onsdag 26 augusti 2015

PBP från läktarplats del 4, målgången onsdag

Natten mellan tisdag och onsdag missade jag tyvärr ett gäng cyklister som hade den dåliga smaken att gå i mål när jag skulle partaja och sova, och de första jag stötte på var Fredrik och Gustav som kom in på 64:33.

IMG_4380

IMG_4381

Nu började också tiderna att sitta på cykel att dra iväg något, mellan 65 och 80 timmars cyklande inklusive lite (med betoning på lite) sömn är tufft och något jag inte testat än.

Anton och Marcus kom in på 67:08 glada och rörda och känslorna “all over the place” som Marcus menade.

IMG_4392

Marcus före.

IMG_4038

Marcus efter.

IMG_4396

Anton före.

IMG_4037

Anton efter. Äntligen började randonneurpåsar under ögonen kunna skönjas. Yes!

IMG_4398

Peter fortsatte med påsarna.

IMG_4403

Reimert lyckades alltid undvika sovattackerna när jag hade kameran framme.

IMG_4424

Bjorre.

IMG_4429 

Magnus.

IMG_4425

Erik.

IMG_4428

Gunnar.

IMG_4441

Niklas Z, Dag, Henrik, Jan-Erik och Martin.

DSC_0179

Michel var den enda som lyckades samla ett gäng groupisar kring sig. Vilken hjälte! Så ser han också ganska nöjd ut.

IMG_4446

Någonstans här var det dags för att ta sig till hotellet för seriöst partajande och resterande tid för mig i Paris spenderade jag spatserande i Versailles. Det var trevligt med en ceremoniell och gedigen avslutning av PBP och en kväll som börjar så här suddigt kan bara sluta på ett sätt.

IMG_4447

Det som händer i Paris stannar i Paris.

PBP från läktarplats del 3, målgången tisdag

Randonnerurer vet verkligen hur man gör redan festliga grejer ännu festligare. Så här såg till exempel målgången ut. Klart bättre än en statoilmack eller?

IMG_4385

Puh säger jag bara, vilken tur att kravallstaketet var på plats. Vad hade kunnat hända annars?

Nu är det tisdag eftermiddag och det är verkligen glest mellan cyklisterna som kommer i mål. Strax innan 16:00 kommer så dagens första svenska hjälte Krister.

IMG_4327

Krister blev snabbaste svensk, körde helt utan assistans och sömn, och kom in på helt otroliga 47:24. Hatten av! Han var trött, otroligt sliten och väldigt snacksalig. Mäktigt och helt suveränt.

IMG_4331

Drygt en timme senare, på 48:53 trillade Toni, Niklas och Johan in i sällskap med John. De hade precis som Krister kört helt utan assist (det var det nog bara Ari som hade) och utan sömn. Sanslöst bra jobbat att köra så snabbt och hålla ihop gruppen hela vägen.

IMG_4337 

Johans bror Calle var tvungen att släppa på väg in mot Paris. Ett av problemen för honom var skav vilket gjorde att han fick stå upp, nu kommer jag inte ihåg riktigt, men typ sista 20 milen. Calle kom in på 49:37.

Efter ett tag dök Rimas Grigenas upp, trött men lycklig.

IMG_4366

Jonas som fick bryta lyckades ta sig hela vägen tillbaks medelst tåg. Stolt visade han upp sitt kort som verkligen bevisar att han bröt. Jonas gillar att sova och då är det svårt att komma till kontrollerna i tid.

IMG_4355

Han såg rätt glad ut trots allt.

IMG_4357

Innan resan till Paris hade jag bespetsat mig på att jag skulle få före- och efterbilder på så många cyklister som möjligt. Det funkade sådär av två skäl: dels så var det helt enkelt svårt att fota alla jag ville, och dels så såg de flesta cyklisterna oförskämt snygga och fräscha ut efter målgång vilket liksom inte ingick i min utstuderade plan. Här kommer i alla fall några stycken fantastiskt stilfulla porträtt. Låtsas att de ser mer slitna ut än de gör på efterbilderna, för jag lovar att de var slitna.

Johan före.

IMG_4039

Johan efter.

IMG_4342

Niklas före.

IMG_4013

Niklas efter.

IMG_4346

Toni före.

IMG_4010

Toni efter.

IMG_4353

Calle passade på att lyckligt sätta i sig en banan för sin förebild.

IMG_4054

Calle efter.

IMG_4368

Efterfesten var intensiv, episk och alla var aspigga.

IMG_4375

PBP 2015 från läktarplats del 2, starten

Så var då dagen D kommen, söndagen den 16 augusti. Jag drog mig iväg till velodromen i god tid för att kunna gå runt, känna av stämningen, träffa cyklister, kika på cyklar och fota litegrand. Där pågick inspelningen av den officiella PBP-filmen. Här intervjuade de en velomobilist.

IMG_3985

Två av de svenska damerna, Hannah och Lisa, fick också äran att delta i inspelningen. Inte lätt att sitta framför kameran, bli intervjuad på annat språk än modersmålet och att sedan försöka säga något vettigt, jag vet. Det skall bli roligt att se resultatet.

IMG_3992

Cyklisterna i första startgrupperna började samla ihop sig för den långa kön och vandringen till starfållorna. Några taggade typer höll sig väl framme som vanligt. Jag vet inte varför de valde att köra runt med plastpåsar på styret, men de hade säkert en plan (Anton säger att de hade mackor och vatten där eftersom de visste hur lång kön skulle vara).

IMG_4014

Här Mona och Ari. Ari har nog cyklat allt som går att cykla inom randonnée.

IMG_4027

Mona gjorde en av de mer starka insatserna genom att på egen hand ratta följebil åt Ari. Cyklisterna får ta hjälp av följebil i kontrollerna och det är ett stenhårt jobb att köra rätt (de får inte följa cyklisterna), hålla sig vaken och alert, vara på rätt plats i rätt tid och vara behjälplig på rätt sätt. Hon fick också mekaniska problem med husbilens bromsar men grejade ändå resan galant. Imponerande!

Klockan är strax före 16 och det är snart dags för A-gruppen att rulla iväg. Det har varit skytteltrafik till pissoaren, typisk spänd nervositet som behöver rinna igenom. Då passade jag på att hänga runt lite med kompisarna i startfållan. Skön stämning, mycket förväntningar och en hel del trams och löjl.

IMG_4046

Snart dags för dem att rulla iväg.

IMG_4058

Uppe vid startområdet hade jag glädjen att träffa Jenny som kom att göra en heroisk insats i PBP med minimalt med sömn. Hon startade först tidigt måndag morgon i sub 90-gruppen.

IMG_4235

Jenny var utan cykel till Tour de Ötzi för ett par år sedan och lånade då min cross. Till saken hör att crossen hade fel storlek, inte var servad och jäkligt sliten och att den hade dubbdäck trots att vädret då var på plussidan. Trots eller tack vare den brutala misärrundan så fortsatte Jenny med cyklingen.

Bengt gjorde nu sitt femtielfte PBP eller något liknande. För att kunna ha gjort så många så måste man vara skitgammal, men jag tror att cyklingen konserverat Bengt hyfsat väl.

IMG_4229

Alltid trevligt att träffa Wei. Vi har inte cyklat jättemycket ihop men träffas alltsomoftast på olika breveter.

IMG_4233

Så släpptes cyklisterna iväg efter en väl tilltagen karavan av bilar och motorcyklar. Värsta TDF-grejen, men så blev det också väldigt snyggt och kontrollerat. Mig veterligen var det inga vurpor eller incidenter vid starten för några i snabbgrupperna. Publikens jubel hördes lång väg.

IMG_4116

Märkligt att se gruppen med specialcyklar dra iväg. Velomobilmaffian höll ihop.

IMG_4274

Det här är inte en tandem.

IMG_4242

Och så återigen de märkliga crosstrainercyklar. Vill man stå upp i 123 mil så varför inte?

IMG_4287

PBP från läktarplats, del 1 av 4

Kort förord: Det här var ett blogginlägg som blev fyra och självklart tog jag en massa bilder och selekteringen har inte varit helt lätt. De jag valt är kanske inte de bästa, men de jag tycker representerade loppet. Bilderna är inte manipulerade på något sätt förutom att de är förminskade för att funka bättre på bloggen. Om någon cyklist vill ha originalversionen av någon bild eller kanske fler bilder än de jag publicerar här så är det bara att höra av sig. Sådär ja, dags för blogginlägget.

Det finns så mycket att ta upp från årets upplaga av Paris-Brest-Paris, massor av intryck och känslor, duktiga cyklister, trasiga cyklister, glada och rörda cyklister. Om något så har det blivit ännu mera tveklöst att jag ska köra loppet 2019. Revansch! Tack till alla cyklister, supportrar, HappyMTB-referatorer och alla andra till en utmärkt upplevelse.

På lördagen dagen innan start anlände jag Paris. Originalplanen var att få cykeln och utrustningen kontrollerad. Istället spanade jag in tävlingsområdet och hälsade på massor med cyklister. Det var en brokig skara på plats i och kring velodromen i Saint Quentin utanför Paris. Efter bikechecken var det uthämtning av tröja, reflexväst med mer inne i velodromen.

IMG_3894

Utanför minglade mängder av cyklister och en hel del cyklar visades upp och diskuterades. Att köra de här 123 milen är stenhårt för vem som helst. Men för vissa verkar det inte räcka till så varför inte ta en av typen Brompton.

IMG_3912

Ett helt gäng tog sig runt på “crosstrainer”-cyklar.

IMG_4101

Andra var verkligt stilfulla. De här gossarna trodde jag bara var en del i showen innan loppet men de körde verkligen runt på det här sättet. Riktigt häftigt att se.

IMG_3930

Och sedan förstås alla ligister.

IMG_3907

Och velomobiler.

IMG_3910

Extra kul att träffa Rimas och Marcus som var med under förra årets tur i Skottland. Fortfarande min bästa cykeltur någonsin.

IMG_3924

Varför kör man sånt här?

IMG_3925

Åse och Olle är två cyklister som Anna och jag stöter på då och då, bland annat på någon av resorna till Mallis. Åse är ganska ny på cykling och cyklade inte PBP. Olle är en överjäkligt rutinerad randonneur av den sort som är mer försiktigt med hastighet än många andra av oss. Olle satsade stenhårt på sub 90.

IMG_3945