60-milare från Täby

Efter gårdagens (och nattens) 60-milare från Täby kan jag nu titulera mig Superrandonneur. Loppet gick över all förväntan och jag hade aldrig någon dipp, och jag var även förvånansvärt pigg och alert när jag gick i mål. I skrivande stund väldigt nöjd men också väldigt trött efter bara 6 timmars sömn. Återhämtningen kommer säkert ta ett par dagar.

Vädret höll sig vackert ända fram till sista 3 milen då det blev åskskurar. En irriterande detalj är dock att vi lyckades pricka in motvind i stort sett hela 40 första milen då vinden vred sig perfekt i enlighet med bansträckningen. Under natten mojnade det naturligtvis så medvinden blev det aldrig något av. Dåliga vindförhållanden kompenseras alltid med starka lår.

11 randonneurer träffades vid klubbstugan i Täby i god tid innan starten 06:00.

Alltid lite pirrigt att veta om man kommer hitta folk att köra med när det är så få anmälda och så långa sträckor. Vid första stoppet i Järna var majoriteten fortfarande med.

Ett led linje i motvinden.

Vid tredje stoppet i Läppe var vi 6 stycken tappra som höll ihop. Ingen brådska bland gubbarna här inte. Räkmackor, glass och kaffe intogs under upphöjt lugn på Hjälmaregården. Daniel och jag passade på att bättra på cykelbrännorna medans gubbarna pratade om forna bedrifter (Daniel och jag utgjorde alltså ungdomsdelen av klungan).

What comes in must come out.

Lunchstopp i Fellingsbro med randonneurkäket framför alla: pizza med cola. Ari och Bengt mumsade njutningsfullt.

Knappt 10 mil senare anlände vi till Grängesberg och trots den utmärka skaffningen på Pizzeria Mona Lisa så var vrålande hungriga igen. Nu köttbullar med mos.

Vi tappade Nicklas och långa farbrorn (som jag inte minns namnet på) och Bengt valde att sova över på vandrarhem efter Grängesberg. I Fagersta var endast uthållighetseliten kvar och vi hade också nöjet att få träffa flera överförfriskade bybor som blev så imponerade av att vi cyklade 60 mil att de bjöd på Redbull (utan vodka). Trevligare än det låter.

Det är mellan Fagersta och Uppsala den stora dödsrisken är. Inga ställen öppna, hungriga björnar och randonneurer längs vägarna, inga ställen att fylla vattenflaskorna på och det var också här vi behövde använda cykelbelysningen. Vi klarade oss fint. I nersläckta Sala fick vi ta fram kvitto från automaten vid bensinstationen som bevis på att vi varit där i rätt tid.

Tyvärr körde jag på en grävling strax innan Uppsala. Den kom ut i vägen i en rasande fart och även om jag fick upp framhjulet bra så reagerade jag för sent för att kunna göra ett regelrätt hopp. Ett under att ingen av oss vurpade. Väl framme i Uppsala kunde vi konstatera att lokalbefolkningen hade hunnit ännu längre i festandet än vad de gjort i Fagersta. Ingen Redbull här inte trots att påsarna under ögonen börjat bli rejält framträdande.

Halvvägs till Täby började det åska och ösregna. Men vad gjorde väl det när vi kom fram välbehållna samt klarade drömgränsen på 24 timmar med god marginal. Tack Daniel och Ari för en trevlig cykeltur och ett gott samarbete. Jag är jättenöjd!