Igår gick segertåget för den keramiska grillen vidare till station entrecote och den bästa grillsmaken hittills. Anna hade ordnat ett par inte speciellt märkvärdiga, men ändå helt okej skivor från Daglivs.
Efter förra helgens premiärgrillning behövde grillen matas med lite kol, och för den här typen av grill är det bara att fylla på, den gamla kolen behöver inte städas bort. Efter påfyllning blev det tändning med ineffektiv eltändare (läge att köpa annan modell). Därefter började det hårda arbetet med att kontrollera hur glöden tar sig.
När glöden började komma igång stängde jag locket och öppnade topp- och bottenventilerna till max. Sedan var det bara att se på när temperaturnålen sakta klättrade mot målet på 250 grader. Strax innan målet var det lagom att dra igen toppventilen till hälften för att nå stabil temperatur (jag fipplade en del fram och tillbaka här innan jag kom fram till att hälften var lagom, det är en stund kvar innan jag får bra känsla för hur temperaturregleringen funkar).
Med allt fixt och färdigt och svartkålen i det närmaste klar la vi på köttbitarna och stängde locket. Total grilltid på 7-8 minuter och två vändningar. Resultatet blev något får hårt draget kött (detta är verkligen en randanmärkning, men grilltiden kan minskas en minut) och en helt ljuvlig grillsmak som jag inte lyckats uppnå med några av de andra grillarna.
Till maten blev det en toskanare som fått lega till sig något år i källaren, en Ser Gioveto Rocca delle Macie 2006. Helt klart bra matchning till den goda grillsmaken och vitlökssmöret.
Fascinerande hur djup och god grillsmaken i köttet blev. Jag gissar att ju tidigare efter tändning som matlagning sker, desto större grillsmak då intensiteten i glöden fortfarande är hög gör att hålla temperaturen. Läge för experiment med andra ord. Ikväll fortsätter testningen och då blir det pizza som jag hoppas återkomma med rapport om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar