Tenuta Belguardo 2007

Så en gammal goding igen, Tenuta Belguardo, en favorit som vi ständigt har på lager.

90 % Cabernet Sauvignon och resten Cabernet Franc, här i mer mogen tappning än vi är vana vid. Mörk frukt, lite mer jordiga toner än tidigare och blyerts och en anings bitterhet. Fylligt, balanserat och ett utmärkt pizzavin helt enkelt. Gläder mig åt att jag har två flaskor kvar i källaren och det ska bli intressant att se vad som händer de kommande åren.

Under kvällen hade jag också glädjen att återigen använda pizzaugnsinsatsen till webergrillen. Bra grejer. Tände en rejält rågad skorsten med kokosbriketter. När alla hade bra glöd hällde jag ut dem jämnt över grillgallret och lät därefter grillen stå med insatsen på i cirka 15 minuter. Har skyfflar Anna in första pizzan med Karl-Johan på.

Ett grymt bra tips från boken The Pizza Bible är att blanda i mannagryn i mjölet som läggs på bakbordet och pizzaspaden. Den grova strukturen gör att pizzan glider lättare på både spade och sten. Funkade väldigt bra.

Vid sidan om hade vi preppat med salami, basilika och vitlöksolja.

Efter cirka 8 minuter var pizzan klar för slutmontering för servering.

Pizzainsatsen ger bra resultat med rätt mängd briketter och tid innan tillagning. För mycket briketter och stenen blir för varm i förhållande till luften, för lite briketter ger för dålig värme totalt. Börjar få allt starkare tvångstankar kring att bygga en riktig vedugn. Vi får se.

2 x Pithon-Paillé

Vinlusen hävdade på facebook och en av Gastons lådor skulle vara något extra, och eftersom han är allmänt trovärdig så beställde jag så klart direkt. 6 flaskor gott och blandat Pithon-Paillé (naturviner från Loire). I lördags tog vi en Dessus Narcay 2012.

Ett fruktigt och gott vin gjort på cabernet franc. Viol är klart dominerande både i doft och smak. Bra syra, fina tanniner och en del mineral. Utmärkt för sig själv och till maten. Riktigt gott.

Det blev två rätter, båda funkade bra till vinet. Till att börja med ravioli med råa äggulor i, här på bakbordet.

Idén är att vid tillagning koka lagom länge så att degen blir färdig men gulan helt rinnande. Måste säga att vi lyckades väl.

En del skulle säga att det var något för stor mängd fläsk, jag skulle säga att man inte kan få för mycket.

Rätt nummer 2 blev återigen duva, konfiterade lår och duvbröst i sous-viden (samt ett halvt litet stekt duvhjärta i mitten). Till det potatispuré och kål. Det är bara att konstatera att sous-vide och duvbröst är en väldigt bra kombination.

I söndags var det dags för nästa flaska, den här gången en Mozaik blanc 2011.

Det här vinet blev jag än mer förtjust i än det röda. Det här är en chenin blanc som enligt Anna smakar riesling med exotisk frukt vilket håller jag med om. I doften är det en del honungstoner och i smaken tänker jag också på physalis och det är en del mineral.

Överbliven pastadeg från lördagen blev till goda tortellinisar.

Här tillsammans med grönsaker och musslor.

Summa summarum två goda prisvärda viner, särskilt blev jag sugen på att testa fler av de vita som var helt i tubastil. Noterar också hur väl det funkade att beställa från Gaston och att få vinerna levererade till dörren.

Perez Cruz Limited Edition Cabernet Franc 2012

Efter att ha sett en konversation mellan Ulrica L. Pettersson, Magnus Reuterdahl och Magnus Ericsson var det oundvikligt att beställa hem ett par flaskor av Perez Cruz Limited Edition Cabernet Franc 2012.

Som lika delar kunnig/okunnig vinnörd som vill lära mer är det kul att följa recensenter som man inte alltid håller med, men som man litar på, och både Magnus och Magnus lever upp till de kriterierna. Följ gärna deras bloggar för fina tips och för att få ta del av sann vinpassion.

Som vanligt innan jag skriver något på bloggen har jag googlat vinet och ibland blir det precis som nu väldigt disparata omdömen hur vinet doftar och smakar (från återhållen doft till stor doft, från lätt/medelfyllig smak till tjocksmocka, och så lite olika bärsorter hit och dit). På sätt och vis kul att även välmeriterade recensenter kan uppleva samma sak så olika, men samtidigt märkligt. Tur att Janne Tuba sitter på facit.

Doft: Första intrycket vid öppning: kompott med massor av svarta vinbär men också lite örter, på gränsen till för syltigt. Efter en stund lugnar det ner sig lite och doften blir riktigt angenäm.

Smak: Väldigt fruktigt och mycket syra, på gränsen till surt (men fortfarande väldigt gott). Helt klart svarta vinbär men också grästoner och lite fat. Till den enkla pastarätten med en hel del vitlök passar det perfekt. Sparar halva flaska till imorgon kväll för att se vad som händer.

Summa summarum så är det här bra grejer, mycket gott. Finns det i beställningssortimentet så tjöp! Återkommer eventuellt med kommentar om hur det smakar imorgon kväll. Skål!