Först rester i form av gårdagens förrätt och återstoden av flaskan med Rijk’s Chenin Blanc. Ingen misär här inte.
Märkligt hur nästan alla syra försvunnit från vinet. Fortfarande gott och passar bra till maten, dock inte samma pangträff som igår.
Kvällens stora överraskning stod dock Birichino Grenache 2012 för. Lätt och fin med härligt intensiv ljus frukt, skön syra och väldigt låga tanniner. Nästan genomskinlig i färgen. Trodde inte att det här var min stil men jag blev stormförtjust. Förvånansvärt nog passade den bra till den mustiga älggrytan. Birichino verkar vara da shit (som ungdomarna antagligen inte säger längre) och det är läge att testa mer av dem framöver. Enda plumpen i protokollet är att Malvasia-vinet hade snyggare etikett (subtil självi i flaskan).
Imorgon IFRA-mässan i Amsterdam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar