Wohoo, äntligen lite ordentlig matlagning en lördagkväll initierat av att jag för drygt en vecka sedan inhandlade ett paket lakritspasta på Lakritsroten på Sveavägen. Annas efterforskningar ledde fram till det här receptet med pasta, lakrits, parmaskinka (som blev Iberico, okej fusk tycker jag), friterade äggulor och kapris. Just kombinationen lakrits, skinka och kapris visade sig smaka fantastiskt väl. Klart lyckad matlagning.
Skinkan var en vanlig färdigförpackad historia, men ovanligt snygg och bra. Riktigt gott för sig.
Även om receptet innehåller en del moment så är totaltiden för matlagningen relativt kort. Under tiden vi strimlade skinka, gjorde mos av kronärtskocksbottnarna och preppade för friteringen var det lagom att krispa till några kaprisar i 80 grader i ugnen.
Den stora grejen var naturligtvis friteringen av äggulorna. För att lyckas lade vi först in äggulorna separat i frysen i 2 timmar. Känslan när jag petade på dem var att de var genomfrusna inför friteringen.
Vad vi inte förutsett var det i efterhand självklara problemet med att få på brödsmulor på fryst material. Anna klarade biffen genom att kleta på lite av vitan innan gulorna vändes i brödet. Funkade faktiskt fint.
Slutligen friteringen.
Friteringen var inte helt självklar, vi ville uppnå en snygg frityryta och en rinnande gula. Receptet säger fritering i en sekund vilket verkade helt orimligt. Tyvärr har jag inte riktigt koll på tiden, men jag gissar på 30-40 sekunder och sedan omedelbar servering. Resultat blev helt perfekt.
Tyvärr är lagret av passande viner i residens Tuba helt tomt och min tanke var att handla någon Pinot som Künstler eller District 7 eller liknande. Bolaget i Strängnäs är inte helt välsorterat, men efter tips från personalen föll valet på P. Lex Appassivo Nero d’avola.
Söt doft. Söt smak med mörk frukt och massor med vanilj. Sedan är det inte så mycket mer utan rätt karaktärslöst och slätstruket. Utan att veta kan jag tänka mig att det här är en populär stil, lättdrucket och saftlikt. Till vinets försvar så passade det rätt bra till lakritsen, jag gissar att sötman och vaniljen stod för det. Ursprungsplanen var bättre, men självklart alltid trevligt med en ny upplevelse.
Lakritspastan var för övrigt utmärkt. En lagom lakritston som gifte sig fint med övriga smaker. Vrålande dyrt dock med 129 kr för 500 gram, men det kanske det kan vara värt ibland. Går säkert att söka fram på nätet också för bättre pris, men Lakritsroten är en trevlig butik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar