Felix fick till en bild på när jag gör ett ryck i en av backarna strax efter Björsund.
Lyckades nästan med idén då vi var loss en 6-7 stycken en stund. Tyvärr ingen dragvillig nog utan gänget bakom slet ikapp. Nåja, det var i alla fall några som brände sig i den backen.
Efter en något snörvlig och seg natt så visste jag inte riktigt vart dagen skulle ta vägen, men det visade sig bli en riktigt fin runda (garmininfon här). Inget fantastiskt tempo i förstaklungan men några igångdrag och lite ryck gjorde att fältet i alla fall splittrades något. Tyvärr avslutades rundan med nedförs och rondeller och jag hade lovat mig själv att inte vara med och spurta eftersom jag trots allt tränar för hälsan och inte för asfaltseksem eller cyklistsallad. Nästa år blir det förhoppningsvis en lite bättre avslutning.
I övrigt ett strålande arrangemang och väldigt kul lopp. Roligt också att vi var närmare 200 förväntansfulla cyklister av alla modischanger, och till och med ett Ride of Hope-team dök upp. Pia Hammarfeldt har tagit bilden från starten.
Eftersom jag inte skulle spurta passade jag på att lägga mig längst bak i klungan mot slutet. Nikh passade istället på att lägga sig längst fram, och det gjorde han rätt i. Snyggt jobbat.
En efter en började cyklisterna trilla in.
Första dam blev någon fredrikshofare. Ren tur säkert.
Tredje dam blev Anna. Ren skicklighet säkert.
Någon timme senare kom slashasen Anders in. Därefter blev han kidnappad och förd till det som folk säger skall ha varit en svensexa. Vi har inte hört något från honom, vi vet inte vad som hänt.
Nähä. Nu är det dags att leta reda på något vin till ankragun senare ikväll. Vi hörs.
Slut efter heldagsjobb i mors och fars trädgård, och Strängnäsrundan imorgon. Bara att ladda.
Inte riktigt återhämtad från Mallorca ställde jag mig igår på startlinjen för 2013 års upplaga av Strängnäsrundan. Planen var att ligga långt fram och försöka med utbrytningar och så blev det också. Problemet var bara att vi aldrig lyckades komma iväg tillräckligt många och tillräckligt starka, utan istället gled vi in ett gäng på ganska många glada cyklister mot målområdet för spurtstrid. Min dåliga taktik hade tagit på krafterna och jag hängde inte med i svängarna utan slutade som femma eller sexa (oklart med resultaten). Helt okej, men det stör mig att jag bara gav upp i spurten när jag såg vinnaren segla förbi. Jag hade absolut inte rått på honom men en eller par placeringar bättre kunde jag varit.
Nåväl, jag var rätt nöjd i alla fall.
Lärdom för framtiden är att en påse chips (mmm 300 gram grillchips), pommes frites och massor med entrecote visserligen är mycket näringsrikt och nyttigt men kanske inte optimalt för magen som uppladdningskäk dagen innan.
Bara att ladda om till nästa mål som är en 30-milare på lördag.
