Mackmyra, fatprovning

Så var det igår dags att testa vår extra rökiga whiskey på bourbonfat som nu legat cirka tre och ett halvt år. Vi var 6 personer som förväntansfullt anlände Fjäderholmarna för studiebesöket.

När vi kom in i provningssalen så fick vi 3 stycken 5-centiliters mätglas med vår whiskey, det vill säga 2,5 centiliter vardera.

Som komplement beställde vi referensprover i form av rökig Mackmyra på bourbonfat samt Mackmyra på svensk ek. Här började det roliga. Vårt prov var verkligen bra och påminde starkt om Octomore. God kraftig rök som ändå funkar ganska balanserat. Bra smak av fatet och det var en hel del vanilj- och godistoner. Inte minst, en väldigt vacker bärnstensfärg. De andra proverna var lite mer kantiga och ruffa i uttrycket. Tror vi har haft riktigt flyt med vårt fat.

Självklart hade vi också tur med vädret.

Konsensus rådde runt bordet att vi lagrar vidare i minst ett år till men med regelbundna provningar.

Födelsedagsmiddag del 8, kaffe och pralin

Puh! Till slut framme vid sista rätten för middagen. Vid det här laget var gästerna något runda både kring magen och under fötterna, men trots allt fanns där plats för en wafer thin pralin. Receptet, med kaffe och Laphroaig i, snott rätt av från Jan Hedh med väldigt lyckat resultat. Även här är sous vide extremt nyttigt eftersom tempereringen av chokladen blir lättare än lätt. Självklart Valrhona som grundmaterial.

Till pralinen serverades så klart kaffe, men också en Don PX Gran Reserva 1983.

Helt fyllda pajdiagram för sötma och fyllighet. Högvisköst innehåll med stor smak och intensiv russindoft. Ett av få söta viner som jag är mycket förtjust i trots frånvaron av påtaglig syra. Grejt.

Och slutligen, som pricken över i, så åkte en Aberlour a’bunadh fram på bordet.

En fantastisk god orökig malt med en hel del citrustoner och en del petrolium. En favorit och återkommande inslag i residens Tuba. Här fick äntligen värdarna pusta ut och sommelieren tutade i sig mer än tillräckligt. Han låter hälsa att lördagnattens sömn var oproblematisk.

TV-inspelning med BBC

Två garvade skotska BBC-medarbetare kom sent igår kväll för att idag göra en uppföljning av The Highlands, Glens and Western Isles med mig. Vi träffades på hotell Birger Jarl för en kaffe och planering av dagen, de ville få bilder som visade Stockholm från en bra sida med tysta omgivningar för att intervjuerna skulle funka. Vi enades rätt snabbt om Djurgården vid Vasamuseet. Syns rätt tydligt på garminspåret var vi filmade.

Richard, som skötte intervjuandet till vänster, och kameramannen Mark till höger. Längst fram Eddy.

Både herrarna har varit med förr och är erfarna äventyrsfilmare. De har gjort dokumentärer kring skidåkning, klättring, cykling med mer, men också en del naturfilmande vad jag förstår. Fantastiskt kul att se dem jobba, dessutom var de galet brittiskt artiga och trevliga att ha att göra med. Här nedan tar Richard några bilder inåt stan.

Vi väckte lite uppmärksamhet när de filmade mig när jag åkte fram och tillbaka på vägarna på Djurgården, ibland också med en GoPro monterad på cykeln för att få mitt perspektiv från cykeln. Dels kom det fram några stockholmsinfödingar med nyfikna frågor, men även japanska turister som kidnappade min cykel och mer eller mindre krävde fototillfällen. Ganska kul faktiskt. Här filmar Mark för att få lite vackra stockholmsvyer.

En genuint rolig upplevelse att vara med om detta. Dokumentären ingår i en serie som heter The Adventure Show och kommer sändas på BBC Two någon gång i december. Som tur är så är jag lovad en dvd och jag ser verkligen fram emot att få se resultatet. Loppet i sig var ett minne för livet, och att det också filmades gjorde det extra roligt.

Fick också en liten gåva från Ricard och Mark i form av whiskey. Sånt värmer ett gammalt tubahjärta.

Mackmyra Reserve, Trolldryck

En av de mer positiva överraskningarna på länge var kvaliteten på vår alldeles nyligen uthämtade Mackmyra-whiskey.

Whiskeyn lades på fat sommaren 2010 och hälldes sedan på flaska redan i februari i år. Jag har nog inte fattat hur mycket fatets storlek påverkar mognadstiden och hastigheten på whiskeyns smakförändring. Förra sommaren besökte vi Mackmyra i Gävle för att testa whiskeyn. Redan då kändes den mogen, dock med viss skärpa och kanske inte så avrundad. Heli, guiden och hon som buteljerade whiskeyn åt oss, var tydlig i sina tips och föreslog att vi inte skulle låta fatet ligga för länge. Så 30-litersfatat behövde med andra ord knappt 4 år för att utvecklas till fullfjädrad och jämrans trevlig whiskey.

Jag är supernöjd med resultatet. Whiskeyn är fint avrundad och ligger helt rätt i gommen. Ganska friska citrustoner som jag misstänker kommer från ekfatet. Resultatet har blivit en snygg helhet och de få flaskor som kom till mig riskerar ta slut förhållandevis fort. De ibland skarpa och ganska tydliga trätoner jag tycker funnits i de Mackmyra-whiskeysar jag testat tidigare är helt frånvarande. Istället skulle jag säga att detta är balanserat, rent och lättdrucket.

Kul att det här blev så bra. 3 av flaskorna är reserverade som födelsedagspresent och jubilaren har verkligen fått vänta. Det kommer att ha varit värt det.

Paddling, jogging och whiskey

Igår hörde Magnus av sig på fejan och undrade om det inte var dags för en kanottur, och det var det självklart. Hojade hem aningens tidigt från jobbet i full fart. Efter en kvick påfyllning av energi bytte jag om till joggingkläder och sprang i väg de fyra kilometrarna till kanotklubben och mötte upp både min fru och Magnus.

Iväg i stilla och vackert väder. Först till Lillsjön vid Ulvsunda.

Därefter Bällsta River mot Annedal.

Det är alltid fascinerande att se Stockholm från vattnet och det var första gången jag paddlade så långt upp mot Solvalla. Det här är ju mina hoods och orangea balkongen högst upp, den är min.

 

Vi paddlade hela vägen fram till Solvalla där ett stängsel tyvärr indikerade att vi borde sluta. Det hade nog gått att ta sig förbi men det hade sett konstigt ut med ett gäng kanotister där samtidigt som det pågick något travlopp. Vi vågade helt enkelt inte.

Väl tillbaka, sådär framåt 9-tiden, ville Magnus bjuda på Mackmyra Elegant och jag är inte den som är den. Ett par glas senare var det dags för hemjoggen. Intressant upplevelse. Det går tydligen finfint att kuta runt med whiskey som bränsle. Värt att tänka på till nästa gång jag ska laga till sportdryck.

Löpningen blev 8,88 km i 5:12-tempo. Kanotingen mätte jag inte, men det blev ett par lugna timmar. Sömnen var inget större problem.