Hempendling via nya Kymlingelänken

Bilköerna in till stan har numera flyttat två vägar västerut. Det är skönt att cykla.

L’Eroica, förberedelser

Med bara en vecka kvar var det dags att rasta stålis tillsammans med Micke, och då blir man en glad gubbe.

Notera gärna hur väl reservtubdäcket klär mig.

Ett orosmoln är att nästa söndags väderprognos för Gaiole är usel. Massor med regn utlovas och då kommer jag inte köra. Bara att hålla tummarna för att prognosen ändras.

Blue Nun i Soda Stream

I ett avsnitt av Heston Blumenthals Hestons Feasts får mannen på gatan testa Blue Nun i Soda Stream mot en riktig champagne. I klippet smakar Heston på vinet och säger att “It actually tastes allright” och blir man inte triggad av det så har man det svårt i livet.

Heston testar bubbel

Janne Tuba är inte sämre än Heston. I gamla tiders Soda Streams så hade en flaska vin räckt mer än väl, men självklart är vår tids Soda Streams mycket större så jag var tvungen att förklädd handla två flaskor på bolaget i Strängnäs. Alla tittade snett på mig och eventuellt hamnade jag i något register.

Kvällens setup.

Under spänd förväntan började vi fippla och greja och så.

Vinet blir till champagne.

Tips till eventuella hemmapulare som tänker imitera: ta det lugnt när ni skruvar av flaskan annars blir det lite grand som när man häller upp julmust för snabbt. Mamma blir arg.

Upphällningen nedan var efter första kolsyresättningen. Den var alldeles för klen och det blev inte tillräckligt med skum. Efter att ha tryckt i betydligt mer gick det att hälla upp snyggt.

Jodå. Det slank ner och kolsyran bättrade verkligen på originalet. Konstig känsla när det inte finns något som balanserar upp sötman. Det här hade varit perfekt i tonåren tror jag för många roliga men korta kvällar. För er som gillar vin rekommenderar jag att ni aldrig prövar det här.

Seghesio Old Vine Zinfandel 2011

Precis som förra gången vi smakade Seghesio Old Vine Zinfandel får den nya årgången en Jannetuba rekommenderar. Gillar man smågodis, hallon och mörka bär så gillar man det här.

Stor doft och fylligt vin som jag tycker är balanserat och drickfärdigt. Lite googlande ger vid handen att det kanske ändå är smart att spara vinet något år. Min plan blir att köpa på mig några flaskor till att lägga i källaren.

Kvällens anrättning var nästanfärdig från Cajsa Warg, lamm, potatis med kantareller, en fetaostgucka samt fänkål med lingonvinägrette. Lammet var utmärkt, fetaostguckan skulle behövt lite mer fett, och fänkålen var det delade meningar om i familjen Andersson/Vikström. Grymt bra käk att ha med en fredagskväll till landet. Handla gärna där.

Gotland 360

Årets cykelhöjdpunkt gick av stapeln i helgen och jag önskar att Gotland kunde vara en lite större ö så att loppet kunde hålla på några dagar till. Suverän helg där vi träffade cykelbekanta (kul att vi börjar få sådana), Pålle från Strängnäs CK samt min kusin som bosatt sig i Högklint. Tillsammans åt och cyklade vi oss igenom loppet; saffranspankaka, kajpsoppa, helgrillat lamm, laxpizza, hembakta grejer osv, och inte någon sportdryck så lång ögat kunde nå. På ett sätt blev loppet en besvikelse då varken Anna eller jag gick upp i vikt vilket vi förväntat oss, men jag sätter det på kontot att vi cyklade hårt och fint båda dagarna.

360 km, 360 grader, 360 deltagare = Gotland 360. Så här förväntansfull och laddad ser man ut då.

Inget gnäll nu om några Velominati rules om cykelkeps eller något sådant. Det är bara töntigt. Jag ser vansinnigt cool ut i kepsen och det räcker för mig.

Vi tog ledigt på fredagen och gav oss iväg med 11-färjan för att kunna njuta av en stunds fika hos kusinen, nummerlappsfipplande och allmänt strosande i Visby. Redan i bilkön till färjan i Nynäshamn stötte vi på Pålle och hans kompis Leif (ryggen mot kameran). Leif var med om en riktigt otäck cykelolycka tidigt år med massor med brutna ben och lång rehabilitering, bara för några veckor sedan satt han i rullstol. Grymt kul att han orkade och klarade av att vara med på resan. Nästa år kanske han kan cykla.

Pålle är för övrigt SCKs hjälte. Ett 69-årigt draglok som svårhejdat ångar på i ruskigt tempo. Till och med Anna har svårt att hänga med.

Vi blev rätt snart svårt trötta och tvungna att ta en öl. Samtidig råkade en stompande orkester dyka upp för att få en glimt av coola cyklister.

Allt ståhej drev på hungern och eftersom jag är väldigt noga med hur jag laddar inför cykellopp valde vi middag på g:a masters. Jättemysigt och som vanligt optimerade vi kolhydratproteinfettalkohol-intaget i en skön mix där jag tror bubblet innan maten var en avgörande framgångsfaktor.

Vet inte om det var bubblet eller ölen, men det var svårt att veta vilken knapp man skulle trycka på i hissen eller om man skulle hamna i huvudet på John Malkovich om gjorde det.

Lördag morgon samlades en massa förväntansfulla cyklister i Visby hamn. Pålle och Anna lyckades hamna på bild. Själv hade jag vurpat innan loppet börjat. En schysst over the bar medelst trunk i framhjulet. Som tur var var hjulet räddningsbart med hjälp av mekaniker på plats trots att det var rejält skevt.

Sedan var det bara att sätta igång med käkandet.

Naturligtvis behövde vi meka också (i den här depån var det hembakta och sjukt goda bullar för övrigt). Pålle hade haft sin cykel på service och kunde efter det inte använda de 4 största kransarna bak. Fixades lätt av ett proffs.

Hoburgsgubben är nog Gotlands mest överskattade attraktion, men området runt ikring är vansinnigt vackert.

Utmärkt lunch på Holmhällar. Cyklistsvetton. En med hjälmen på.

Efter lunchen vill Pålle prompt rejsa hårt så han och jag drog iväg i fint partempo. Efter det var det så här utsikten på Gotland såg ut.

Inte det sämsta.

Här är länk till Garmin Connect för första dagens cykling.

Under tiden cyklade Anna vidare med ett blandat gäng där bland annat temposkägget Janne ingick. Alla vill ligga bakom Janne i en klunga på grund av de aerodynamiska fördelarna. Här tror jag de käkar laxpizza (ännu en bra depå).

Väl framme i Ljugarn bjöds vi på Flundra och öl.

Vilket gjorde oss så här nöjda (kusin Fredrik till höger).

Därefter helgrillat lamm med rödtjut och bärsa. Precis bakom Fredrik råkade Gunnar Ohlanders (i kepsen) med fru sitta och vi hann växla några ord. Kul!

Kvällen avslutades med eldshow av traktens ungdomar.

Andra dagen (Garmin Connect-länken här) valde jag att köra med raketklungan (de snabba grabbarna). Tempot höll sig precis lagom för mig, ca 35-40 i rullsnitt, men tyvärr hade de missuppfattat något eftersom de stressade vid varje depå så vid kajpsoppan så sa jag tack och adjö och lyckades därmed, för en liten stund, få ett privat spelmanslag. Det gillade jag.

Anna körde vidare med Husqvarna-gänget och så här glada var de.

God lunch igen, den här gången på Sjökrogen i Valleviken.

Fredrik fånar sig som alltid.

Medans Anna, Fredrik och resten av gänget hade en torr och social tur slet jag på som tusan för att hinna med färjan till Fårö. Missade den precis och valde därför att köra vidare till Visby. Vackra vyer på vägen.

Sen fortsatte det med depåer och gott käk. Alla var nöjda när de gick i mål.

Trots solokörningen kom jag fram ett par timmar före resten. Fixade lite praktiska grejer och shoppade godis.

Därefter sista biten mat på Joda.

Sammanfattningsvis: Vilket lopp! Det finns inget annat tillfälle då man bara ser leende, glada och nöjda cyklister hela tiden. Berätta inte för någon. Och hoppas Leif kör nästa år.

Les Terrasses 2006, Priorat

Fredagsmys med Osso buco, bröd och Tenuta Belguardo 2010 och en lördag med lamm och kvarglömt vin som vi handlade när vi var i Barcelona för tre år sedan. Vi firade min 40-årsdag där och under tiden upptäckte vi en del goda cavor och viner varav Duran blev en favorit (gott bubbel som jag funderat på att privatimportera några gånger). Les Terrasses 2006 inhandlade vi på Barcelonas flygplats på väg hem med ivrig hjälp av en expedit som verkade väldigt nöjd med att ha kunder som faktiskt var intresserad av vin.

Les Terrasses påminner inte så lite om Tenita Belguardo. Supergott, medelfylligt, fruktigt och balanserat. Vinet funkar kanon med maten: gratinerat potatismos med grädde, smör och mer grädde, lite kantareller och grönsaker samt grillad lammstek. Har för mig att vi gav drygt €20 för flaska och det var det värt.

Augusti-sammanfattning

Träningsmotivationen har hamnat i en hyfsad svacka under augusti. Efter revbensproblemen har jag inte haft någon jättelust för mtb och det har känts allmänt trögt att komma ut överhuvudtaget. Lite för feg, lite för ont och lite för bekväm. Nöjd ändå att jag loggat 38 timmar och 23 minuter för träning, en i mitt tycke hyfsad volym för en motionärsgubbe. Hoppas på en vändning kring Gotland360 som borde kunna få vem som helst på gott cykelhumör.

Ett par glädjeämnen är att jag nu är helt smärtfri i revbenen och att jag kommit igång så smått med löpningen. Vore kul att få igång tempot en anings också. Även trevligt med cykelpendlingen och främst då att se alla losers i bilköerna.

Cykling: 40,6 mil racer och 22,2 mil på cx:en, då främst pendling förstås. TVÅ pass mtb. Skamligt.

Löpning: 14 löppass på totalt 155 km. Hur gick det till? Vad kul det vore om jag kan hålla i detta och få en bra utveckling även på löpningen. Kanske dags att anmäla sig till något lopp.

Kost och vikt: Under semestern fortsatt helt uppåt väggarna. Efter semestern lite mer skötsamt. Upp ett kilo till 76.

Målsättningar i september: Att få en riktigt trevlig cykeltur på Gotland och att köra i snabba gruppen på söndagen så att jag hinner med extrasvängen över Fårö.

Penfolds Magill Estate 2007 Shiraz

43-årsdagen för en cool kille kräver ett exceptionellt vin och Magill Estate går inte av för hackor. Jag minns fortfarande första gången jag testade vinet, på Silja Serenad till Helsingfors för ungefär 10 år sedan, och det var då mitt vinintresse väcktes. Jag köpte med mig en flaska hem som Anna och jag tog till en pizza eftersom det där fina tillfället ändå aldrig skulle dyka upp. Sjukt gott. Därefter har vi testat RWT, 707, Grange mm, men första gången var ändå speciell.

Nedan är normala setupen med vin, karaff från Riedl samt Clas Ohlssons gamla vinsil som de tyvärr slutade sälja för några år sedan. Den fungerar utmärkt och fyller verkligen sin funktion för ett ofiltrerat vin. När jag öppnar flaskan är de första dofterna som kommer mot mig kola och körsbär i bästa Dr Pepper-stil fast gott. Jag sticker ner näsan i karaffen och det är typisk Magill, sött och röda bär. Jag blir glad av det här.

Innan varmrätten grillade vi några egenhändigt odlade chilifrukter att ha som snacks.

Trots sin oskyldiga uppsyn var hettan smärtande och ganska exakt av sådan karaktär som man inte önskar sig innan man ska testa ett bättre vin. Paniksköljning av munnen med först vatten, sedan oliver, sedan lite boxvin för att sedan återgå till vatten.

Vinet fick stå till sig i karaffen medans matlagningen pågick. Här halverad mandelpotatis som täckts med vatten i smörad stekpanna. Idén är att mandelpotatisarna är lagom färdigkokta när vattnet evaporerat och därefter kan fräsningen sätta igång utan att man behöver göra någonting själv.

Biffarna körde vi på indirekt värme på grillen några minuter för att sedan smacka på dem direkt ovanför briketterna en kort stund för att få ytan lagom bränd. Bra metod om man gillar Maillard och rosa kött. Kött, bea, bönor och potatis täcker in det viktigaste av kostcirkeln.

Vinet är medelfylligt till fylligt med massor med frukt. Det är vanilj och kola och tanniner som balanserar upp och jäkligt gott. Det är godis. Inte mycket motstånd alls att tala om och det funkar utmärkt till maten. Tyvärr kan jag inte rekommendera vinet eftersom det är snordyrt (säkert lika dyrt som ett hyffsat vin på restaurang), men för mig är det prisvärt och jag kommer nog alltid ha minst en Magill Estate liggande på lager i källaren för framtiden.

Fick min födelsedagspresent också trots att vi firar en dag tidigt, en Soda Stream. Woohoo! Alla kompisar hade en sån men inte jag, men nu har jag en. En av de första grejerna vi måste testa är att reproducera Heston Blumenthals experiment att kolsyra Blue Nun och sedan blindtesta det mot annat bubbel, men det blir en annan bloggning.