Målet för årets julskinksrökning var att få till en saftig skinka med rejäl, rund och fin röksmak. Vi började preppen för knappa två veckor sedan och så här såg skinkan ut efter marineringen.
Tyvärr hade vi inte de fina kokosbriketterna från Weber hemma. Istället prepparerade jag röken med Änglamarks briketter (ganska porösa, brinner snabbt) och körsbärsträ från tomten.
Tändning via The Minion Method, det vill säga att tända några briketter och lägga dem ovanpå de otända briketterna och träbitarna. Syftet är att kunna hålla en stabil, hyfsat låg temperatur under lång tid.
En fördel till med tändmetoden är att man kan ha ganska frisk luftillförsel till glöden utan att det blir för varmt vilket ger god rökutveckling. Här är röken monterad, skinkan pålagd och, kanppt synlig i bilden ligger termometern på plats för att konstant mäta tillagningstemperaturen.
Det är helt klart knepigt att ha andra briketter än man är van vid, det påverkar hur ventilerna ska ställas och mängden bränsle som behövs. Jag tillförde både briketter och trä i ett par omgångar vilket inte brukar behövas. Trots trickigheterna höll sig temperaturen mellan 105 och 115 grader genom hela rökningen och efter 5 timmar och 35 minuter hade skinkan nått måltemperaturen på 65 grader.
Uppskuren blev skinkan snygg, och det går att se var lagen har sprutats in. Här är skinkan tillsammans med rullsyltan och renköttet.
Resultatet då. 7-procentig saltlag gav något för hög sälta, nästa år bör vi testa 5-6% salt. Röksmaken blev i det närmaste perfekt, jag matade på med rökved under tillagningen och skinka verkar tåla nästa hur mycket som helst. Kraftig röksmak, men också rund, fyllig och god. Skinkan blev inte tillräckligt saftig, utan aningens torr. Anledningen är oklar, kanske kan det ha med den något höga sältan att göra, alternativt att skinkan kunnat ligga ännu längre i lagen. Ett tredje alternativ är att tillagningstemperaturen var något hög. Det här är dock randanmärkningar. Totalt sett blev det mycket lyckat och skinkan var riktigt god.
