Brevet-premiär, Tour de Ötzi 16/2

Första 20-milaren och första brevet-loppet avklarat. Jäklar vad nöjd jag är, både med min prestation och att det var ett så trevligt gäng som höll ihop hela vägen. Fick möjlighet att prata om allt från Pinot Noir till Zinfandel, snacka om varierad diskussion och spänstiga intellekt. Kul var det.

Dagarna innan loppet spenderades med att titta på väderprognoser och fundera på djupa frågor som dubbdäck eller inte dubbdäck, vilken tröja som passade bäst under jackan, hur sjutton monterar man stänkskärmar utan fästen och mer i samma stil. Typiskt nybörjarbeteende och ganska kul.

Tidigare år har jag sett att det går lopp på vintern och jag har alltid undrat vad det är för knäppgökar som utsätter sig för sådant. Nu vet jag. En såg så här glad ut innan start.

Det visade sig helt enkelt vara trevliga typer som samlats på Welcome Hotel i Barkarby, men dock med någon konstig dragning åt spandex och cykling i taskigt väder. Suspekt.

Minuterna innan start.

Som väntat var det riktigt dåligt underlag i stan med mycket modd på cykelbanorna, men när vi väl kommit ut en bit på landsvägen så var det mer lättrullat. Vi åkte förbi fina ställen som Edsbacka bistro, Hornudden och det där stället i Enköping som serverar så bra confiterad anka och saftiga lammläggar. Tävlingsledningen hade dock beslutat att vi skulle stanna vid den här typen av ställen.

Kanske lika bra det. Här serverades nämligen utmärkta mosbrickor, snickersar och festisar. Bra energitäta grejer. Gubbarna nöjda och de utfrätta tanterna såg förundrat på.

Det som stoppas in kommer förr eller senare ut, och när så många gubbar är ute och cyklar så kommer det ut ofta.

Sista stoppet var shellmacken i Bålsta. Här var vi många som kände oss slitna, och det var skönt att veta att det bara var knappa fyra mil kvar till restaurang Lilla Barkarby och en välförtjänt pilsnerdricka.

Äntligen framme. Skål!

Här en länk till Garmin connect med gps-info. Stor variation i kilometertiderna speglar nog underlaget rätt väl. Generellt sett var det högt tempo för mig och snittpulsen landade på cirka 78% av max. En del hade det tuffare än jag och några snackade på glatt när jag själv flåsade hårt. Nåväl, det är bara att träna vidare.

Stort tack till Johan och KBCK samt övriga deltagare för ett bra arrangemang och trevligt sällskap!