Gotland 360

Årets cykelhöjdpunkt gick av stapeln i helgen och jag önskar att Gotland kunde vara en lite större ö så att loppet kunde hålla på några dagar till. Suverän helg där vi träffade cykelbekanta (kul att vi börjar få sådana), Pålle från Strängnäs CK samt min kusin som bosatt sig i Högklint. Tillsammans åt och cyklade vi oss igenom loppet; saffranspankaka, kajpsoppa, helgrillat lamm, laxpizza, hembakta grejer osv, och inte någon sportdryck så lång ögat kunde nå. På ett sätt blev loppet en besvikelse då varken Anna eller jag gick upp i vikt vilket vi förväntat oss, men jag sätter det på kontot att vi cyklade hårt och fint båda dagarna.

360 km, 360 grader, 360 deltagare = Gotland 360. Så här förväntansfull och laddad ser man ut då.

Inget gnäll nu om några Velominati rules om cykelkeps eller något sådant. Det är bara töntigt. Jag ser vansinnigt cool ut i kepsen och det räcker för mig.

Vi tog ledigt på fredagen och gav oss iväg med 11-färjan för att kunna njuta av en stunds fika hos kusinen, nummerlappsfipplande och allmänt strosande i Visby. Redan i bilkön till färjan i Nynäshamn stötte vi på Pålle och hans kompis Leif (ryggen mot kameran). Leif var med om en riktigt otäck cykelolycka tidigt år med massor med brutna ben och lång rehabilitering, bara för några veckor sedan satt han i rullstol. Grymt kul att han orkade och klarade av att vara med på resan. Nästa år kanske han kan cykla.

Pålle är för övrigt SCKs hjälte. Ett 69-årigt draglok som svårhejdat ångar på i ruskigt tempo. Till och med Anna har svårt att hänga med.

Vi blev rätt snart svårt trötta och tvungna att ta en öl. Samtidig råkade en stompande orkester dyka upp för att få en glimt av coola cyklister.

Allt ståhej drev på hungern och eftersom jag är väldigt noga med hur jag laddar inför cykellopp valde vi middag på g:a masters. Jättemysigt och som vanligt optimerade vi kolhydratproteinfettalkohol-intaget i en skön mix där jag tror bubblet innan maten var en avgörande framgångsfaktor.

Vet inte om det var bubblet eller ölen, men det var svårt att veta vilken knapp man skulle trycka på i hissen eller om man skulle hamna i huvudet på John Malkovich om gjorde det.

Lördag morgon samlades en massa förväntansfulla cyklister i Visby hamn. Pålle och Anna lyckades hamna på bild. Själv hade jag vurpat innan loppet börjat. En schysst over the bar medelst trunk i framhjulet. Som tur var var hjulet räddningsbart med hjälp av mekaniker på plats trots att det var rejält skevt.

Sedan var det bara att sätta igång med käkandet.

Naturligtvis behövde vi meka också (i den här depån var det hembakta och sjukt goda bullar för övrigt). Pålle hade haft sin cykel på service och kunde efter det inte använda de 4 största kransarna bak. Fixades lätt av ett proffs.

Hoburgsgubben är nog Gotlands mest överskattade attraktion, men området runt ikring är vansinnigt vackert.

Utmärkt lunch på Holmhällar. Cyklistsvetton. En med hjälmen på.

Efter lunchen vill Pålle prompt rejsa hårt så han och jag drog iväg i fint partempo. Efter det var det så här utsikten på Gotland såg ut.

Inte det sämsta.

Här är länk till Garmin Connect för första dagens cykling.

Under tiden cyklade Anna vidare med ett blandat gäng där bland annat temposkägget Janne ingick. Alla vill ligga bakom Janne i en klunga på grund av de aerodynamiska fördelarna. Här tror jag de käkar laxpizza (ännu en bra depå).

Väl framme i Ljugarn bjöds vi på Flundra och öl.

Vilket gjorde oss så här nöjda (kusin Fredrik till höger).

Därefter helgrillat lamm med rödtjut och bärsa. Precis bakom Fredrik råkade Gunnar Ohlanders (i kepsen) med fru sitta och vi hann växla några ord. Kul!

Kvällen avslutades med eldshow av traktens ungdomar.

Andra dagen (Garmin Connect-länken här) valde jag att köra med raketklungan (de snabba grabbarna). Tempot höll sig precis lagom för mig, ca 35-40 i rullsnitt, men tyvärr hade de missuppfattat något eftersom de stressade vid varje depå så vid kajpsoppan så sa jag tack och adjö och lyckades därmed, för en liten stund, få ett privat spelmanslag. Det gillade jag.

Anna körde vidare med Husqvarna-gänget och så här glada var de.

God lunch igen, den här gången på Sjökrogen i Valleviken.

Fredrik fånar sig som alltid.

Medans Anna, Fredrik och resten av gänget hade en torr och social tur slet jag på som tusan för att hinna med färjan till Fårö. Missade den precis och valde därför att köra vidare till Visby. Vackra vyer på vägen.

Sen fortsatte det med depåer och gott käk. Alla var nöjda när de gick i mål.

Trots solokörningen kom jag fram ett par timmar före resten. Fixade lite praktiska grejer och shoppade godis.

Därefter sista biten mat på Joda.

Sammanfattningsvis: Vilket lopp! Det finns inget annat tillfälle då man bara ser leende, glada och nöjda cyklister hela tiden. Berätta inte för någon. Och hoppas Leif kör nästa år.