Kabola Malvazija Amfora 2009

Kvällens överraskning blev ett vin som presterar mer än vi förväntat oss. Kul!

Det började med allmän förvirring i lördags då jag avsåg öppna en Milos Stagnum 2006 (rödtjut), tog fel flaska och istället öppnade jag Kabolan. Det var lite jobbigt att notera den felaktiga färgen vid karafferingen. Jag hann bara hälla upp en skvätt som direkt fick åka tillbaka in i flaskan, och vinet fick sedan stå med vakuumförslutning i två dygn i kylen. Ikväll ackompanjerades det av focaccia, pizza med rejält med sardeller, och lite allmänna rester som lammkotletter, sallad, charkuterier med mer (trist det här med rester). Så här ser flaskan ut.

Smaknoteringarna innehåller mango, aceton, honung och mineral. Vinet är jättegott och matchar maten så bra. Försiktiga tanniner och ganska dämpad syra, men det funkar hur bra som helst ändå. Lång eftersmak. Kolla gärna in Kabolas hemsida också där de beskriver macerationen och jäsningen i amforor. Snygg, fint och gott oranget resultat.

Milos Stagnum var också god, vi tog den till extremt goda potatismosvåfflor (testa!!!) och grillade vaktlar. Kabolan hade funkat bättre. Ett förbehåll dock, vad två dagar i kylen gjort med vinet vet jag inte. Läge att testa med nya årgången.

Roxanich Super Istrian Cuvée 2008

Efter en lång dag anlände vi äntligen till lantstället igår kväll för en sen middag med entrecote och rester. Direkt när vi kom fram hällde vi upp en Super Istrian på karaff.

Vinet är en blandning av Cabernet sauvignon, Merlot och Borgonja. Direkt ur flaskan doftar det renodlat svarta vinbär, efter en stund breddar sig paletten något, men hela tiden ganska rent och snyggt. Smaken är medelfyllig, runda tanniner och vinet slinker ner lätt. Mörkare bär och lite örter, och jag tycker det dyker upp en del peppar i avslutningen. Tänkte flera gånger på Tenuta Belguardo och att namnet Super Istrian inte är någon slump.

Vinet funkar såklart till maten: belugalinser, KÖTT, märgsås, rödvinssås och lite sallad.

Roxanich levererar stabilt även om det sällan är någon wowkänsla i vinerna, mer bara trevligt och gott.

Provlagningarna fortsätter, i skrivande stund, inför nästa helgs 50-årsmiddag. Härnäst är det dags för varmkorv med bröd och till det en Dario Princic Pinot grigio 2010. Håller tummarna för att det funkar, för det låter förfärligt gott.

Roxanich Antica 2008

Julrester! Laxen vi rökte på körsbär för en vecka sedan, potatis, hollandaise och till det återigen ett orange vin och återigen en Roxanich (den här gången ren malvasia) vilket skulle visa sig bli en utmärkt kombo.

Julaftonens Roxanich var betydligt mer apelsin och nästan zest-besk. Det här är inte lika beskt och har mer av äppeltoner i sig och även torkad frukt. Påtagliga men snygga tanniner. Vinet är inte en publikfriare för sig själv, men däremot så nära perfekt till maten som det kan bli. Såsen och laxen sköljdes jublande ner med det orangea guldet och vi suckade av behag.

Såsen är gjord enligt Kenji och en av våra bästa hittills. Mycket syra i såsen vilket blev optimal matchning till vinet.

Roxanich Ines u Bijelom 2008

Något oplanerat fann vi oss fira jul hos min bror med familj i Solna. Perfekt då att ta med ett oranget vin till första delen av julbordet. Roxanich Ines u Bijelom är ett Kroatiskt vin som kan köpas via Armano’s.

Musten har legat med skal i 100 dagar och det har blivit en djup färg åt det brandgula hållet. Doften är rik, något blommig med citrus, aprikoser och äpplen. Smaken fortsätter i samma men lite fetare stil. Inslag av fikon, både någon sötma och syra, fina tanniner och en del beska i smaken. Jag gillar det här men törs inte rekommendera som sippvinet framför brasan. Till julbordets feta fiskavdelning är det däremot perfekt. I synnerhet löksillen och varmrökta laxen (egenrökt såklart, vad trodde ni) kompletterade vinet strålande, och det är kul att inte alltid köra spåret öl och snaps så fort sillbordet dukas fram utan att det finns vin som faktiskt matchar utmärkt. Allt från artigt gillande till nöjda suckar bland övriga övriga gäster, själv är jag mycket nöjd.