40-milare från Tumba

Gårdagens 40-milare blev en fin cykeltur och innebar personligt längdrekord på cykeln för mig. Precis som under och efter 30-milaren för 2 veckor sedan så kände jag mig oförskämt fräsch under hela rutten. Gårdagen erbjöd också lugnare tempo och lite mer paus vilket nog var lika bra det.

Samling tidig morgon vid Statoil i Tumba för gemensam start 06:15. Var nära att missa avfärden efter rundans första stopp vid Sillekrog. Snabbstopp och långa toabesök funkar inte så bra ihop helt enkelt. Hade varit trist med solokörning så tidigt.

Nästa stopp var Söderköping och på vägen dit en färjetur över Bråviken. Här diskuterade vi pizzans allmänt goda och hälsobringande egenskaper och varför den är så optimalt randonnerurkäk.

Obligatorisk klungbild nedan med gårdagens hjälte Amir som mot slutet (typ sista 15 milen) fick klara sig med ett trasigt kolfiberstyre. Styret knäcktes på båda sidor efter påhälsning i ett hål på en sträckans grusvägar och därefter var han tvungen att hålla händerna mot mitten av styret hela tiden. Otroligt starkt jobbat. Imponerande.

Lunchstopp i Rejmyre precis vid glasbruket.

Självklart pizza. En sann gastronomisk höjdpunkt.

Andra halvan av banan bjöd på en hel del fantastisk vyer. Ordet “wow” förekom 43 gånger, “pastoralt” 27, “fantastiskt” 12 och “sjöutsikt” 2. Någon kom på att någon kanske borde ha tagit några bilder. Tyvärr dök frågan upp lite otajmat eftersom det inte finns något pastoralt med en pisspaus.

Så här dagen efter så känns det rätt bra i benen. Skönt med lite soffcykling framför Giro d’Italia.

För att fullborda brevet-serien så återstår nu en 60-milare och första chansen blir 8 juni från Täby. Just nu känns det som att jag kommer köra.