PBP-start i fara

På grund av en enormt klantig mtb-vurpa i fredags har jag nu lyckats sätta mitt deltagande i Paris-Brest-Paris i fara. Jag fick släpp i en uppförsbacke där jag spann loss och hade därefter den dåliga smaken att ramla först på sidan med rejält ont och blåmärke på benet som resultat, samt sedan göra en rotation bakåt med ryggen rakt mot en spetsig stubbe. Sedan dess har jag begränsad rörlighet på grund av smärtan i ryggen och naturligtvis ställer det till det med sömnen också.

Läkarbesöket idag gav vid handen det jag misstänkte, att det är fråga om en krosskada i muskeln. På positiva sidan är att det inte är något farligt och att det går att träna där smärtan får sätta gränser för intensitet och längd. På negativa sidan är att det är rejält begränsande och att jag inte alls kan prestera som jag vill för att känna att cyklingen är kul.

Nåväl, det är drygt två veckor kvar till start och förhoppningsvis har skadan delvis läkt ut. Nu är det upp till mig att känna efter hur mycket smärta jag vill cykla med, hur okej jag är med att jag kommer cykla sämre på loppet än jag annars skulle och hur jag ska förhålla mig till att starta med så begränsad träning det nu kommer att bli (till exempel inga långpass). Just nu är det väldigt tveksamt att jag startar. Skit.