The Highlands, Glens & Western Isles–några tillägg

BBC’s dokumentärserie heter alltså The Adventure Show och avsnittet från loppet kommer att sändas i december i år på BBC Two. Keith, som följde mig, är frilans och gammal räv i äventyrssammanhang. Kolla gärna hans hemsida här: http://adventurecamera.co.uk/. Richard hade betydligt kortare tid i yrket och var med mer som lärling och chaufför. Fantastiskt trevliga människor och jag hoppas få träffa dem igen.

Jag har ingen aning om det kommer gå att se avsnittet via någon webbtjänst, men jag har blivit lovad en dvd. Kan bli filmvisning hemmavid om någon är sugen.

När vi anlände till Bed & Breakfast-stället i Killwinning där vi skulle bo första natten insåg vi att vi kommit till Fawlty Towers. Att försöka lämna ett par väskor tidigt fick damen i huset att gå i taket och när vi lät Peter komma in på rummet i 5 minuter för att lämna ett par saker under kvällen blev vi skrikna åt och kallade “rude” multipla gånger. Det var otroligt obehagligt och vi förstod inte vad vi gjort fel. Det blev knappt någon sömn den natten och sämsta tänkbara start inför loppet. Värst var att vi var beroende av dem för lagring av cykelväskan så vi kunde inte bara avboka och dra. Att hitta hotell i närheten av Glasgow var omöjligt på grund av pågående Commonwealth games.

Det var inte kul att på fredagskvällen behöva återvända och det var med stor olust vi checkade in igen. Väl där möttes vi dock av ägarnas son som bad om ursäkt för förra helgen och kunde meddela att damen fått sparken och att de hade ny personal på plats. Lättnad, och i och med det blev stället också riktigt trevligt. Puh, betydligt bättre avslutning än början.

På lördagen fick vi en fin kväll i Edinburgh tillsammans med Ari. En ren lyckträff var att vi gick på restaurangen Whiski Rooms. Supergod mat med rekommenderad whiskey till.

Anna tog ett whiskey-provarpaket och vi blev alla lite skönt på kanelen.

Så här sliten och mosig var jag efter loppet. Underläppen ser seriöst botoxbehandlad ut.

Skönt bränd och flagande nacke också.

Chips med haggis-smak behöver ni inte testa. Jag har gjort det åt er.

Skottarna verkade också ha en fäbless för svensk cider, det fanns att köpa överallt.

Vad som däremot var märkligt frånvarande var god skotsk öl på pubarna och hotellen. Det finns hur mycket bra bryggerier som helst i Storbritannien, men kanske att intresset stannat vid whiskey.

En storartad resa är över och det här är såklart ett minne för livet med blandning av högt och lågt, underbar cykling och misär, att få vara del i en dokumentärinspelning och härligt umgänge med mina cykelkamrater och Anna. Det här kommer jag att leva på länge.