Efter en något snörvlig och seg natt så visste jag inte riktigt vart dagen skulle ta vägen, men det visade sig bli en riktigt fin runda (garmininfon här). Inget fantastiskt tempo i förstaklungan men några igångdrag och lite ryck gjorde att fältet i alla fall splittrades något. Tyvärr avslutades rundan med nedförs och rondeller och jag hade lovat mig själv att inte vara med och spurta eftersom jag trots allt tränar för hälsan och inte för asfaltseksem eller cyklistsallad. Nästa år blir det förhoppningsvis en lite bättre avslutning.
I övrigt ett strålande arrangemang och väldigt kul lopp. Roligt också att vi var närmare 200 förväntansfulla cyklister av alla modischanger, och till och med ett Ride of Hope-team dök upp. Pia Hammarfeldt har tagit bilden från starten.
Eftersom jag inte skulle spurta passade jag på att lägga mig längst bak i klungan mot slutet. Nikh passade istället på att lägga sig längst fram, och det gjorde han rätt i. Snyggt jobbat.
En efter en började cyklisterna trilla in.
Första dam blev någon fredrikshofare. Ren tur säkert.
Tredje dam blev Anna. Ren skicklighet säkert.
Någon timme senare kom slashasen Anders in. Därefter blev han kidnappad och förd till det som folk säger skall ha varit en svensexa. Vi har inte hört något från honom, vi vet inte vad som hänt.
Nähä. Nu är det dags att leta reda på något vin till ankragun senare ikväll. Vi hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar