Gotland720–TRIUMF!!!

Det är lika bra att avslöja direkt att jag var den enda som klarade långa sträckan på första upplagan någonsin av loppet som kommer att bli en klassiker bland klassiker, Gotland720. 36 mil varav 32 i solokörning grejades i ett misärväder utan like, blåst på 10 meter/sekund med 15 meter/sekund i byarna och regn gjorde resan tuff, men segern desto större.

Idén med Gotland720 är slående sympatisk. Cyklisterna har flera alternativ på sträckor mellan 20 och 36 mil att välja bland där tanken är att man ska cykla så långt man klarar på under 12 timmar, och ligger man risigt till med tiden längs banan finns det funktionärer som pekar ut riktningen tillbaks till Visby. Det fiffiga här är att alla cyklister då kommer in ungefär samtidigt och att man då kan fira alla bragder tillsammans med god mat och dryck (och bragder blev det med många personliga längdrekord bland deltagarna). Loppet i sig har ett något tuffare upplägg än Gotland360 men traditionen med grymma depåer hålls fast vid. Ni som läst om loppen förr känner till viktiga cykeltermer som saffranspannkaka och kajpsoppa till exempel.

Innan cykellopp så blir den normale cyklisten väderprognosknarkare och så även Anna och jag, och prognoserna blev bara värre ju närmare loppet vi kom. I Visby på fredagskvällen regnade det rejält och prognosen sa 10 meter per sekund västlig vind och regn. En fredagskväll präglad av ångest helt enkelt, men vi beslöt oss ändå för att köra. Har man betalt så har man, men fram för allt så ska ju inte arrangörerna och alla funktionärer stå där med långa näsor när ingen dyker upp.

Sagt och gjort, vi dök upp i regnet och blåsten vid starten, fipplade med nummerlapparna, jiddrade lite med folk i största allmänhet och imponerades över häftiga cyklar och hur vältränade några verkade vara. Här kanske draghjälp fanns. Under Gotland Bike Camp så muttrade Philip något om att det i år skulle vara omöjligt för någon att klara hela sträckan. För tuff distans, för få deltagare och ingen organiserad körning borgade för det. Han verkade rätt säker på sin sak och sedan dess var hemliga planen att ta hela sträckan, solo om så krävdes, men lite sällskap är ju aldrig fel.

När vi startade visade det sig att det var rätt många som vill hänga med i snabbgruppen, 14 stycken blev vi. Efter ett par mil konstaterade jag att bara några få, om någon, skulle ha möjlighet att klara hela sträckan. Någon låg längst fram och drog i 40, någon drog i 33, någon annan började sacka i kantvinden, det vill säga ojämnt tempo, lite oro i cyklingen och körning på gränsen av förmåga skulle ge för lågt rullsnitt och för många återhämtningspauser (för mycket tid utan cykling). Då bestämde jag mig för att sticka solo vid första depån i Djupvik efter 43 km.

Som jag anade stannade alla i första depån så jag passade på att cykla vidare. Några cyklister var nästan ikapp vid depå nummer två men inte heller då stannade jag och sedan såg jag inte röken av någon annan cyklist förrän vid målgång. Första stoppet för mig blev lunchen efter 15,5 mil. Revbensspjäll med potatis och sås samt toabesök och flaskpåfyllning hanterades på 10 minuter (vilket under kvällen reducerades till 4 minuter trots mina protester). Därefter blev det bara ett par kortare stopp för mer vatten och en bulle. De sex stycken Snickersarna som jag hade med mig i ryggfickan blev basfödan, lunchen och de fyra bananerna blev komplementet.

Jag måste erkänna att det var tungt sista 10 milen. Min bristfälliga träning märktes i rygg och armar och bitvis trampade jag bara med höger ben på grund av hot spots i vänster fot och som grädde på moset verkade det bara blåsa motvind. Glädjen att gå i mål och mötas av en handfull jublande funktionärer på en i övrigt tom parkeringsplats strax utanför Visby var stark, bästa målgången någonsin. Knappa 36 mil, nästan hela vägen solo, rullsnitt på dryga 31,5 km/h och misärväder gör att jag rankar det här loppet rejält högt bland cykelupplevelser.

Nästa gång loppet går har jag hört att det ska bli sol och vindstilla. Då kommer jag att satsa på att vinna tävlingen “längst tid i depåerna”.