tisdag 16 juli 2019

Cykelbygge och premiärturer

Hrm, det började med ett par utslitna Dura Ace-reglage och slutade med ny cykel, sådär som alltid händer. I ärlighetens namn så tänkte jag mig att en uppgradering till internt dragen elektronisk Ultegra skulle suttit finfint till Eddy, men när jag väl stod där med kablarna och knackat ut vevlagren upptäckte jag att ramen inte var fullt så ihålig som jag tänkt mig. Fan, dålig research. Vad göra: skicka tillbaka uppgraderingskitet och beställa ett par 105:or som växelreglage, eller kanske ersätta den fina, men några gånger vurpade Merckx-ramen? Efter kort googling tog jag ett väldigt impulsivt beslut och beställde den här snyggingen med perfekt geometri för mig: en Cinelli Superstar.

Jag har aldrig byggt ihop en cykel förut, så jag antog uppgiften med kanske lite större tillförsikt och respekt än nödvändigt. Exempelvis klurade jag rätt länge på kabeldragning och hur alla kopplingar skulle hänga ihop med varandra.
Pågående kabeldragning. Notera den okapade gaffeln,
det största ångestmomentet.




















I backspegeln kan jag konstatera att det är trivialt, du kan koppla kablarna nästan hur du vill, bara du väljer rätt längd och det är lätt att se vilka kabellängder som skall sitta var på cykeln.

Det läskigaste momentet var att få till en snyggt kapad gaffel. Det här var väl också det mest kluriga att få till utan riktigt rätt verktyg. Jag använde en geringssåg där jag fick meka med distanser och tvingar för att få ett snyggt och rätvinkligt snitt. Försiktigt, försiktigt sågade jag mig igenom kolfibern med träsågen och det gick ju utmärkt.
Aningens fel längd på gaffeln, men lätt att justera med distanser.



















Vevlager, styrlager, överflyttat vevparti och bromsar gick enkelt att montera och var lätta att justera. Likaså nya sadelstolpen (där batteriet för övrigt sitter) och sadeln funkade finfint. Första försöket på styrlinda lämnar en del övrigt att önska, men tillräckligt okej för att duga över sommaren. Och här är slutresultatet:
Nöjd med slutresultatet, en riktig snygging.



















Nu har jag testat den på ett par rundor och drygt 20 mil totalt, på platten, på asfalt, på grus, i potthål, men alltid i solsken, och den går som en dans. Rapp, lätt och hur snäll som helst i väghållningen. Den lilla oro jag kände var kring den där klåparen till cykelbyggare, men efter det jag utsatt hojen för på de här rundorna tror jag att jag även så smått börjar lita på honom. Viktigast av allt, hojen är helt villig att hänga med på rundor till fikaställen med bra krubb och utmärkt utsikt!
Kafé Klavér i Mariefred.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar