Så blev det då dags igen för ännu en flaska av vinet som gjorde att jag upptäckte vin, Magill Estate. Det är snart 15 år sedan jag köpte hem ett par flaskor från finlandsbåten och som vi snart därefter knäckte till en pizza. Det är fortfarande min bästa vinupplevelse någonsin där jag insåg hur bra saker kan smaka.
Till vinet blev det oxsvansragu enligt klassiskt recept från Allt om mat (Jan Hed tror jag) den här gången, med mycket vin och en del choklad i. Här ihoplagd med buljong och mängder med Karljohan.
Det är en extremt fyllig gryta med massor med smaker, lite syra från vinet (förvånansvärt lite från 1,5 flaskor vin), och en del sötma från chokladen. Till grytan blev det pasta.
Den här grytan smakar som sagt mycket och det behövs helt klart ett vin som kan gå matchen, och det kunde, så klart, Magill Estate. Vi brukar aldrig kunna hålla oss så här länge med en flaska, och vinet visar helt klart upp mer mognadstoner än när vi normalt smakar Magill. Direkta anstöten är fruktig och lite jordig, i eftersmaken kommer godistonerna med fudge och vanilj fram och än mer frukt. En käftsmäll som är snygg så det förslår och det passar så klart strålande till maten, perfekt en kylig novemberkväll framför brasan. Här är flaskan tillsammans med cykelkeps och griffeltavla.
Det kommer alltid att finnas ett par Magill källaren redo när andan faller på. Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar