Natten mellan tisdag och onsdag missade jag tyvärr ett gäng cyklister som hade den dåliga smaken att gå i mål när jag skulle partaja och sova, och de första jag stötte på var Fredrik och Gustav som kom in på 64:33.
Nu började också tiderna att sitta på cykel att dra iväg något, mellan 65 och 80 timmars cyklande inklusive lite (med betoning på lite) sömn är tufft och något jag inte testat än.
Anton och Marcus kom in på 67:08 glada och rörda och känslorna “all over the place” som Marcus menade.
Marcus före.
Marcus efter.
Anton före.
Anton efter. Äntligen började randonneurpåsar under ögonen kunna skönjas. Yes!
Peter fortsatte med påsarna.
Reimert lyckades alltid undvika sovattackerna när jag hade kameran framme.
Bjorre.
Magnus.
Erik.
Gunnar.
Niklas Z, Dag, Henrik, Jan-Erik och Martin.
Michel var den enda som lyckades samla ett gäng groupisar kring sig. Vilken hjälte! Så ser han också ganska nöjd ut.
Någonstans här var det dags för att ta sig till hotellet för seriöst partajande och resterande tid för mig i Paris spenderade jag spatserande i Versailles. Det var trevligt med en ceremoniell och gedigen avslutning av PBP och en kväll som börjar så här suddigt kan bara sluta på ett sätt.
Det som händer i Paris stannar i Paris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar