Grusrunda i Västerås

Mitt liv är i det närmaste komplett då Anna äntligen fixat en kompetent grushoj, en Trek Domane SL5 WSD, och vi tog premiärgrusturen ihop igår i Västerås på de bästa av vägar. Tips, om ni har möjlighet är att snurra runt kring Irsta, Gäddeholm och ut mot Ängsö, gört! Massor med grus och vackra omgivningar, det här blev vår rutt: garminlänk

Torra vägar vid Täby gård.

Vid Kungsbyn stötte vi på en Visent som
stod och blängde på oss.
Vi blängde tillbaks.

Ängsö slott. Helt okej fika. Omgivningarna får 5 av 7, perfect score!

Lite asfalt hann vi också med, här på vägen från Ängsö.

Otroligt fint anlagda grusvägar mellan
Västerås och Gäddeholm.

Cykling i 32 grader kräver sin vätska.

Det här gav mersmak och det blir säkert någon tur till till Västerås under semestern, finns massor att utforska.

Gotland720 med snälla snabbklungan

Återigen visar sig Gotland från sin bästa sida och återigen kommer ett helt oförblommerat reklaminlägg för hela Gotland360-lopps-bikecamps-organisationen. Ni som kommer ihåg förra årets upplaga minns säkert klass 1-varningen som rådde över Gotland, kulingvindarna, regnet och den kalla temperaturen. Optimerad misärpoäng helt enkelt. Årets upplaga blev en helt annan historia då arrangören fixat både sol och medvind (om det nu blåste något). Loppets slogan var mer passande än någonsin: "Varför stressa på natten runt en sjö när du kan cykla i solsken på en ö?".

På Gotland360 Bike camp kom en av gruppledarna, Kalle, och jag överens om att vi skulle satsa på att ta oss runt hela sträckan för Gotland720 med minimalt med pauser men med bekvämt tempo. Tanken var att köra cirka 33 km/h med bara lunchen efter 16 mil som planerat stopp. Av ren impuls så sa jag att jag lägger upp en liten blänkare om det i facebookgruppen för loppet, kanske kunde det vara så att några fler gubbar ville anta utmaningen. I samma stund som jag postade inlägget ångrade jag mig något. Hm, jag hade riskerat att vi skulle bli ett gäng gubbar som inte känner varandra, någon vingelpelle, någon general som ska styra upp saker och ting och veta bäst, och någon som gnäller konstant över farten och vad det nu finns för störiga moment i cyklingen.

Inte så mycket att fundera på. Gjort var gjort och som den randonneur man är var det bara att gilla läget och se till att få en ordentlig protein- och whiskeyuppladdning på fredagskvällen.

Ett par kilo rökta revbensspjäll kan aldrig vara fel.

Anna och jag passade på att lyxa till det genom att bo på Scandic hotel vid hamnen. Ett lyckokast. Sköna sängar, stadig hotellfrukost och nära till starten. Det är sällan jag känner mig pigg och stark inför ett lopp men den här gången var känslan fin från början. Vi samlades vid starten och gubbarna kom fram en och en för att ansluta till gruppen.

Här var vi så klart taggade på att komma igång.
Ångrar dock att jag inte satt så där coolt på ramen.

När vi sedan kom igång visade det sig att alla mina farhågor var rena tramset. Gänget bestod bara av rutinerade cyklister. Inget vinglande, inget tramsande med tecken hela tiden utan bara när det behövdes, bra kommunikation, trevliga typer och i allmänhet inget onödigt löjl. Taktiken var tydlig. De som kände sig pigga skulle dra så mycket som möjligt, de som kände sig mindre pigga kunde ta korta förningar, och de som var nära att känna sig rökta kunde bara glida med bakom (det var helt okej att ligga bakom hela rundan men det var det ingen som gjorde). Det funkade hur bra som helst.

Stefan och Sebastian var grymma och drog stora delar av rundan,
Helt klart två av skälen till att vi klarade det så fint.

Efter sista depåstoppet med 5 mil kvar hade vi lyckats hämta in så god marginal att det blev fri placering i gruppen och alla fick vara med och köra. Stefan höll sig framme som vanligt.

Man riktigt ser hur jag styr ut i vägen för att få en chans att vara med på bild.

Strax efter bilden ovan gick vi i mål nästan hela gänget. En vurpa i början satte käppar i hjulet för två av deltagarna och en av killarna vars tubdäck gav upp tog sig på egen hand springande över mållinjen (inom maxtiden). Att vi lyckades hålla ihop gänget hela 36 milen känns fantastiskt bra. Totaltiden blev 11:30 och rulltid 10:37, här är länken till Strava. Bra jobbat alla!

Snacka om nöjda gubbar!

På det hela taget en solskenshistoria. Men jag undrar om inte Anna gjorde bästa valet genom att köra 26-milssträckan och därigenom ha tid att fika sig genom hela loppet. Det här är något att fundera på till nästa år.

Nöjd Anna och kanske något mätt.

Det sympatiska i loppet är att alla cyklister kan välja sträcka efter förmåga, från 20 mil upp till 36. Hinner man inte fram till ett vägskäl i tid får man helt enkelt vika av mot Visby. Allt för att cyklisterna ska komma fram hyfsat nära varandra och sedan gå ut för umgänge, käk och öl. Vi diskuterade mest vilken fin runda det var och hur duktiga vi varit.

Hungern gör sig påmind efter 36 mil på sadeln.

Gotland360 Bike Camp

Förra helgen kan sammanfattas enkelt som det näst intill perfekta träningslägret. Jag var lyrisk. Vi cyklade omkring, fikade, fick ihop distans, tjattrade och, ibland, till och med kyrkspurtade vi. Total mental avkoppling, och väldigt skönt att känna att kroppen svarar igen.

Utgångspunkten för våra utflykter var vandrarhemmet i Bunge på norra Gotland och det blev en hel del för mig obekanta vägar förutom avslutningsdagen på Fårö då allt var bekant och lika vackert som när jag lämnade sist. Tips för er, från nybörjare till lite mer ambitiösa motionärer, är att hänga med nästa år. Det finns grupper för alla. Här är några random bilder från helgen.

Gamla kalkstensbrotten i Furillen

Vy från Furillen

Nicke såg till att vi fick njuta grusväg också

Philip har alltid rätt sorts sportdryck med sig på turerna

Delar av gänget på Fårö

Här är det slutcyklat för helgen. Två skitnöjda Tubor!

Första drönarfilmen

Så blev jag med drönare i helgen, en DJI Phantom 4, och jag är inte sämre än att jag delar med mig av mitt första tafatta försök till film. Lärorikt som tusan och modet behöver byggas upp så att jag törs komma närmare mina offer. Kul var det. Eftersom Open Live Writer vägrar att bädda in får ni hålla till godo med en länk.

https://www.youtube.com/watch?v=1A09KbubYRc

Det har varit lite dåligt med månadssammanfattningar ett tag, och det beror på att de är rätt meningslösa för tillfället. Just nu är det mest planlös träning som gäller och jag funderar på målen inför nästa år. Får återkomma till det. Kanske att det blir en vinbloggning till helgen dock, för då blir det Pithon-Paillé. Tjatigt, jag vet, men väldigt gott.

Gotland360–bästa loppet

Så har återigen den årliga cykelhöjdpunkten Gotland360 gått av stapeln. Succé!

Det här blir inte så mycket text, men långt ändå för att ni ska få en känsla av hur loppet är för någon som cyklar/fikar hela rundan plus bonusrundan på Fårö på fredagen.

En av de viktigaste grejerna med ett cykellopp är självklart hur man laddar inför det. Näringsintag, mackronutrienter, kost, dryck, nutrition, kalla det vad du vill, men det är såklart avgörande för utfallet av ett lopp. Min erfarenhet är att man alltid ska börja med förfest, i det här fallet som uppvärmning på torsdagkvällen inför middag på Gåsemora på Fårö.

Därefter 3-rätters middag med vinpaket. Först ut en vegetarisk tatar med en massa gott.

Därefter lammlägg.

Sedan en liten mellanrätt på äppelkake-energy bar med vaniljsås.

Och som avslutning en gudomlig efterrätt baserad på salmbärsglass.

Efterfesten var hyfsad suddig med bra sportdryck i form av öl.

Det blev som vanligt en idealisk uppladdningsmix av kolhydrater, fett, protein och alkohol. Som upplagt för ett perfekt 3-dagarslopp.

Som alla erfarna cyklister allt gör så började även vi med sent mek och pumpning.

Det var sjukt krävande men som tur är startade loppet så här.

Snart redo.

Därefter följde en hård 17-kilometersetapp. När vi nästan höll på att gå tomma kom oväntad räddning.

Därefter var det bara att köra.

Vackra Fårö.

Och åt andra hållet.

All utsikt tärde på krafterna, och när det äntligen efter ett par mil blev dags för stopp på Kutens blev Temposkägget så här glad.

Rejäl paus krävdes.

Kutens bjöd på crepes.

Sedan följde fredagens längsta sträcka på säkert flera mil. För den som är sugen på att se rutten finns garminlänken här. Väl framme i mål blev det en mild chili.

Efter den hårda dagen kände Anna och jag oss tvungna att tanka energi på Amarillo, finöls och finmats-restaurang i Visby. Inga bilder därifrån då vi inte ens orkade lyfta mobiltummarna.

Dag 2, garminlänken här, var betydligt längre, 20 mil, men med tanke på att det var sisådär en 7 depåstopp så hade vi chans att greja det. Först en macka.

Sedan börjar minnet svika något vad gäller ordningen på saker, men kanske att saffranspannkakan kom härnäst.

Sedan kom det någon form av kroppkaka som inte var en kroppkaka utan istället bröd med kroppkakefyllning. Inte dumt.

Och möjligtvis glass därefter.

Mot förmodan så cyklade vi lite mellan maten.

Och kissade.

Men det var mest korta stunder. Ett av favoritstoppen på Gotland360 är den traditionella laxlunchen på Holmhällar. Alltid skönt att pusta ut efter hårt jobb.

Efter lunchen körde vi en kort sväng innan första och enda punkan inträffade. Skönt med paus för fikabenen.

Efter lunchen följde naturligtvis ett par depåer, det var ju ändå nästan 6 mil kvar. Till exempel Kattlunds.

Och så lite kringlor och Gotlandsdrikku.

På grund av den påvra utspisningen längs vägen fanns det, välplanerat nog, flundra och öl vid ankomsten.

För att vi inte skulle riskera att gå och lägga oss hungriga fick vi festa loss på helgrillade lamm med potatisgratäng och öl på kvällen. Anna och jag stängde som vanligt festen vid 22-tiden. PARY ANIMALS!!!

På söndagen vaknade vi upp på Smakrike och intog en stadig hotellfrukost, vi hade hört att det kanske skulle dröja hela 2 mil innan nästa möjlighet till näringsintag. Kanske går det att lista ut den enorma sträckan till första stoppet via garminspåret här. Den här gången var det laxmacka på menyn.

Misstänker att det var här någonstans spelemännen och kajpsoppan kom in i bilden. En vansinnigt bra depå, med finfint buskage som fick en hel del näring.

Och så, bara en liten sväng till norrut kom lunchen.

Nu var det bara upploppet kvar. För att stärka alla stackars cyklistben bjöds det på gotlandsbullar.

Så till sista depån, Lumbalumbagrottan, där vi fick gå in i mörkret för att käka ramslökssoppa. Tyvärr var det för mörkt för att fota så ni får en bild på en glad gubbe istället.

Tja, som kanske framgår så är inte det här cykelloppet för den som vill gå ner i vikt. Vågen pekar på åtminstone 1 kilos uppgång, men bara muskler såklart. Summa summarum så var det här en suverän helg med umgänge med sköna cyklister, lite cykling och massor med mat. Det enda loppet där alla cyklister ser glada och nöjda ut hela tiden. Som bästa bonusen avslutades helgen med det helt unika att jag fick köra på färjan sista av alla. Häftigt alltså!

Nu blir det diet ett tag framöver.