onsdag 18 juli 2018

Grusrunda i Västerås

Mitt liv är i det närmaste komplett då Anna äntligen fixat en kompetent grushoj, en Trek Domane SL5 WSD, och vi tog premiärgrusturen ihop igår i Västerås på de bästa av vägar. Tips, om ni har möjlighet är att snurra runt kring Irsta, Gäddeholm och ut mot Ängsö, gört! Massor med grus och vackra omgivningar, det här blev vår rutt: garminlänk

Torra vägar vid Täby gård.

























Vid Kungsbyn stötte vi på en Visent som
stod och blängde på oss.
Vi blängde tillbaks.


























Ängsö slott. Helt okej fika. Omgivningarna får 5 av 7, perfect score!















Lite asfalt hann vi också med, här på vägen från Ängsö.















Otroligt fint anlagda grusvägar mellan
Västerås och Gäddeholm.


























Cykling i 32 grader kräver sin vätska.

























Det här gav mersmak och det blir säkert någon tur till till Västerås under semestern, finns massor att utforska.

torsdag 8 februari 2018

Tour of Sufferlandria för Parkinsons

Min far blev för något år sedan diagnosticerad med Parkinsons, så vad kan vara bättre än att köra Tour of Sufferlandria för att samla in pengar till förmån för de som har diagnosen. Insamlingen har hittills gått över förväntan med, i skrivande stund, 450 insamlade dollar. Vore kul att komma över 500 dollar. Pengarna går direkt till Davis Phinney Foundation for Parkinson's som i sin tur sponsrar forskning kring hur man kan förbättra livet för människor med Parkinsons. Självklart vill jag att eventuella läsare av det här lättar på lädret och sätter in ett par dollars eller så. Följ den här länken. Som motprestation kommer ni att leva i vetskapen om att jag kommer att ta i extra mycket i lidandet under de tre sista etapperna av touren som avslutas på söndag, samt att ni kommer att ha min eviga tacksamhet.

Touren körs, så klart, på trainer till videosar från Sufferfest. Riktigt tufft, men det har gått bra än så länge, och för er nördar som gillar siffror och sådant så kommer länkarna till etapperna här: Etapp ett, två, tre, fyra, fem och sex.

Tre etapper kvar, med en apokalyptiskt vidrig tretimmarsavslutning på söndag som jag måste erkänna att jag bävar inför. Insamlingen är öppen till och med måndag förmiddag, så in med stålars!

söndag 28 januari 2018

Klagshamn Inkognito 2015

Så var det dags för en ny årgång Inkognito. Lite trist att inse att jag är så slapp på att blogga så att jag inte skrivit om tidigare årgångar.

























Förvånansvärt gott kan man lugnt säga, och trots bristen på dokumentation törs jag nog säga att det skett en bra utveckling av vinet. Har druckit några svenska viner nu, utöver Inkognito, men inte något så pass smakrikt och komplext som Inkognito. Vinet för tankarna till Sauvignon Blanc med rejält med krusbär både i doft och smak, men också klara toner av fatlagringen (på etiketten kan man läsa att det är lagrat på Kaukasiska ekfat, det ni). Det är rätt bra tryck i syran och det funkar bra med smörigheten från faten. För mig är krusbären dominanta, för Anna faten. En vild gissning är att min näsa och hennes supersmakartunga helt enkelt uppfattar vinet olika.

Till det blev det marinerade småfiskar från Amalfi som väckte nostalgi kring bröllopsresan och resan i höstas för att fira 10 år. Längtar tillbaka till att vandra gudarnas stig eller att klättra upp från Kapris hamn till San Michele, eller varför inte en middag på Don Alfonso.

























Anna kallar receptet för "Pasta med marinerade småfiskar och tomater". Och så var det lite andra ingredienser också förstås.















För er som inte testat svenskt vin, börja med att leta rätt på en flaska Inkognito och köp. Prisvärde kan alltid diskuteras, men för hundra gubbar, så pass bra vin av svensk odlare bör definitivt stödjas. Rådet gäller både vinnördar och vanligt folk.

lördag 30 september 2017

20-mila grusrunda från Köping

Jajamän, det är det här randonnée handlar om. Någon med lokalkännedom som lägger en bana för att visa upp de fina sidorna av omgivningarna, och vi som betalar 100 kr för kalaset och hojar runt och njuter. Gissa om Jannetuba rekommenderar den här rundan.

Vi var 6 stycken deltagare som slöt upp på Sjömans konditori i Köping för en andra frukost. Mest välrepresenterade namnet var Peter men det fanns också en av varje av Janne, Micke, Tobias och Rasmus (eller om han hette Triathlonmannen, inte helt solklart).

Frukost nummer 2!

























Efter en lugn start ökade tempot rejält efter en och en halv mil och mitt fokus blev mer på cyklingen än på njutningen så Micke och jag kom överens om att släppa gruppen och köra tvåmanna-tvåparscykling. Det var en utmärkt idé som i vanlig ordning ledde till tramsande och fotostopp.

Min Garmin börjar bli trött och la av sisådär en 5-6 km innan målet, men här finns spåret för den som mot förmodan vill ta en titt.

Vackra vyer!

Jag tar bild av Micke som tar bild av lamor.

Aprak!

Var tvungen att ta bild av bästa nerförsbacken. Fina fisken.

Åh, glamouren med målgång!


måndag 17 juli 2017

Strekov, Rizling-Veltlin 2015

På tips från Vinambassadören inhandlade jag 2 flaskor Rizling-Veltlin på PK-huset härom veckan. Alldeles för få, för det här var strålande gott. Till andra flaskan får jag tänka till vad gäller tillfälle och vad som ska ätas, eller göra en klassiker och tänka att fan, nu är det dags, och ta den till random pizza.

Hade inte reflekterat så mycket innan öppnandet över vilket vin som skulle visa sig. Gult och oklart, och klara orangea toner i doften och smaken. Naturvin liksom. Och, viktigast av allt, asgott! Frun säger "orange och funky". Jag säger, inte så funky, mycket citrus, lite aprikos och en smula tanniner, och faktiskt inte alls svårfattligt. Jag tror att det här kan passa vem som helst. Tyvärr verkar flaskorna på bolaget vara slut så det är bara att hålla utkik efter Strekov framöver.

Grillad korv från Franzéns chark. Egon
gillade också korven, men förlorade fajten.
























tisdag 4 juli 2017

Team Zwatt effektmätare

Sådärja, då har jag blivit med en till effektmätare, den här gången en Zpider från Team Zwatt till cyclocrossen. Effektmätarna är framtagna i ett danskt kickstarter-projekt och äntligen verkar de tidiga backarna fått sina enheter hemskickade. Min kom i veckan och jag monterade i lördags.

Tyvärr har jag tummen mitt i hand och första problemet kom med vevlagret jag behövde byta till för att få rätt diameter för vevpartiet. FSA MegaExo och FSA MegaEvo kräver tydligen olika verktyg vilket jag inte fattat. Blev till att ta polygripen med en handduk mellan klorna och lagret för att dra åt. Inget momentnyckelsfibblande här inte.
Inte för mycket märken från polygripen :)

























Sedan på med klingor, vevparti och pedaler. Blev ganska tjusigt förutom designmissen som syns nedan.
Loggan upp och ner med höger vevarm fram. Knasigt alltså!















Förutom problemet med verktyg var det förvånansvärt enkelt att montera nytt vevparti. Ett till misstag dock, trots att jag var säker på att så inte var fallet var tidigare stora kakan 46t, och den nyinköpta hade jag beställt i 50t, så jag var tvungen till framväxelpositionsjusteringsjobb för att kompensera den större diametern. Lätt som en plätt när Micke assisterar.

På söndagen var det dags för test. Skitenkel kalibrering, bara att klicka kalibrera i androidappen så skötte sig mätaren själv. Att para ihop den med Garmin 800 gick också av sig självt, så nu var det bara att hoppa på och få det svart på vitt att jag är lika klen på CX:en med Zpider som på Eddy med Garmin-pedalerna. Det blev en skön runda med blandat asfalt, grus och lite stök.
Mysig, men klen gubbe på testtur.

























Bilden ovan är från en liten grusväg på Tosterön där vegetationen nästan bildat en tunnel, det var läge att ducka från tid till annan. Så mysig väg så det får bli en till bild.
En annan mysig gubbe.

























Hela rutten inklusive effektdata finns på här på Garmin Connect. Säkert helt korrekt mätning förutom en skum spik på drygt 1800 watt som jag definitivt inte presterat själv. Förhoppningsvis kommer mjukvaruuppgraderingar för att parera den här typen av anomalier inom kort. Funkar det så här bra framöver är det helt klart en väldigt prisvärd och lätthanterlig wattmätare.

Tack för hjälpen och den trevliga snackturen Micke. Slänger in en sista bild för att verkligen, med emfas, framföra den utomordentliga trevligheten hos grusvägarna vi softade runt på.
Mysgrus!

måndag 19 juni 2017

Gotland720 med snälla snabbklungan

Återigen visar sig Gotland från sin bästa sida och återigen kommer ett helt oförblommerat reklaminlägg för hela Gotland360-lopps-bikecamps-organisationen. Ni som kommer ihåg förra årets upplaga minns säkert klass 1-varningen som rådde över Gotland, kulingvindarna, regnet och den kalla temperaturen. Optimerad misärpoäng helt enkelt. Årets upplaga blev en helt annan historia då arrangören fixat både sol och medvind (om det nu blåste något). Loppets slogan var mer passande än någonsin: "Varför stressa på natten runt en sjö när du kan cykla i solsken på en ö?".

Gotland360 Bike camp kom en av gruppledarna, Kalle, och jag överens om att vi skulle satsa på att ta oss runt hela sträckan för Gotland720 med minimalt med pauser men med bekvämt tempo. Tanken var att köra cirka 33 km/h med bara lunchen efter 16 mil som planerat stopp. Av ren impuls så sa jag att jag lägger upp en liten blänkare om det i facebookgruppen för loppet, kanske kunde det vara så att några fler gubbar ville anta utmaningen. I samma stund som jag postade inlägget ångrade jag mig något. Hm, jag hade riskerat att vi skulle bli ett gäng gubbar som inte känner varandra, någon vingelpelle, någon general som ska styra upp saker och ting och veta bäst, och någon som gnäller konstant över farten och vad det nu finns för störiga moment i cyklingen.

Inte så mycket att fundera på. Gjort var gjort och som den randonneur man är var det bara att gilla läget och se till att få en ordentlig protein- och whiskeyuppladdning på fredagskvällen.
Ett par kilo rökta revbensspjäll kan aldrig vara fel.

























Anna och jag passade på att lyxa till det genom att bo på Scandic hotel vid hamnen. Ett lyckokast. Sköna sängar, stadig hotellfrukost och nära till starten. Det är sällan jag känner mig pigg och stark inför ett lopp men den här gången var känslan fin från början. Vi samlades vid starten och gubbarna kom fram en och en för att ansluta till gruppen.
Här var vi så klart taggade på att komma igång.
Ångrar dock att jag inte satt så där coolt på ramen.


















När vi sedan kom igång visade det sig att alla mina farhågor var rena tramset. Gänget bestod bara av rutinerade cyklister. Inget vinglande, inget tramsande med tecken hela tiden utan bara när det behövdes, bra kommunikation, trevliga typer och i allmänhet inget onödigt löjl. Taktiken var tydlig. De som kände sig pigga skulle dra så mycket som möjligt, de som kände sig mindre pigga kunde ta korta förningar, och de som var nära att känna sig rökta kunde bara glida med bakom (det var helt okej att ligga bakom hela rundan men det var det ingen som gjorde). Det funkade hur bra som helst.
Stefan och Sebastian var grymma och drog stora delar av rundan,
Helt klart två av skälen till att vi klarade det så fint.


















Efter sista depåstoppet med 5 mil kvar hade vi lyckats hämta in så god marginal att det blev fri placering i gruppen och alla fick vara med och köra. Stefan höll sig framme som vanligt.
Man riktigt ser hur jag styr ut i vägen för att få en chans att vara med på bild.

















Strax efter bilden ovan gick vi i mål nästan hela gänget. En vurpa i början satte käppar i hjulet för två av deltagarna och en av killarna vars tubdäck gav upp tog sig på egen hand springande över mållinjen (inom maxtiden). Att vi lyckades hålla ihop gänget hela 36 milen känns fantastiskt bra. Totaltiden blev 11:30 och rulltid 10:37, här är länken till Strava. Bra jobbat alla!
Snacka om nöjda gubbar!

















På det hela taget en solskenshistoria. Men jag undrar om inte Anna gjorde bästa valet genom att köra 26-milssträckan och därigenom ha tid att fika sig genom hela loppet. Det här är något att fundera på till nästa år.
Nöjd Anna och kanske något mätt.

























Det sympatiska i loppet är att alla cyklister kan välja sträcka efter förmåga, från 20 mil upp till 36. Hinner man inte fram till ett vägskäl i tid får man helt enkelt vika av mot Visby. Allt för att cyklisterna ska komma fram hyfsat nära varandra och sedan gå ut för umgänge, käk och öl. Vi diskuterade mest vilken fin runda det var och hur duktiga vi varit.
Hungern gör sig påmind efter 36 mil på sadeln.