Ikväll blev det klassikern Osso Bucco med risotto och till det en av de viner som har hängt med hyfsat länge under min period av vinintresse, Tenuta Belguardo Marchesi Mazzei.
Kalvläggen körde vi sous vide i 61 grader i typ 3 dygn (på ett sätt som var i närheten av det här receptet). På grund av ofrivillig paus fick vi kyla ner köttet för att sedan värma på i ugn. Ingen fara på taket när det gäller den här typen av rätt.
Kul också att använda gamla vedspisen för att hålla igång buljongen till risotton.
Maten och vinet matchade väl, helt enkelt en mycket lyckad kväll. Vinet är generöst med en del körsbärsfrukt och lädertoner och örter. Det är också en hel del syra och tanniner och eftersmaken sitter i länge. Förvånansvärt nog kändes det aningens kartigt i början. Skulle vara kul att veta lagringspotentialen.
Som helhet funkade det här väldigt bra.
Som bonus några obloggade viner och cykelkepsar. Först en helt okej pinot noir.
Künstler går inte heller av för hackor.
Ridge Estate cabernet sauvignon var inte alls tokig. Jag gick inte igång på den på samma sätt som för East Bench, men ändå helt okej.
Och till slut ett helt obegripligt vin, Arbois. Sherry, jäst, oxiderat är bara några av de normala epitet som ska sätta framför det här vinet tydligen. Gillar man sådant så är det en klar köprekommendation, annars så är väl i princip vad som helst annars mer prisvärt på bolaget än det här.
Kvällen avslutas med Aberlour a’bunadh, en ask paradischoklad och Paavo Järvis något stressade dirigerande av ett framförande av Camille Saint-Saëns orgelsymfoni (tror jag spelat den tre eller fyra gånger). Helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar