Alternativ rubrik kunde vara “Hej mitt vinterland” för idag kom snön och kylan till Stockholm och det är nu det börjar göra lite ondare än vanligt att cykla. Pendlaren fick komma in från balkongen för besök i duschen.
Efter tining och upptorkning blir det på med dubbdäcken, sen är det bara upp till mig att bita ihop och hålla igång cyklingen. Pannben.
Den här helgen blev en bra boost för självförtroendet då det känns som att benen börjar leverera så smått igen. Först på gårdagens roliga tur tillsammans med Fredrikshofs-gänget, och sedan även på dagens tur på Ekerö. Ända sedan september tycker jag det gått trögt och att det varit något av en nedåtgående spiral, så det var befriande att bryta det mönstret.
Gällande Peter och Fredrikshof så har jag tänkt länge att jag skulle cykla tillsammans med honom och klubben någon gång, men det har verkat omöjligt att få till. Peter körde jag min första Vätternrunda med och nu är han en av ledarna i Hofets 7+ grupp och en rackarns snabb cyklist. Kul att det blev av.
Dagens runda kontrasterade hårt mot gårdagens lerfest då jag hojade ensam och enbart på asfalt. Här kommer obligatorisk kisspausbild med cykelmotträd-motiv. Undrar vem som kan tänkas bo här?
Dryga 6 mil på drygt 2 timmar med rullsnitt på 28 km/h får vara helt okej för en CX-tur på senhösten. Blev den för T10 klassiska rutten via Stenhamra, dock utan extrasvängen förbi FRA.
Ensam hemma medans Anna är på programmerarhelg, och då passar jag på att trycka i mig allt från grillchips till tryffelsalami och till det en Torre Melotti 2009.
Rejäl syra och något låg fyllighet gör vinet lite speciellt på tungan.Stall i både doft och smak, även någon slags söt bärighet i doften och pepprighet i smak och eftersmak. Intressant med de viner som jag upplever som lite kantiga, men inte oävna att det ofta skiljer sig milsvitt mellan vad olika skribenter tycker, från medelprisvärt till jättefynd.
Alldeles oavsett undrar jag hur Systembolagets vinprovare kommit fram till först doftbeskrivningen “Nyanserad, något parfymerad doft med inslag av fat, torkad frukt, oregano, lakrits, tobak och kanel.”, och sedan smakbeskrivningen: “Nyanserad, något parfymerad smak med inslag av fat, torkade körsbär, viol, kanel, choklad och tobak.”. För det första är det fel, för det andra kan man inte känna den typen av detaljer. En snabb googling på vinet leder till vitt skilda uppfattningar om hur vinet doftar och smakar.
Det finns inga andra råvaror, mig veterligen, som diskuteras på samma sätt, som att de var helt utan egna meriter. Ost jämförs med ost, pizzor med pizzor, och avocadosar med avocadosar. Vin jämförs med tobak, stall, gräs, bär, godis etc (och dessutom väldigt specifikt, typ körsbär, körsbärskärnor, plommon, lakritsremmar osv). Nu kommer jag att starta en ny trend som kommer att sprida sig som en löpeld genom vinvärlden: jag kommer jämföra vin med vin. Revolution!
Vinet smakade lite som vinet i förrförra bloggposten, Barolo Albe, fast lite mera gott och intressant. Efter två glas och till charkuterierna och osten så är vinet en ganska angenäm upplevelse.
Djäklar vad kul. Rubriken och första meningen sammanfattar morgonens cykeltur på ett bra sätt. Satte klockan på 06:00 i morse för tillräcklig marginal för både intag och uttag av föda, nödvändigt om man ska orka med ett par timmar på cykeln. Iväg 07:30 för träff vid Naturhistoriska klockan 8.
Som vanligt när jag ska hoja med en ny grupp så känns det lite pirrigt och spänt, men när man väl träffar gänget så är alla snälla och trevliga. Så också denna gång, fast kanske lite tröttare än vanligt.
Efter träffen drog vi iväg längs norra sidan av E18 bort till Akalla och Järvafältet där vi kom in där jag brukar börja mina joggingpass vid jobbet. Rejält fuktigt i marken och grisiga förhållanden, men som vanligt när man sitter på en cykel, och i synnerhet på en cyclocross så ser man så här glad ut:
Peter passade på att ta ett gruppfoto. Vilka snyggingar!
Våra vägar skildes vid SEB-huset då övriga satte fart till Haga-kullen för lite backracing, medans jag tog mig hemåt i lugn mak. Skönt skitigt under turen, och till och med jag kände mig tvingad att falla i “ta självporträtt i spegel”-fällan (fånigt).
Mina kollegor tror mig inte, eller vill inte tro mig, när jag säger att jag duschar med cykeln. Hur ska man annars göra när man bor i lägenhet?
Supernöjd med cykelturen. Knappa 6 mil på dryga 2 timmar, och väldigt kul att träffa och cykla tillsammans med trevliga och duktiga cyklister. Hoppas på repris.
Måndag kväll och middag med svärmor och svåger med familj, och äntligen dags för ett Bierzo-vin igen, något som ligger Anna och mig extra varmt om hjärtat sedan vi upptäckte det på resan till Barcelona för några år sedan. För 89 pix är Baltos rejält prisvärt och smakar definitivt mer än det kostar.
Vinet har djup rödlila färg och doftar och smakar fylligt. Associerar till björnbär i den fina, avrundade smaken som tyvärr ligger kvar lite för kort stund i gommen. Vinet är balanserat och fungerar nog till det mesta i köket, ikväll bogfläsk med en röra på linser och grillad aubergine. Köp ett par flaskor och ta till pizzan. Grymt!
I lördags tog oss Anna och jag iväg till Sweden Bike Expo utan några större förväntningar, Anna på jakt efter schyssta geometrier för sin korta överkropp, och jag mest för allmänt cykeltittande och eventuella inköp av vantar, däck, cykelhållare, arm- och benvärmare och lite annat smått och gott. Mässan levererade över förväntan och köpsuget satte igång redan vid ingången där det hängde en sån där Dyra Ace:
Dagens mest positiva överraskning var BH-cyklarna där det verkar finnas möjlighet till geometri och passform till Anna som kan ge bekväm och kul cykling. Dessutom är cyklarna snygga vilket förmodligen gör dem lite snabbare.
Återförsäljaren från Roslags Cyklar (jepp, så heter butiken) diskuterade en god stund med Anna och lyckades få henne intresserad.
I sökandet efter trainer hittade vi ett trevligt alternativ i form av en spinningcykel från Merida.
Stabil, helt tyst och bra inställningsmöjligheter, men samtidigt stor och otymplig och inte samma sak som att sitta på sin egen racer. Cykeln ovan hade inbyggd wattmätare och naturligtvis så var det en tävling om att hålla så hög snitteffekt som möjligt under 30 sekunder och naturligtvis deltog jag. Vidrigt jobbigt och bland annat torskade jag mot gubben som cyklade efter mig.
Faktum var att jag var fett sist av de som cyklat hittills (7-8 stycken). På sena eftermiddagen gick jag till montern igen för att kolla av resultaten och då hade ytterligare 7-8 stycken kört och jag låg fortfarande fett sist (snittresultaten låg inom spannet 527-700 watt). FAN! Får ta det på att jag faktiskt inte hållit på med seriöst cyklande mer än ett år, att jag styrketränat lite hårt i veckan, att jag tog ett pass dagen innan, att jag… Kul ändå att testa. De i montern tröstade mig med att det i alla fall inte var det absolut sämsta resultatet de sett. Skönt att veta.
Roligt också att besöka Corratecs monter med personal från TCM. De är kunniga och väldans bra guider för kunderna när det kommer till cykelval. Anna och jag har köpt majoriteten av våra cyklar där. Corratec är också ett favoritmärke.
Så här nöjd såg Johan ut när vi drog:
Välbehövlig lunch på Kista galleria och en omotiverad matbild.
Under lunchen planerade vi eftermiddagen och började med en tur till Thule där vi beställde en cykelhållare för dragkroksmontering. Äntligen kan vi slippa lägga leriga mtb:er i bagaget.
Den andra stora grejen var trainer, och efter att ha sett VR-funktionen hos Tacx så fanns det inget att tveka om. Det blev en Tacx Flow MP.
Man kan köra banor, tävla mot sig själv, tävla mot andra online, och får hela tiden återkoppling på hastighet, sträcka, effekt etc. Känner mig faktiskt sugen på att träna cykel inomhus. Vi köpte med en film från L’Eroica för att verkligen få lite schvung i VR-spelandet. Ska bli kul att testa.
Dagens absoluta höjdpunkt var dock föredraget med Gunnar Ohlanders som blev official finísher i Race Across America i år, ett lopp tvärs genom USA på 480 mil. Intressant att höra om planeringen, målsättningarna, utfallet och allt runt ikring loppet. Vilken hjälte!
Snyggaste cyklarna idag kom från Avenue, en del av Principia. Riktigt coola hojar som jag ville ha direkt, men som jag inte vet vad jag ska ha till. Nåja, någon gång kanske.
Avslutade dagen med att ordna en prenumeration på svenska Cycling Plus.
Efter lite umgänge med cykelmannen Mauritz stack vi hem trötta och nöjda. Mässan levererade som sagt över förväntan och gav både information och inspiration.
För övrigt köpte Mauritz också en trainer från Tacx. Nu kommer det bli hårda bandage i cyberrymden med brutala cykeltävlingar. Nu ska han få!
Märklig upplevelse och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Anna köpte två flaskor av Barolo Albe på grund av en lyrisk recension i Mat & vänner som innehöll fraser som “…otroligt eleganta vinet, som sannolikt är det bästa du kan hitta på Systembolaget för under 200 kronor, eller “…du kommer vilja dricka detta igen, för kvaliteten är enastående”. Innan recensionen kan vi i alla fall konstatera att vinet hade en cool taktil etikett med brailleskrift:
Vinet intogs över en tretimmarsperiod, men ingen noterbar skillnad i doft eller smak under den tiden. Doften är skönt klassisk nebbiolo som kommer med alla bra viner av den här typen och som jag dessutom är mycket förtjust i. Smaken är förvånansvärt ofyllig och kroppen balanserar inte upp syran. Dock förbättrades upplevelsen betydligt i kombination med maten och i synnerhet med vitlökssmöret till entrecôten. Fetman slipade av tanninerna och syran i vinet till förmån för fylligheten, men jag tycker ändå att vinet mest utmärks av någon slags kryddighet snarare än fyllighet. Märklighet nummer 2 är just systembolagets klockor där fyllighetsklockan är fylld till trekvart. Håller inte alls med om detta och jag skulle själv fyllt klockan maximalt till hälften.
För mina kompisar som läser det här. Köp inte! Ni kommer inte gilla den här typen av vin (jag känner er).
Om det av någon outgrundlig anledning skulle vara någon vinnörd som läser detta så är min rekommendation att ändå testa, men vänta med att köpa fler flaskor. Den andra flaskan som Anna köpte kommer vi lägga på lager och dricka tidigast om 5 år.
När ens fru kommer hem med diafragma från nöt som hon hävdar ska ätas till middag finns det bara en sak att göra. Ner i källaren och hämta ett duktigt gott vin, Rijk’s Bravado 2004 i det här fallet. Till den tjusiga diafragman (eller njurtappen som det egentligen är, men som inte låter lika roligt) serverades polenta med skogschampinjoner och taleggio.
Vinet är sanslöst gott. Stor doft och smak med mycket mörka bär, plommon och något godisartat i bakgrunden (vet inte vad). Det coola med viner av den här kvaliteten är att de är balanserade med mjuk stor smak men samtidigt strama vilket gör dem väldigt tilltalande. Det här vinet kan matcha vilken mustig mat som helst och den passade perfekt till diafragman och polentan (med ost, svamp, smör, tryffel etc). Gott som godis, dyrt och prisvärt. Ska ordna fram fler flaskor.
Verkar som att 2004:n inte finns att beställa längre, men väl årgång 2002. Druvblandning på Shiraz, Pinotage, Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc. Janne Tuba rekommenderar så in i bomben!
Det nya vita boxvinet Monti Garbi Soave köpte jag enbart på grund av Karsten Thurfjells positiva omdöme och han har rätt. Vinet slinker ner fint, och det är gott torrt aromatiskt med någon fläder- och päronton. Funkar säkert till det mesta som till exempel det som testats hittills idag: rågrut, grillchips, getsmör, lammleverpastej, getost, torkad anka och lite annat smått och gott.
Nåväl, ingen större upplevelse men prisvärd och bra box.
Mikael och jag drog iväg på ett tappert cykelpass i morse med målet att köra skottvångenturen i mysfarbrorstempo, och så blev det. Kanske att det kan bli något pass till i november, annars är det dags att ställa in racern för säsongen.
Mysfarbröder är också gubbar och då krävs ibland, av naturen, påtvungna stopp. Annat var det när vi var unga, fast då cyklade jag å andra sidan inte. Skönt för våra plastraketer som fick välbehövlig vila, en stycke Cube och en stycke Kinarello:
Vi hade en rolig runda idag och var ute nästan 3 timmar för 8 mils cykling (snitt 28 km/h). Så här ser Micke mysfarbror ut när han tagit rygg på Janne Tuba alltför länge:
