söndag 21 augusti 2016

Personligt längdrekord för Anna: 300 km

Igår sprängde min fru gränserna och cyklade längre än någonsin, drygt 300 km i randonnéeloppet Saltluft från Täby med Randonneur Stockholm. En fantastiskt vacker rutt förbi Furusund, Grisslehamn och Knutby, men också många höjdmetrar och bitvis knixig väg. Min Garmin-länk här.

Monsterförning av Anna.

IMG_20160820_142241

Och jag kunde softa längst bak.

IMG_20160820_142311

Glamour präglade rundan.

IMG_20160820_122928

Sliten men nöjd Anna i det fräsiga målområdet.

IMG_20160820_184805

30 mil är långt. Strålande genomfört!

lördag 13 augusti 2016

Medaljens framsida

När jag vittjade stockholmsbrevlådan idag så fann jag ett brev från Randonneur Stockholm med medaljer och kort från gamla lopp. Bland annat en medalj från när jag 2013 lyckades bli Super-randonneur för första gången.

IMG_20160813_122830

För er som inte vet så behöver man, för att kunna titulera sig super-randonneur, genomföra en serie lopp på 20, 30, 40 och 60 mil respektive under ett kalenderår, vilket jag gjorde april-juni 2013. Jag är mäkta stolt över att jag kom över tröskeln och klarade av att genomföra de skrämmande distanserna, och faktiskt är det är nog en medalj värd att spara. Nu känns det så klart inte lika märkvärdigt, men då flyttade jag mina gränser för vad jag klarar av.

Med följde också en massa brevet-kort, randonneurens viktigaste grej att hålla ordning på och beviset för att man klarat ett lopp. Tillsammans utgör de beviset på mina två, hittills, genomförda serier (en till förra året).

IMG_20160813_122750

Det här var en kul påminnelse om tidigare lopp och utvecklingen jag gjort, särskilt nu när motivationen kanske inte är på topp. Vilket år som helst är det dags för en ny serie.

fredag 12 augusti 2016

Fikatur via Selaön med Anna

Idag blev det en extra fräsig cykeltur med Anna. Från Björktorp till Stallarholmen och sedan en artrik väg på Selaön.

IMG_20160812_150743

En ny väg för oss och fantastiskt vacker. Ta vägen mot Äleby gård och sväng efter några kilometer av mot Förberga, och där är den. Vi såg massor under turen: gravplatser, rovfåglar, får, och en död räv, sjukt artrikt helt enkelt. Så här nöjda var vi över det.

IMG_20160812_151012

Den här vägen är klart värd en sväng för er som utgår från typ Strängnäs, Södertälje eller Stockholm. Det blir inte heller sämre av att Printz bageri ligger i närheten. Även det värt en omväg.

IMG_20160812_153953

Fullproppade med nyttigheter och med en surdegslimpa i ryggan drog vi vidare hem för att inta den första vinfria middagen på en vecka. Imorgon ordnar det upp sig igen.

onsdag 10 augusti 2016

Juli - sammanfattning

En enda stor nyhet den här månaden: en ny mtb och därmed också de första mtb-turerna sen den olycksaliga kraschen inför PBP förra året. Riktigt kul, men annars är det inte så mycket att orda om. Tramsar mest runt nu när jag inte har några direkta mål med träningen. Jag håller igång men inte alls på samma nivå som tidigare.

Löpning: Knappt 9 mil löpning. Löpningen just nu handlar bara om att lufsa runt i behagligt tempo. Jag försöker inte ens ta i utan njuter bara av att röra på mig.

Cykling: 10 mil mtb fördelat på några väldans olika pass i Hagaparken och i Strängnäs, 15,5 mil racer, och förstås lite pendling på fulcykeln, drygt 20 mil. I stort sett bara mysrundor även om en del mtb-turer varit rätt krävande vad gäller backar.

Målsättningar i augusti: I och med augusti påbörjades också semestern, och det har blivit grillning och vindrickande i stort sett varje dag sedan dess. Volymen träning har klart minskat, men jag har också kört betydligt hårdare på cykeln de pass som blivit av. Tänker mig att lufsjoggandet får fortsätta men att cykelpassen blir hyfsat korta och med intervallinslag. Jag vill gärna få upp tempot, det är inte alla lopp jag är med i som jag kan prestera på bara för att vädret är överjäkligt och att jag är en seg typ.

Flera av vinerna jag druckit har också varit utmärkta, och det är några jag verkligen borde bloggat om. Xwine, Gaston med flera har levererat utmärkt och ett mål kan vara att skärpa till vinrapporteringen på bloggen.

onsdag 13 juli 2016

Ny cykel (igen, puh), och ny pendlingsväg

På något outgrundligt sätt växte jag ur den förra mountainbajken och blev tvungen att köpa ny. Tror också att det blev lite jinx över det hela efter vurpan i augusti förra året som gjorde att jag missade PBP, så en kombination av magiskt tänkande och storleksönskemål ledde till det oundvikliga. Det blev en Corratec TwoCircle TZ 27,5-tummare från alltid lika utmärkta TCM (och Anna passade på att köpa en Opiate som tyvärr inte fanns i min storlek). En enklare heldämpad hoj som nog passar mina behov som hand i handske.

Har testat den nu vid ett par tillfällen. I samband med det har jag upptäckt att det finns hur mycket stigar som helst i Hagaparken, mycket otekniskt men extremt kuperat, men även en del bröt.

IMG_20160713_161804

Cykeln funkar riktigt bra. Lite tung, och lite traktorskänsla, men perfekt i storleken och väldigt trevlig och trygg att köra. Kanske att jag kan hitta tillbaka till mtb-glädjen. Grym träning också som jag inte klarar av att göra på landsvägen då det är hårda backar och hela kroppen behöver involveras. Som vanligt när jag kör i det okända så hittar jag saker jag inte hade en aning om fanns. Här grunden till ett påbörjat slott som aldrig färdigställdes till exempel.

IMG_20160713_163956

Det kommer att bli ett och annat mtb-pass framöver.

tisdag 5 juli 2016

Juni - sammanfattning

Utan tvekan en superlyckad och händelserik månad. Först ett helt okej Stockholm marathon, och sedan ett briljant Gotland720. Jag kan bara vara nöjd med den insatsen, och också konstatera att de mindre, lite längre cykelloppen verkligen passar mig. Det lilla formatet, engagemanget och alla glada deltagare tror jag är grejen. Hur som helst, måluppfyllelsen blev total.

Löpning: Totalt 9 pass och 87 km. Mest mycket korta joggingrundor efter maran.

Cykling: Drygt 28 mil pendlingscykling, en tur cyclocross på knappa 4 mil, och sedan några turer på racern varav en lite längre på totalt drygt 47 mil. Verkligen inga jättemängder jämfört med tidigare år men ändå helt okej med tanke på både mara och cykellopp.

Målsättningar i juli: Att tramsa runt och bara träna det jag är sugen på för stunden. Semestern börjar först i augusti och då hoppas jag på finfint cykelväder. Kanske att jag ska dricka lite vin i vardagen också.

tisdag 21 juni 2016

Gotland720–TRIUMF!!!

Det är lika bra att avslöja direkt att jag var den enda som klarade långa sträckan på första upplagan någonsin av loppet som kommer att bli en klassiker bland klassiker, Gotland720. 36 mil varav 32 i solokörning grejades i ett misärväder utan like, blåst på 10 meter/sekund med 15 meter/sekund i byarna och regn gjorde resan tuff, men segern desto större.

Idén med Gotland720 är slående sympatisk. Cyklisterna har flera alternativ på sträckor mellan 20 och 36 mil att välja bland där tanken är att man ska cykla så långt man klarar på under 12 timmar, och ligger man risigt till med tiden längs banan finns det funktionärer som pekar ut riktningen tillbaks till Visby. Det fiffiga här är att alla cyklister då kommer in ungefär samtidigt och att man då kan fira alla bragder tillsammans med god mat och dryck (och bragder blev det med många personliga längdrekord bland deltagarna). Loppet i sig har ett något tuffare upplägg än Gotland360 men traditionen med grymma depåer hålls fast vid. Ni som läst om loppen förr känner till viktiga cykeltermer som saffranspannkaka och kajpsoppa till exempel.

Innan cykellopp så blir den normale cyklisten väderprognosknarkare och så även Anna och jag, och prognoserna blev bara värre ju närmare loppet vi kom. I Visby på fredagskvällen regnade det rejält och prognosen sa 10 meter per sekund västlig vind och regn. En fredagskväll präglad av ångest helt enkelt, men vi beslöt oss ändå för att köra. Har man betalt så har man, men fram för allt så ska ju inte arrangörerna och alla funktionärer stå där med långa näsor när ingen dyker upp.

Sagt och gjort, vi dök upp i regnet och blåsten vid starten, fipplade med nummerlapparna, jiddrade lite med folk i största allmänhet och imponerades över häftiga cyklar och hur vältränade några verkade vara. Här kanske draghjälp fanns. Under Gotland Bike Camp så muttrade Philip något om att det i år skulle vara omöjligt för någon att klara hela sträckan. För tuff distans, för få deltagare och ingen organiserad körning borgade för det. Han verkade rätt säker på sin sak och sedan dess var hemliga planen att ta hela sträckan, solo om så krävdes, men lite sällskap är ju aldrig fel.

När vi startade visade det sig att det var rätt många som vill hänga med i snabbgruppen, 14 stycken blev vi. Efter ett par mil konstaterade jag att bara några få, om någon, skulle ha möjlighet att klara hela sträckan. Någon låg längst fram och drog i 40, någon drog i 33, någon annan började sacka i kantvinden, det vill säga ojämnt tempo, lite oro i cyklingen och körning på gränsen av förmåga skulle ge för lågt rullsnitt och för många återhämtningspauser (för mycket tid utan cykling). Då bestämde jag mig för att sticka solo vid första depån i Djupvik efter 43 km.

Som jag anade stannade alla i första depån så jag passade på att cykla vidare. Några cyklister var nästan ikapp vid depå nummer två men inte heller då stannade jag och sedan såg jag inte röken av någon annan cyklist förrän vid målgång. Första stoppet för mig blev lunchen efter 15,5 mil. Revbensspjäll med potatis och sås samt toabesök och flaskpåfyllning hanterades på 10 minuter (vilket under kvällen reducerades till 4 minuter trots mina protester). Därefter blev det bara ett par kortare stopp för mer vatten och en bulle. De sex stycken Snickersarna som jag hade med mig i ryggfickan blev basfödan, lunchen och de fyra bananerna blev komplementet.

Jag måste erkänna att det var tungt sista 10 milen. Min bristfälliga träning märktes i rygg och armar och bitvis trampade jag bara med höger ben på grund av hot spots i vänster fot och som grädde på moset verkade det bara blåsa motvind. Glädjen att gå i mål och mötas av en handfull jublande funktionärer på en i övrigt tom parkeringsplats strax utanför Visby var stark, bästa målgången någonsin. Knappa 36 mil, nästan hela vägen solo, rullsnitt på dryga 31,5 km/h och misärväder gör att jag rankar det här loppet rejält högt bland cykelupplevelser.

Nästa gång loppet går har jag hört att det ska bli sol och vindstilla. Då kommer jag att satsa på att vinna tävlingen “längst tid i depåerna”.