Leon Barral gör mig alltid glad. Ett väldigt speciellt vin med en blandning på shiraz, grenache, mouvedre, och carignan som jag inte vet om det varierar i kvalitet eller om det är jag som varierar i vad jag tycker för stunden.
Vid öppning av vinet kommer alltid en doft av stall/unkenhet. Ge det tid dock så försvinner det, istället framträder en doft som jag associerar till de däringa tjärtabletterna man kan köpa på finlandsbåtarna. Första avsmakningen är fylld av syra och tanniner med frukten något på efterkälken, här behövs luftning. Efter en stund och till maten framträder mer och mer mörk bärighet, syran mildras något medan den tjäriga sältan består.
Ett vin som inte går att rekommendera men som jag kommer att ha i minnet för att köpa då och då. Alltid en upplevelse. Kvällens avsmakning gör också att jag undrar om inte vinet skulle tjäna på att ligga till sig en stund.
Gillar den här recensionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar