Örebro 1000 km

Idag firar jag till ordentligt med cyclocrosstvätt och uppkorkande av Misal Extra Brut Pas dosé Blanc de Blancs (som jag måste köpt på Armanos tror jag) från Kroatien. Funky apples, massor med syra och supergott. Anledningarna till festligheterna är förstås att semestern börjat och att jag cyklat Örebros 100-milare torsdag till lördag. För er som tycker att det ibland är svårt att varva ner i början på semestern, testa att inleda med 100 mil cykling. Jag är nedvarvad.

Dag 1, Örebro till Lesjöfors, 38 mil.

Vi var ett 20-tal cyklister som slöt upp vid örebrocyklisternas klubblokal tidigt på torsdagsmorgonen. I regnet stod en stackars reporter från lokalradion och intervjuade arrangören Börje och någon av cyklisterna. Kul att ett sådant här lopp uppmärksammas.

Annars var torsdagen en regnig, antigastronomisk motvindsdag som inte erbjöd mycket till cykelglädje. Första stoppet i Hjo käkade vi till exempel pastagratäng med fläsk och lingonsylt med ett par tomatklyftor. Essensen av crossover kanske.

Efter Hjo vände vi norrut och vinden söderut så att vi åter kunde mötas. Vätan fortsatte att komma i form av regn från ovan. Väl framme i Lesjöfors tog vi in på esperantogården, stället där ingen städat senaste decenniet. En bastu, en bärs, och sedan underkokt pasta med odefinierad sås och ett par tomatklyftor. Att bara ta en portion efter att ha cyklat 38 mil under dåliga omständigheter säger något.

Dag 2, Lesjöfors till Sala, 30 mil.

Misären valde att fortsätta under förmiddagen dag 2. Hela vägen upp till Vansbro var det fuktigt och motvind som sedan övergick i kantvind till Leksand. Där kom däremot belöningen i form av en riktigt schysst buffé. Energiunderskottet var hyfsat påtagligt här så jag tror jag gick rejält plus på affären.

Vår lilla grupp som lunchade ihop, Ari, Micke, Johan och jag, hade formerats under första dagen. Vi ville ta det lugnt och ha en behaglig resa hela vägen (nåja, så behagligt det nu blir att cykla 100 mil) och hoppade därför av hetsgruppen. Klokt val skulle det visas sig, vi höll ihop hela vägen och hade grymt trevligt ihop. Stort tack till er för fin cykling. Groupie från fredagen.

Två incidenter under dagen. Dels lyckades jag med konststycket att tappa en vevarm. Det löste sig dock väl och med lite hjälp kunde vi skruva fast den igen. Och dels så knäckte jag en kloss, vilket är rejält skämmigt, Man ska inte ge sig ut på sådana här turer med slitet och dåligt material. Bra lärdom, men pinsamt. Geniet och allvetaren Ari hade så klart med sig en extra kloss så så lätt fixade det sig.

Väl framme i Sala var det skönt att mötas av ett trevligt, fräscht och schysst ställe i form av vandrarhemmet Sofielund.

Allt var väl ordnat och det fanns pajer framställda till oss på kvällen och på morgonen en mycket bra frukost.

Dag 3, Sala till Örebro, 32 mil.

Om de första två dagarna kännetecknats av misär så var dag 3 mer av propagandacykling, måttlig vind och efterlängtad sol och värme var verkligen välkommet. Under första benet mellan Sala och Fagersta passerade vi delar av brandområdet.

Ett märkligt landskap att färdas genom.

Sista dagen fortsatte odramatiskt även om det började kännas rätt rejält i kroppen de sista 15 milen. Mycket av det sitter säkert i huvudet. Det var skönt att känna att målet var nära de avslutande milen in mot Örebro.

Det var en förvånansvärt fräsch kvartett som gick i mål i Örebro.

Min tanke och målet med loppet var att få en rejäl genomkörare inför Paris-Brest-Paris. Noterar att kroppen funkade väldigt bra förutom känning av “Hot Foot”. Axlar, skuldror, händer med mer, inga problem. Det var inte lätt att få någon sömn, det blev bara ett par timmar dag 1 till exempel, men inte heller det ställde till det. Det här känns bra inför Frankrike, nu är det bara upp till mig att hålla igång träningen på rätt sätt och att vara väl förberedd. Det här loppet var nog bara en liten försmak av hur 120-milaren kommer kännas.