Cykelbygge och premiärturer

Hrm, det började med ett par utslitna Dura Ace-reglage och slutade med ny cykel, sådär som alltid händer. I ärlighetens namn så tänkte jag mig att en uppgradering till internt dragen elektronisk Ultegra skulle suttit finfint till Eddy, men när jag väl stod där med kablarna och knackat ut vevlagren upptäckte jag att ramen inte var fullt så ihålig som jag tänkt mig. Fan, dålig research. Vad göra: skicka tillbaka uppgraderingskitet och beställa ett par 105:or som växelreglage, eller kanske ersätta den fina, men några gånger vurpade Merckx-ramen? Efter kort googling tog jag ett väldigt impulsivt beslut och beställde den här snyggingen med perfekt geometri för mig: en Cinelli Superstar.

Jag har aldrig byggt ihop en cykel förut, så jag antog uppgiften med kanske lite större tillförsikt och respekt än nödvändigt. Exempelvis klurade jag rätt länge på kabeldragning och hur alla kopplingar skulle hänga ihop med varandra.

Pågående kabeldragning. Notera den okapade gaffeln,
det största ångestmomentet.

I backspegeln kan jag konstatera att det är trivialt, du kan koppla kablarna nästan hur du vill, bara du väljer rätt längd och det är lätt att se vilka kabellängder som skall sitta var på cykeln.

Det läskigaste momentet var att få till en snyggt kapad gaffel. Det här var väl också det mest kluriga att få till utan riktigt rätt verktyg. Jag använde en geringssåg där jag fick meka med distanser och tvingar för att få ett snyggt och rätvinkligt snitt. Försiktigt, försiktigt sågade jag mig igenom kolfibern med träsågen och det gick ju utmärkt.

Aningens fel längd på gaffeln, men lätt att justera med distanser.

Vevlager, styrlager, överflyttat vevparti och bromsar gick enkelt att montera och var lätta att justera. Likaså nya sadelstolpen (där batteriet för övrigt sitter) och sadeln funkade finfint. Första försöket på styrlinda lämnar en del övrigt att önska, men tillräckligt okej för att duga över sommaren. Och här är slutresultatet:

Nöjd med slutresultatet, en riktig snygging.

Nu har jag testat den på ett par rundor och drygt 20 mil totalt, på platten, på asfalt, på grus, i potthål, men alltid i solsken, och den går som en dans. Rapp, lätt och hur snäll som helst i väghållningen. Den lilla oro jag kände var kring den där klåparen till cykelbyggare, men efter det jag utsatt hojen för på de här rundorna tror jag att jag även så smått börjar lita på honom. Viktigast av allt, hojen är helt villig att hänga med på rundor till fikaställen med bra krubb och utmärkt utsikt!

Kafé Klavér i Mariefred.

Grusrunda i Västerås

Mitt liv är i det närmaste komplett då Anna äntligen fixat en kompetent grushoj, en Trek Domane SL5 WSD, och vi tog premiärgrusturen ihop igår i Västerås på de bästa av vägar. Tips, om ni har möjlighet är att snurra runt kring Irsta, Gäddeholm och ut mot Ängsö, gört! Massor med grus och vackra omgivningar, det här blev vår rutt: garminlänk

Torra vägar vid Täby gård.

Vid Kungsbyn stötte vi på en Visent som
stod och blängde på oss.
Vi blängde tillbaks.

Ängsö slott. Helt okej fika. Omgivningarna får 5 av 7, perfect score!

Lite asfalt hann vi också med, här på vägen från Ängsö.

Otroligt fint anlagda grusvägar mellan
Västerås och Gäddeholm.

Cykling i 32 grader kräver sin vätska.

Det här gav mersmak och det blir säkert någon tur till till Västerås under semestern, finns massor att utforska.

Tour of Sufferlandria för Parkinsons

Min far blev för något år sedan diagnosticerad med Parkinsons, så vad kan vara bättre än att köra Tour of Sufferlandria för att samla in pengar till förmån för de som har diagnosen. Insamlingen har hittills gått över förväntan med, i skrivande stund, 450 insamlade dollar. Vore kul att komma över 500 dollar. Pengarna går direkt till Davis Phinney Foundation for Parkinson's som i sin tur sponsrar forskning kring hur man kan förbättra livet för människor med Parkinsons. Självklart vill jag att eventuella läsare av det här lättar på lädret och sätter in ett par dollars eller så. Följ den här länken. Som motprestation kommer ni att leva i vetskapen om att jag kommer att ta i extra mycket i lidandet under de tre sista etapperna av touren som avslutas på söndag, samt att ni kommer att ha min eviga tacksamhet.

Touren körs, så klart, på trainer till videosar från Sufferfest. Riktigt tufft, men det har gått bra än så länge, och för er nördar som gillar siffror och sådant så kommer länkarna till etapperna här: Etapp ett, två, tre, fyra, fem och sex.

Tre etapper kvar, med en apokalyptiskt vidrig tretimmarsavslutning på söndag som jag måste erkänna att jag bävar inför. Insamlingen är öppen till och med måndag förmiddag, så in med stålars!

Klagshamn Inkognito 2015

Så var det dags för en ny årgång Inkognito. Lite trist att inse att jag är så slapp på att blogga så att jag inte skrivit om tidigare årgångar.

Förvånansvärt gott kan man lugnt säga, och trots bristen på dokumentation törs jag nog säga att det skett en bra utveckling av vinet. Har druckit några svenska viner nu, utöver Inkognito, men inte något så pass smakrikt och komplext som Inkognito. Vinet för tankarna till Sauvignon Blanc med rejält med krusbär både i doft och smak, men också klara toner av fatlagringen (på etiketten kan man läsa att det är lagrat på Kaukasiska ekfat, det ni). Det är rätt bra tryck i syran och det funkar bra med smörigheten från faten. För mig är krusbären dominanta, för Anna faten. En vild gissning är att min näsa och hennes supersmakartunga helt enkelt uppfattar vinet olika.

Till det blev det marinerade småfiskar från Amalfi som väckte nostalgi kring bröllopsresan och resan i höstas för att fira 10 år. Längtar tillbaka till att vandra gudarnas stig eller att klättra upp från Kapris hamn till San Michele, eller varför inte en middag på Don Alfonso.

Anna kallar receptet för "Pasta med marinerade småfiskar och tomater". Och så var det lite andra ingredienser också förstås.

För er som inte testat svenskt vin, börja med att leta rätt på en flaska Inkognito och köp. Prisvärde kan alltid diskuteras, men för hundra gubbar, så pass bra vin av svensk odlare bör definitivt stödjas. Rådet gäller både vinnördar och vanligt folk.

20-mila grusrunda från Köping

Jajamän, det är det här randonnée handlar om. Någon med lokalkännedom som lägger en bana för att visa upp de fina sidorna av omgivningarna, och vi som betalar 100 kr för kalaset och hojar runt och njuter. Gissa om Jannetuba rekommenderar den här rundan.

Vi var 6 stycken deltagare som slöt upp på Sjömans konditori i Köping för en andra frukost. Mest välrepresenterade namnet var Peter men det fanns också en av varje av Janne, Micke, Tobias och Rasmus (eller om han hette Triathlonmannen, inte helt solklart).

Frukost nummer 2!

Efter en lugn start ökade tempot rejält efter en och en halv mil och mitt fokus blev mer på cyklingen än på njutningen så Micke och jag kom överens om att släppa gruppen och köra tvåmanna-tvåparscykling. Det var en utmärkt idé som i vanlig ordning ledde till tramsande och fotostopp.

Min Garmin börjar bli trött och la av sisådär en 5-6 km innan målet, men här finns spåret för den som mot förmodan vill ta en titt.

Vackra vyer!

Jag tar bild av Micke som tar bild av lamor.

Aprak!

Var tvungen att ta bild av bästa nerförsbacken. Fina fisken.

Åh, glamouren med målgång!

Strekov, Rizling-Veltlin 2015

På tips från Vinambassadören inhandlade jag 2 flaskor Rizling-Veltlin på PK-huset härom veckan. Alldeles för få, för det här var strålande gott. Till andra flaskan får jag tänka till vad gäller tillfälle och vad som ska ätas, eller göra en klassiker och tänka att fan, nu är det dags, och ta den till random pizza.

Hade inte reflekterat så mycket innan öppnandet över vilket vin som skulle visa sig. Gult och oklart, och klara orangea toner i doften och smaken. Naturvin liksom. Och, viktigast av allt, asgott! Frun säger "orange och funky". Jag säger, inte så funky, mycket citrus, lite aprikos och en smula tanniner, och faktiskt inte alls svårfattligt. Jag tror att det här kan passa vem som helst. Tyvärr verkar flaskorna på bolaget vara slut så det är bara att hålla utkik efter Strekov framöver.

Grillad korv från Franzéns chark. Egon
gillade också korven, men förlorade fajten.

Team Zwatt effektmätare

Sådärja, då har jag blivit med en till effektmätare, den här gången en Zpider från Team Zwatt till cyclocrossen. Effektmätarna är framtagna i ett danskt kickstarter-projekt och äntligen verkar de tidiga backarna fått sina enheter hemskickade. Min kom i veckan och jag monterade i lördags.

Tyvärr har jag tummen mitt i hand och första problemet kom med vevlagret jag behövde byta till för att få rätt diameter för vevpartiet. FSA MegaExo och FSA MegaEvo kräver tydligen olika verktyg vilket jag inte fattat. Blev till att ta polygripen med en handduk mellan klorna och lagret för att dra åt. Inget momentnyckelsfibblande här inte.

Inte för mycket märken från polygripen :)

Sedan på med klingor, vevparti och pedaler. Blev ganska tjusigt förutom designmissen som syns nedan.

Loggan upp och ner med höger vevarm fram. Knasigt alltså!

Förutom problemet med verktyg var det förvånansvärt enkelt att montera nytt vevparti. Ett till misstag dock, trots att jag var säker på att så inte var fallet var tidigare stora kakan 46t, och den nyinköpta hade jag beställt i 50t, så jag var tvungen till framväxelpositionsjusteringsjobb för att kompensera den större diametern. Lätt som en plätt när Micke assisterar.

På söndagen var det dags för test. Skitenkel kalibrering, bara att klicka kalibrera i androidappen så skötte sig mätaren själv. Att para ihop den med Garmin 800 gick också av sig självt, så nu var det bara att hoppa på och få det svart på vitt att jag är lika klen på CX:en med Zpider som på Eddy med Garmin-pedalerna. Det blev en skön runda med blandat asfalt, grus och lite stök.

Mysig, men klen gubbe på testtur.

Bilden ovan är från en liten grusväg på Tosterön där vegetationen nästan bildat en tunnel, det var läge att ducka från tid till annan. Så mysig väg så det får bli en till bild.

En annan mysig gubbe.

Hela rutten inklusive effektdata finns på här på Garmin Connect. Säkert helt korrekt mätning förutom en skum spik på drygt 1800 watt som jag definitivt inte presterat själv. Förhoppningsvis kommer mjukvaruuppgraderingar för att parera den här typen av anomalier inom kort. Funkar det så här bra framöver är det helt klart en väldigt prisvärd och lätthanterlig wattmätare.

Tack för hjälpen och den trevliga snackturen Micke. Slänger in en sista bild för att verkligen, med emfas, framföra den utomordentliga trevligheten hos grusvägarna vi softade runt på.

Mysgrus!