torsdag 8 februari 2018

Tour of Sufferlandria för Parkinsons

Min far blev för något år sedan diagnosticerad med Parkinsons, så vad kan vara bättre än att köra Tour of Sufferlandria för att samla in pengar till förmån för de som har diagnosen. Insamlingen har hittills gått över förväntan med, i skrivande stund, 450 insamlade dollar. Vore kul att komma över 500 dollar. Pengarna går direkt till Davis Phinney Foundation for Parkinson's som i sin tur sponsrar forskning kring hur man kan förbättra livet för människor med Parkinsons. Självklart vill jag att eventuella läsare av det här lättar på lädret och sätter in ett par dollars eller så. Följ den här länken. Som motprestation kommer ni att leva i vetskapen om att jag kommer att ta i extra mycket i lidandet under de tre sista etapperna av touren som avslutas på söndag, samt att ni kommer att ha min eviga tacksamhet.

Touren körs, så klart, på trainer till videosar från Sufferfest. Riktigt tufft, men det har gått bra än så länge, och för er nördar som gillar siffror och sådant så kommer länkarna till etapperna här: Etapp ett, två, tre, fyra, fem och sex.

Tre etapper kvar, med en apokalyptiskt vidrig tretimmarsavslutning på söndag som jag måste erkänna att jag bävar inför. Insamlingen är öppen till och med måndag förmiddag, så in med stålars!

söndag 28 januari 2018

Klagshamn Inkognito 2015

Så var det dags för en ny årgång Inkognito. Lite trist att inse att jag är så slapp på att blogga så att jag inte skrivit om tidigare årgångar.

























Förvånansvärt gott kan man lugnt säga, och trots bristen på dokumentation törs jag nog säga att det skett en bra utveckling av vinet. Har druckit några svenska viner nu, utöver Inkognito, men inte något så pass smakrikt och komplext som Inkognito. Vinet för tankarna till Sauvignon Blanc med rejält med krusbär både i doft och smak, men också klara toner av fatlagringen (på etiketten kan man läsa att det är lagrat på Kaukasiska ekfat, det ni). Det är rätt bra tryck i syran och det funkar bra med smörigheten från faten. För mig är krusbären dominanta, för Anna faten. En vild gissning är att min näsa och hennes supersmakartunga helt enkelt uppfattar vinet olika.

Till det blev det marinerade småfiskar från Amalfi som väckte nostalgi kring bröllopsresan och resan i höstas för att fira 10 år. Längtar tillbaka till att vandra gudarnas stig eller att klättra upp från Kapris hamn till San Michele, eller varför inte en middag på Don Alfonso.

























Anna kallar receptet för "Pasta med marinerade småfiskar och tomater". Och så var det lite andra ingredienser också förstås.















För er som inte testat svenskt vin, börja med att leta rätt på en flaska Inkognito och köp. Prisvärde kan alltid diskuteras, men för hundra gubbar, så pass bra vin av svensk odlare bör definitivt stödjas. Rådet gäller både vinnördar och vanligt folk.