Gotland360 Bike Camp

Förra helgen kan sammanfattas enkelt som det näst intill perfekta träningslägret. Jag var lyrisk. Vi cyklade omkring, fikade, fick ihop distans, tjattrade och, ibland, till och med kyrkspurtade vi. Total mental avkoppling, och väldigt skönt att känna att kroppen svarar igen.

Utgångspunkten för våra utflykter var vandrarhemmet i Bunge på norra Gotland och det blev en hel del för mig obekanta vägar förutom avslutningsdagen på Fårö då allt var bekant och lika vackert som när jag lämnade sist. Tips för er, från nybörjare till lite mer ambitiösa motionärer, är att hänga med nästa år. Det finns grupper för alla. Här är några random bilder från helgen.

Gamla kalkstensbrotten i Furillen

Vy från Furillen

Nicke såg till att vi fick njuta grusväg också

Philip har alltid rätt sorts sportdryck med sig på turerna

Delar av gänget på Fårö

Här är det slutcyklat för helgen. Två skitnöjda Tubor!

Tips på cykellopp, Slottsrundan och Gotland720

Cykling handlar som bekant om att fika och näst efter Gotland360 så kvalar Slottsrundan och Gotland720 in som bästa fikaturerna under året.

Slottsrundan: 20-milare från Södertälje som går via Tullgarns slott (frivilligt), Nynäs slott, Södertuna slott, Mälsåkers slott, och för den som orkar och har lust, Taxinge slott (också frivilligt). Traditionen bjuder att det går att förboka 2-rätters lunch på Södertuna slott och att vi sedan stannar i Stallarholmen för att hugga in på vad Printz bageri har att erbjuda. Fullkomligt luxuöst och så långt ifrån den normala randonnée-misären man kan komma. Loppet går 6/6 och anmälan kan göras här (anmälan är öppen till ett par dagar innan loppet). Och, just ja, det är alltid bra väder på det här loppet.


Gotland720: Här kan man välja om man vill räkmackefincykla någon av de kortare sträckorna, eller dra i med hela knäckebrödssträckan på 36 mil. Den sympatiska idén från arrangören är att alla cyklister ska komma i mål ungefär samtidigt (mellan 10 och 12 timmar efter start). Efter banan finns vägskäl där man måste fortsätta om klockan står på vitt. Om den står på oranget får man välja, men vid rött måste man vika av mot Visby. 6 olika längder finns från 20 mil upp till 36 och det hela avslutas med att alla cyklister träffas på Scandic i Visby för att trycka i sig välbehövligt krubb och dryck. För oss som gillar misär så bjöd förra året på regn, kulingvindar och svala temperaturer. I år ska det tydligen bli en solskenshistoria. Loppet går 17 juni och anmälan görs här.

Västerås grusvägsrunda 200 km

Efter ett halvår utan träning, med konstanta småinfektioner och med ett välkommet avbrott med tre veckors influensa firade jag tillfrisknandet på bästa sätt: Grusrunda! Den här gången med två kumpaner, Micke från cykelklubben och nybörjaren Joar som kom att slå personligt distansrekord på bästa sätt.

Vid starten kl 8 på lördagsmorgonen slöt 7 cyklister upp vi Shellmacken vid Blåsbo i Västerås. Joar var väldigt glad och förväntansfull, den här bilden är tagen strax innan starten då Joar skulle hänga lite coolt på ramen inför övriga rutinerade cyklister vilket resulterade in exemplariskt snygg vurpa från stillastående vilket väckte stor och allmän muntration.

Micke däremot höll sig stadigt på cykeln, men å andra sidan har han ju övat sig massor på att hänga coolt på ramen.

Stort tack till arrangören som hade lagt en runda på fantastisk vackra vägar, men också galet tufft underlag. Banvall, rullgrus, makadam, sumpiga vägar med mer. Sluttiden på 11:25 för en 20-milare säger allt, det var hårt. En självklarhet är också att första punkan kom på en av de finaste vägarna.

Sedan tramsade vi på i vanlig god ordning. Då vi var ute i obygden fanns inte de vanliga glamorösa mackarna som stämplingsplatser utan de flesta kontrollerna var av fototyp. Första stämplingen i Hålsbo.

Målet för dagen var att sig upp på Västmanlands högsta punkt 331 meter över havet. Välpreppade med en leverpastejmacka i magen satte vi av från Skinnskatteberg. Vägen upp mot Timmeråsarna var kalaskul med grovt grus och branta backar som fick mig att minnas L’Eroica i Toskana. Alla klarade att cykla hela vägen upp. Även det här var det en fotokontroll. Notera att Joar klarade av att stå kvar på cykeln utan att vurpa.

Ännu härligare var det att bromsa sig ner från Timmeråsarna, att släppa på farten var inte att tänka på då cykeln spårade rejält även i låga farter. Tråkigt nog kom vi ut på asfaltsparti där det bara var att rulla ner.

Sedan kom den verkligt hårda biten av loppet. Pizzan från Bosses glamorösa grill i Skinnskatteberg satt som en smäck och jag tror att större delen av mitt blod försvann till magen för att gotta sig extra i havets delikatesser.

Mmm, pommes!

Efter Virsbo kom vi in i brandområdet. Att köra där på mindre grusvägar gav ett helt annat perspektiv, förunderligt, vackert på något sätt och lite deprimerande. Jag körde där när branden fortfarande var rätt nysläckt, nu har det börjat komma lite försiktig grönska med gräs och blommor.

Partners in crime.

Rutten började ta ut sin rätt, vi var alla rätt slitna vid sista stämplingen vid Öjesjön och, faktiskt, också ganska grusvägsmätta.

Sista 3-4 milen blev mest transport och längtan till Shellmacken med sitt rika utbud av kexchoklad och Coca Cola. En sned och suddig bild på Joar hanns dock med.

Micke och jag var rätt slitna när vi kom i mål, törs knappt tänka på hur det var för Joar. Hans cykelmål för året är att köra Vätternrundan och så värmer han upp genom att köra en betydligt tuffare runda. Hatten av för den prestationen, Vättern kommer att kännas löjligt lätt efter det här.

Med lite felkörningar här och där så lyckades vi skrapa ihop 21,9 mil med totaltid på 11:25 och rullsnitt på 23,9 km/h.