Penfolds Magill Estate 2006

Så blev det då dags igen för ännu en flaska av vinet som gjorde att jag upptäckte vin, Magill Estate. Det är snart 15 år sedan jag köpte hem ett par flaskor från finlandsbåten och som vi snart därefter knäckte till en pizza. Det är fortfarande min bästa vinupplevelse någonsin där jag insåg hur bra saker kan smaka.

Till vinet blev det oxsvansragu enligt klassiskt recept från Allt om mat (Jan Hed tror jag) den här gången, med mycket vin och en del choklad i. Här ihoplagd med buljong och mängder med Karljohan.

Det är en extremt fyllig gryta med massor med smaker, lite syra från vinet (förvånansvärt lite från 1,5 flaskor vin), och en del sötma från chokladen. Till grytan blev det pasta.

Den här grytan smakar som sagt mycket och det behövs helt klart ett vin som kan gå matchen, och det kunde, så klart, Magill Estate. Vi brukar aldrig kunna hålla oss så här länge med en flaska, och vinet visar helt klart upp mer mognadstoner än när vi normalt smakar Magill. Direkta anstöten är fruktig och lite jordig, i eftersmaken kommer godistonerna med fudge och vanilj fram och än mer frukt. En käftsmäll som är snygg så det förslår och det passar så klart strålande till maten, perfekt en kylig novemberkväll framför brasan. Här är flaskan tillsammans med cykelkeps och griffeltavla.

Det kommer alltid att finnas ett par Magill källaren redo när andan faller på. Gott!

Wynns Michael 2005

Blev en trevlig liten shiraz-rackare så här på lördagkvällen.

Vi häller upp i karaffen ungefär samtidigt som vi sätter igång med maten. Doften ur direkt ur flaskan är full av mörk frukt, en del trä och vanilj. Det skvallrar om ett både gott och kraftigt vin.

Kvällens meny är lammracks, morötter och lök, potatis- och blomkålsstomp samt en sås av det lite brunare slaget. Vi började med morötterna och löken sous vide i 85 grader, kanske 45 minuter. Under tiden paketerade vi lammet, enkelt med rosmarin och salt.

Grönsakerna får vara kvar medans vi kyler ner sous viden med kallvatten till 57 grader. Faktum är att grönsakerna får ligga kvar under hela tillagningen av lammet som blir cirka 1 timme och 10 minuter, det spelar ingen roll för krispigheten. Anna ordnar också sås på rotfrukter och kvarbliven fond med hjälp av nya födelsedagspresenten.

Efter vattenbadet grillar vi lammet, bara några minuter, på jättehög värme för att få den rätta maillardiga ytan utan att påverka innertemperaturen för mycket. Helheten blir riktigt bra. Maten är god och vinet fylligt med rätt syra för att möta maten. Mörk frukt och nästan lite lakritstoner. Godis!

Väldigt gott vin men lite för mycket pengar för prestationen så jag vågar mig inte på en rekommendation. Så inleds alltså späkmånaden november. Ser bra ut det här.

Penfolds Magill Estate 2007 Shiraz

43-årsdagen för en cool kille kräver ett exceptionellt vin och Magill Estate går inte av för hackor. Jag minns fortfarande första gången jag testade vinet, på Silja Serenad till Helsingfors för ungefär 10 år sedan, och det var då mitt vinintresse väcktes. Jag köpte med mig en flaska hem som Anna och jag tog till en pizza eftersom det där fina tillfället ändå aldrig skulle dyka upp. Sjukt gott. Därefter har vi testat RWT, 707, Grange mm, men första gången var ändå speciell.

Nedan är normala setupen med vin, karaff från Riedl samt Clas Ohlssons gamla vinsil som de tyvärr slutade sälja för några år sedan. Den fungerar utmärkt och fyller verkligen sin funktion för ett ofiltrerat vin. När jag öppnar flaskan är de första dofterna som kommer mot mig kola och körsbär i bästa Dr Pepper-stil fast gott. Jag sticker ner näsan i karaffen och det är typisk Magill, sött och röda bär. Jag blir glad av det här.

Innan varmrätten grillade vi några egenhändigt odlade chilifrukter att ha som snacks.

Trots sin oskyldiga uppsyn var hettan smärtande och ganska exakt av sådan karaktär som man inte önskar sig innan man ska testa ett bättre vin. Paniksköljning av munnen med först vatten, sedan oliver, sedan lite boxvin för att sedan återgå till vatten.

Vinet fick stå till sig i karaffen medans matlagningen pågick. Här halverad mandelpotatis som täckts med vatten i smörad stekpanna. Idén är att mandelpotatisarna är lagom färdigkokta när vattnet evaporerat och därefter kan fräsningen sätta igång utan att man behöver göra någonting själv.

Biffarna körde vi på indirekt värme på grillen några minuter för att sedan smacka på dem direkt ovanför briketterna en kort stund för att få ytan lagom bränd. Bra metod om man gillar Maillard och rosa kött. Kött, bea, bönor och potatis täcker in det viktigaste av kostcirkeln.

Vinet är medelfylligt till fylligt med massor med frukt. Det är vanilj och kola och tanniner som balanserar upp och jäkligt gott. Det är godis. Inte mycket motstånd alls att tala om och det funkar utmärkt till maten. Tyvärr kan jag inte rekommendera vinet eftersom det är snordyrt (säkert lika dyrt som ett hyffsat vin på restaurang), men för mig är det prisvärt och jag kommer nog alltid ha minst en Magill Estate liggande på lager i källaren för framtiden.

Fick min födelsedagspresent också trots att vi firar en dag tidigt, en Soda Stream. Woohoo! Alla kompisar hade en sån men inte jag, men nu har jag en. En av de första grejerna vi måste testa är att reproducera Heston Blumenthals experiment att kolsyra Blue Nun och sedan blindtesta det mot annat bubbel, men det blir en annan bloggning.

Mother’s Milk Shiraz

Ibland köper jag vin på grund av etiketten och så även den här gången.

Nu hade jag i och för sig i bakhuvudet minnet av någon hyfsat positiv recension av Mother’s Milk så någon jättechansning var det inte. Ett gott vin som känns som en typisk shiraz. Djup, rik och fyllig smak med mycket bär och för 159 kr flaskan når den knappt prisvärd.

Anna hade skramlat fram ett recept där biffen skulle köras sous vide för att sedan stekas och blåslampas samtidigt. Matlagning blir roligare om man får använda en blåslampa.

Potatis, bönor och köttet tillsammans med vinet blev mycket gott och perfekt uppladdning inför lördagens Spin of Hope.

Penfolds Bin 150 Marananga Shiraz

Penfolds har länge varit en favorit i familjen Andersson, och det första riktigt goda vin Anna och jag drack var en Magill Estate. Under en resa, med finlandsfärja, i tjänsten köpte jag med mig vinet som vi intog nästkommande helg med hemgjord pizza med torkade, söndersmulade trattkantareller i degen och fina charkuterier som pålägg och allt var vrålande gott. Det här var en 8-9 år sedan och vi har nog provat de flesta vinerna i Penfolds sortiment sedan dess trodde vi. På senare år har det dykt upp så många nya sorter och jag har inte hängt med. Kvällens nyhet blev Bin 150, och återigen pizza till.

Vid upphällning är det första som slår en den mörka färgen. Den är verkligen kompakt som blod. Det andra är doften som är en fruktbomb, fin fyllig frukt med viss sötma. Smaken är kraftigt fruktig och syltig med viss balans i syra och tanniner. Perfekt pizzavin. Första pizzan för kvällen blev med fänkål, bechamelsås och coppa, nu blir det mozzarella, kapris, sardeller och squash med citronzest. Fina fisken. Om vi orkar blir det en till pizza med tomatsås och ibericoskinka. Just nu lider det ingen nöd på oss, men det kan bli tungt med mtb-passet imorgon.

På grund av det höga priset och att det är ett något speciellt vin så får det inte Jannetuba rekommenderar, men det är gott.