Innan loppet kände jag av nervositet och jag visste att det skulle vara tufft, men jag hade missbedömt hur tufft det verkligen skulle bli. Helt vansinnigt backig terräng där 10, 15 och 20 procents lutning hörde till vanligheterna och galet sugande underlag med asfalts- och oljegrusvägar som inte underhållits på år och dar. Bergsetapperna på Mallis känns som en promenad i parken jämfört med detta.
Randonné, eller Brevet, är oassisterad långdistanscykling (det vill säga inga depåer eller hjälp på vägen) där det gäller att klara en rutt inom ett givet tidsfönster. Normala sträckor är 20, 30, 40, 60 och 100 mil. The Highlands, Glens and Western Isles är 130 mil och går genom ett otroligt vackert och kuperat landskap som kan få vem som helst att gråta av lycka och smärta på samma gång. Loppet kördes för första gången i år och jag hoppas det kommer igen och inte blir en engångsföreteelse. Starten gick 11:15 på måndagen 21/7 vilket innebar att vi behövde vara i mål fredag 25/7 23:15, det vill säga 4,5 dygn, för att klara loppet.
Vi anlände till Ardrossan på söndagen där vi mötte några av de övriga randonneurerna. Alla verkade märkligt coola och rutinerade. Var det bara jag som tyckte det var lite läskigt?
Väldigt trevliga typer och vi fick en skön kväll med bra umgänge, goda burgare och ett par öl. Perfekt energirikt randonné-käk. Anna och jag gav oss iväg till Killwinning, den lilla plutthålan där vi skulle stanna över natten. Killwinning har en huvudgata på några hundra meter som har 4 pubar och 2 hundfrisörer. Hur sjutton hänger det ihop?
Dag 1 startade vi i Brodick och avslutade i Oban via en färjeöverfart (ett par mil saknas i början på grund av gps-strul).
Innan starten behövde vi dock ta oss från Ardrossan över till Brodick på ön Arran med färja. Peter och Ari var lika förväntansfulla som jag.
Lugnet för stormen. Jag försöker se cool ut i min Assos-keps.
Vid starten samlades alla cyklister, ca 35 stycken, för att få några sista instruktioner inför resan och till sist kom vi iväg framåt 11:30.
I princip var det väl första sträckan innan färjan som vi fortfarande var ett samlat gäng, senare blev fältet väldigt utspritt. Här väntar vi på överfarten. På fiket fanns mackor med den underbara kombon banan/nutella. Jag tog tonfisk.
Så fort vi kom igång med cyklingen så var det bara vykortsvyer överallt. Det är ett sanslöst vackert landskap vi har haft äran att cykla genom.
Under tiden vi hojade tog sig Anna med tåg och buss till Oban där hon träffade ett gäng måsar som skrek och krävde fish and chips av de stackars oskyldiga turisterna. Hotellet vi bodde på i bakgrunden (röda tegelbyggnaden).
Bara 21 mil första dagen men redan hårt, vi var inte framme i Oban förrän efter 21 vilket innebar, efter allt incheckande, dushcande, fipplande och BBC-intervjuande (återkommer till det), och ätande att vi inte var i säng förrän ganska sent. Och så skulle det fortsätta, korta nätter och lite sömn veckan igenom.
Härlig rutt! Cyklade ni den vackra vägen över Arrans berg förbi destillerier? Så här långt har du passerat fem destillerier utan att stanna samt åtminstone två, små trevliga bryggerier.
SvaraRaderaNej, tyvärr (eller det var skönt att det inte var längre). Vi körde kustvägen upp direkt från Brodick till Lochranza. En stående kommentar var att vi missat ett destilleri igen. Tyvärr var cykling för tuff för att vi skulle greja det.
SvaraRaderaVad kul att läsa! Det är som att uppleva allt det härliga igen! Nu när jag smält lite kommer jag också att skriva lite. Kommer att bli kul att jämföra våra upplevelser.
SvaraRaderaSer verkligen fram emot det.
SvaraRaderaBra skrivet och snyggt cyklat. Väntar på Dag 2, 3, 4 och 5.
SvaraRaderaTack Ari. Det är bara att navigera sig vidare på bloggen. Kolla arkivet till höger till exempel, alla dagar är med.
SvaraRadera