Kort förord: Det här var ett blogginlägg som blev fyra och självklart tog jag en massa bilder och selekteringen har inte varit helt lätt. De jag valt är kanske inte de bästa, men de jag tycker representerade loppet. Bilderna är inte manipulerade på något sätt förutom att de är förminskade för att funka bättre på bloggen. Om någon cyklist vill ha originalversionen av någon bild eller kanske fler bilder än de jag publicerar här så är det bara att höra av sig. Sådär ja, dags för blogginlägget.
Det finns så mycket att ta upp från årets upplaga av Paris-Brest-Paris, massor av intryck och känslor, duktiga cyklister, trasiga cyklister, glada och rörda cyklister. Om något så har det blivit ännu mera tveklöst att jag ska köra loppet 2019. Revansch! Tack till alla cyklister, supportrar, HappyMTB-referatorer och alla andra till en utmärkt upplevelse.
På lördagen dagen innan start anlände jag Paris. Originalplanen var att få cykeln och utrustningen kontrollerad. Istället spanade jag in tävlingsområdet och hälsade på massor med cyklister. Det var en brokig skara på plats i och kring velodromen i Saint Quentin utanför Paris. Efter bikechecken var det uthämtning av tröja, reflexväst med mer inne i velodromen.
Utanför minglade mängder av cyklister och en hel del cyklar visades upp och diskuterades. Att köra de här 123 milen är stenhårt för vem som helst. Men för vissa verkar det inte räcka till så varför inte ta en av typen Brompton.
Ett helt gäng tog sig runt på “crosstrainer”-cyklar.
Andra var verkligt stilfulla. De här gossarna trodde jag bara var en del i showen innan loppet men de körde verkligen runt på det här sättet. Riktigt häftigt att se.
Och sedan förstås alla ligister.
Och velomobiler.
Extra kul att träffa Rimas och Marcus som var med under förra årets tur i Skottland. Fortfarande min bästa cykeltur någonsin.
Varför kör man sånt här?
Åse och Olle är två cyklister som Anna och jag stöter på då och då, bland annat på någon av resorna till Mallis. Åse är ganska ny på cykling och cyklade inte PBP. Olle är en överjäkligt rutinerad randonneur av den sort som är mer försiktigt med hastighet än många andra av oss. Olle satsade stenhårt på sub 90.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar