lördag 19 november 2016

Grillning med Flameboss 200 WIFI

Fränaste matlagningsgadgeten på Residens Tuba just nu är Flameboss 200 som automatiskt reglerar tillagningstemperaturen i den keramiska grillen. Den har två temperaturprober, en för maten och en för tillagningstemperaturen samt en fläkt som reglerar syretillförseln till glödbädden.

FlameBoss

Som setup för grillningen använde jag hela kolkammaren och båda deflektorerna (bara ena monterad på bilden).

GrillSetup

Första testen för grillning blev en kalkonklubba på 1 kg och två oxkinder, och på kolbädden ett par körsbärsträbitar. Tillagningstemperatur 130 grader. Oxkinderna var hyffsat små och jag räknade med att kalkonklubban skulle ta längre tid så den fick åka på först.

FärdigSetup.

Därefter var det bara att dra sig tillbaka och låta Flameboss göra jobbet.

Grillning

Här en detaljbild över monteringen där fläkten hakas i ett medföljande bleck i inloppsventilen (nedre delen av grillen, höger sida i bilden). Toppventilen är nästan helt stängd, bara en springa öppen.

Montering

En rolig grej med Flameboss är att det går att följa grillningen via nätet på myflameboss.com som visar tillagnings- och mat-temperatur samt fläktens effekt och det går också att ändra värdet för önskad tillagningstemperatur. Helt förhäxande kan jag säga.

ui

Resultat då. Kalkonklubban blev i det närmaste perfekt. Rejält saftig och lätt rökig. Strålande resultat efter 3,5 timmars tillagning. Temperaturkurvan höll sig helt stabil och pendlade mellan 129 och 131 grader. Köttemperaturen utvecklades i princip helt linjärt.

Kalkonklubba

Oxkinderna blev inte lika bra. Helt okej, men kunde helt klart varit saftigare och dragits längre i temperatur. Nästa omgång oxkinder kommer vi köra på samma sätt upp till 65-70 grader men sedan lägga in i folie för fortsatt tillagning. Då slipper vi den temperaturplatå vi fick nu och vi kan dra upp den till betydligt högre temperatur utan att förlora i saftighet. Nåja, det var en testomgång. Tyvärr missade jag helt tajmingen med fotot så det får bli en slabbild av en halväten servering.

Slabb

Trots gnället ovan blev det mycket gott. Tillsammans med kålrotsmoset, svartkålsfräset och rödvinssåsen gjorde inte oxkinden bort sig på något sätt, och övermätt är nog det som bäst beskriver mitt tillstånd just nu. Till maten drack vi Seghesio Old Vine Zinfandel. Massor med frukt, på gränsen till syltigt, tydliga alkoholinslag och allmän godiskänsla. Dock hela tiden på rätt sida Janne Tuba-gränsen. Utmärkt!

Det här var skitkul! Väldigt imponerad över stabiliteten på tillagningstemperaturen, och det här ger helt klart en helt annan kontroll än när jag själv justerar ventilerna stup i kvarten. Nästa större projekt blir förmodligen den årliga, traditionella rökningen av julskinka. Funkar det så här bra varje gång är det bara att sätta igång grillen, göra något annat, följa utvecklingen via internet och sedan komma hem till färdig mat. Häftigt!

måndag 17 oktober 2016

Första drönarfilmen

Så blev jag med drönare i helgen, en DJI Phantom 4, och jag är inte sämre än att jag delar med mig av mitt första tafatta försök till film. Lärorikt som tusan och modet behöver byggas upp så att jag törs komma närmare mina offer. Kul var det. Eftersom Open Live Writer vägrar att bädda in får ni hålla till godo med en länk.

https://www.youtube.com/watch?v=1A09KbubYRc

Det har varit lite dåligt med månadssammanfattningar ett tag, och det beror på att de är rätt meningslösa för tillfället. Just nu är det mest planlös träning som gäller och jag funderar på målen inför nästa år. Får återkomma till det. Kanske att det blir en vinbloggning till helgen dock, för då blir det Pithon-Paillé. Tjatigt, jag vet, men väldigt gott.

tisdag 13 september 2016

Gotland360–bästa loppet

Så har återigen den årliga cykelhöjdpunkten Gotland360 gått av stapeln. Succé!

Det här blir inte så mycket text, men långt ändå för att ni ska få en känsla av hur loppet är för någon som cyklar/fikar hela rundan plus bonusrundan på Fårö på fredagen.

En av de viktigaste grejerna med ett cykellopp är självklart hur man laddar inför det. Näringsintag, mackronutrienter, kost, dryck, nutrition, kalla det vad du vill, men det är såklart avgörande för utfallet av ett lopp. Min erfarenhet är att man alltid ska börja med förfest, i det här fallet som uppvärmning på torsdagkvällen inför middag på Gåsemora på Fårö.

Preparty

Därefter 3-rätters middag med vinpaket. Först ut en vegetarisk tatar med en massa gott.

Tartar

Därefter lammlägg.

Lamm

Sedan en liten mellanrätt på äppelkake-energy bar med vaniljsås.

Powerbar

Och som avslutning en gudomlig efterrätt baserad på salmbärsglass.

Asgodglass

Efterfesten var hyfsad suddig med bra sportdryck i form av öl.

Party

Det blev som vanligt en idealisk uppladdningsmix av kolhydrater, fett, protein och alkohol. Som upplagt för ett perfekt 3-dagarslopp.

Som alla erfarna cyklister allt gör så började även vi med sent mek och pumpning.

Pumpin

Det var sjukt krävande men som tur är startade loppet så här.

Wiener

Snart redo.

Hungrig

Därefter följde en hård 17-kilometersetapp. När vi nästan höll på att gå tomma kom oväntad räddning.

Sylvis

Därefter var det bara att köra.

Klunga1

Vackra Fårö.

Utsikt1

Och åt andra hållet.

Utsikt2

All utsikt tärde på krafterna, och när det äntligen efter ett par mil blev dags för stopp på Kutens blev Temposkägget så här glad.

Janne

Rejäl paus krävdes.

Kutens

Kutens bjöd på crepes.

Crepes

Sedan följde fredagens längsta sträcka på säkert flera mil. För den som är sugen på att se rutten finns garminlänken här. Väl framme i mål blev det en mild chili.

Chili

Efter den hårda dagen kände Anna och jag oss tvungna att tanka energi på Amarillo, finöls och finmats-restaurang i Visby. Inga bilder därifrån då vi inte ens orkade lyfta mobiltummarna.

Dag 2, garminlänken här, var betydligt längre, 20 mil, men med tanke på att det var sisådär en 7 depåstopp så hade vi chans att greja det. Först en macka.

Macka

Sedan börjar minnet svika något vad gäller ordningen på saker, men kanske att saffranspannkakan kom härnäst.

Saffran

Sedan kom det någon form av kroppkaka som inte var en kroppkaka utan istället bröd med kroppkakefyllning. Inte dumt.

Krullbulle

Och möjligtvis glass därefter.

Glass

Mot förmodan så cyklade vi lite mellan maten.

Klunga2

Och kissade.

KissMedUtsikt

Men det var mest korta stunder. Ett av favoritstoppen på Gotland360 är den traditionella laxlunchen på Holmhällar. Alltid skönt att pusta ut efter hårt jobb.

RaukLax

Efter lunchen körde vi en kort sväng innan första och enda punkan inträffade. Skönt med paus för fikabenen.

Punka

Efter lunchen följde naturligtvis ett par depåer, det var ju ändå nästan 6 mil kvar. Till exempel Kattlunds.

Vanilj

Och så lite kringlor och Gotlandsdrikku.

Kringla

På grund av den påvra utspisningen längs vägen fanns det, välplanerat nog, flundra och öl vid ankomsten.

Flundra

För att vi inte skulle riskera att gå och lägga oss hungriga fick vi festa loss på helgrillade lamm med potatisgratäng och öl på kvällen. Anna och jag stängde som vanligt festen vid 22-tiden. PARY ANIMALS!!!

På söndagen vaknade vi upp på Smakrike och intog en stadig hotellfrukost, vi hade hört att det kanske skulle dröja hela 2 mil innan nästa möjlighet till näringsintag. Kanske går det att lista ut den enorma sträckan till första stoppet via garminspåret här. Den här gången var det laxmacka på menyn.

Lax

Misstänker att det var här någonstans spelemännen och kajpsoppan kom in i bilden. En vansinnigt bra depå, med finfint buskage som fick en hel del näring.

Speleman

Och så, bara en liten sväng till norrut kom lunchen.

Lunch

Nu var det bara upploppet kvar. För att stärka alla stackars cyklistben bjöds det på gotlandsbullar.

Gotlandsbulle

Så till sista depån, Lumbalumbagrottan, där vi fick gå in i mörkret för att käka ramslökssoppa. Tyvärr var det för mörkt för att fota så ni får en bild på en glad gubbe istället.

Lumbalumba

Tja, som kanske framgår så är inte det här cykelloppet för den som vill gå ner i vikt. Vågen pekar på åtminstone 1 kilos uppgång, men bara muskler såklart. Summa summarum så var det här en suverän helg med umgänge med sköna cyklister, lite cykling och massor med mat. Det enda loppet där alla cyklister ser glada och nöjda ut hela tiden. Som bästa bonusen avslutades helgen med det helt unika att jag fick köra på färjan sista av alla. Häftigt alltså!

Sist

Nu blir det diet ett tag framöver.

torsdag 8 september 2016

Augusti - sammanfattning

I skrivande stund håller Anna och jag på att preppa oss för årets cykelhöjdpunkt – Gotland360, bästa loppet någonsin. Dessutom är det femte gången vi kör vilket innebär att vi blir jackbärare och kommer att ha garanterad plats framöver. Fina fisken!

I övrigt så har augusti bestått av semester, grillning och vindrickande med ganska lite träning och mest vila. Det har blivit många goda viner men inte mycket bloggande. Borde skrivit något om Inkognito, svenskt vin som inte alls var så dumt. Jag verkar ha någon form av patriotisk sida eftersom jag gillar att det kommer svenska vinproducenter, och även om vinet kanske var något dyrare än det smakade (295 kr) så tänker jag fortsätta att köpa. Gott, bra syra med smak av citrus, nässlor och fläder.

Bästa händelsen var ändå Annas personliga längdrekord med 30 mil på rundan Saltluft. Otroligt! Stolt make.

Löpning: 8 pass löpning och totalt 77 km.

Cykling: 60 mil på Eddy fördelat på 7 tillfällen och pendling på fulcykeln blev 15 mil.

Målsättningar september: Dags att komma in i normala gängor och vanliga jobblunken. Det kommer att bli en lite stramare tillvaro nu, med försiktigare kaloriintag och mindre vindrickande. De extra kilon som alltid kommer på semestern tänker jag försöka bli av med under september. Läge att vänta med nedgången dock till efter Gotland360, cykelloppet som man alltid går upp i vikt av.

fredag 2 september 2016

Pithon-Paillé La Fresnaye 2013

Pithon-Paillé har blivit en favorit bland favoriter. Alla viner jag druckit av har smakat underbart och gjort mig glad.

IMG_20160811_211831

Vi drack det här för ett par veckor sedan och självklart misslyckades jag med att ta några smaknoteringen, men det är ändå värt ett blogginlägg då vinet, trots sina 205 spänn, är klart värt att testa för mina kompisar som normalt sett håller sig inom en mer begränsad och rimlig vinbudget. Prettovin som jag tror det är hög sannolikhet att vem som helst gillar.

Vinet är gjort på chenin blanc och har lagrats 10 månader på fat. Fritt ur minnet så kan jag säga att det är rejäl frukt, mycket citrus och en del aprikos i smaken. Jag tycker också att det är en del orangea toner i vinet, men jag har ingen aning om det förekommit någon skalmaceration eller hur det är gjort. Passar säkert med lite fetare tillbehör. Alldeles oavsett så är det vansinnigt gott. Köp hos Gastonvin nu.

En annan favorit bland favoriter är Yotam Ottolenghis och Sami Tamimis kokbok Jerusalem. Fiskbullarna i bakgrunden ovan är hämtad därifrån (Fish & caper kebabs, som de kallas där). Till det picklade citroner och aubergineröra. Köp även den!

söndag 21 augusti 2016

Personligt längdrekord för Anna: 300 km

Igår sprängde min fru gränserna och cyklade längre än någonsin, drygt 300 km i randonnéeloppet Saltluft från Täby med Randonneur Stockholm. En fantastiskt vacker rutt förbi Furusund, Grisslehamn och Knutby, men också många höjdmetrar och bitvis knixig väg. Min Garmin-länk här.

Monsterförning av Anna.

IMG_20160820_142241

Och jag kunde softa längst bak.

IMG_20160820_142311

Glamour präglade rundan.

IMG_20160820_122928

Sliten men nöjd Anna i det fräsiga målområdet.

IMG_20160820_184805

30 mil är långt. Strålande genomfört!

lördag 13 augusti 2016

Medaljens framsida

När jag vittjade stockholmsbrevlådan idag så fann jag ett brev från Randonneur Stockholm med medaljer och kort från gamla lopp. Bland annat en medalj från när jag 2013 lyckades bli Super-randonneur för första gången.

IMG_20160813_122830

För er som inte vet så behöver man, för att kunna titulera sig super-randonneur, genomföra en serie lopp på 20, 30, 40 och 60 mil respektive under ett kalenderår, vilket jag gjorde april-juni 2013. Jag är mäkta stolt över att jag kom över tröskeln och klarade av att genomföra de skrämmande distanserna, och faktiskt är det är nog en medalj värd att spara. Nu känns det så klart inte lika märkvärdigt, men då flyttade jag mina gränser för vad jag klarar av.

Med följde också en massa brevet-kort, randonneurens viktigaste grej att hålla ordning på och beviset för att man klarat ett lopp. Tillsammans utgör de beviset på mina två, hittills, genomförda serier (en till förra året).

IMG_20160813_122750

Det här var en kul påminnelse om tidigare lopp och utvecklingen jag gjort, särskilt nu när motivationen kanske inte är på topp. Vilket år som helst är det dags för en ny serie.