Äntligen är sändningen av dokumentären från skottlandsturen bestämd, det blir den 9 december klockan 19 i BBC Two Scotland. Dokumentären är på 1 timme, och eftersom jag är en av cyklisterna de följde så kommer svenskgänget vara med mycket i bild. Hur man kan se programmet från Sverige vet jag inte än, men jag tar Google till hjälp eller kanske att någon bloggläsare kan något trix för hur man gör.
För er som är sugna på en förhandstitt så finns trailern till programmet på Vimeo.
Blev eld och lågor efter att Ridge East Bench zinfandel så när det kom nyheter från Ridge härom sistens så slog jag till på några flaskor vardera av Lytton Springs och Geyserville. Lytton Springs är en zinfandelblandning med 70% zinfandel, 21% petite sirah, och sedan lite carignan och mataro.
Härlig mullig doft med mycket bär, vaniljtoner, lite viol, och även blommiga toner. Det här är verkligen sådant jag gillar att sätta ner nosen i. Smaken är kraftig med en del sötma som inte alls är i vägen utan det känns balanserat och bra. Tanninerna väger upp och eftersmaken är lång. Jag brukar gnälla på syltighet, men inte den här gången utan det känns riktigt bra. Även om jag inte går igång lika mycket på det här som East Bench så är det ändå godisgott och väl värt pengarna, det är bra. 2 flaskor kvar som jag kommer spara en stund innan det är dags att dricka igen.
Till det blev det en enkel oxsvansragu med potatispuré, här under framtagande.
Oxsvansen körd sous vide i 82 grader under knappt ett dygn. Bra fin smak på allt och schysst ackompanjemang till vinet.
Äntligen åter en av de sällsynta mtb-turerna. Min teknik är fruktansvärt dålig men det är ändå en väldigt kul form av cykling. Pia, Niklas, Anna och Bernth släpade runt på mig på ett fint sätt.
Den fina rutten finns att beskåda här.
Potatis stekt i ankfett går inte av för hackor. Så gott.
Ibland krävs målkamera för att studera den fina linjen mellan välhängt kött och funky stuff. Det här var på rätt sida. Snygga grejer.
The Chocolate Block! Inköpt endast på grund av att någon slumpässig cykelforumanvändare gillade det.
Hoppsan, här är det massor med doft och smak. Mörka bär, fat och vanilj och faktiskt en del choklad. Vinet känns lite sött och godisartat. Typiskt vin som jag rekommenderar till mina kompisar som mest dricker box/enklare viner. Svulstigt, syltigt och gott och mycket godistoner. För mina stramare kompisar (inklusive mig själv), njä.
Funkade så klart bra med den bruna maten.
Ankfettspotatisen, biffen och tryffelsmöret blev riktigt snyggt ihop. Fantasilöst men väldigt gott.
Det var länge sedan det var någon bild på olagad biff uppe på bloggen. Anna till vänster i bild.
Det blev en skön tur i rehabtempo och vänster hamstring börjar så sakta funka igen. 44,21 km, 22,7 km/h, 5,8 grader i snittemperatur samt geggamoja. Mu!
Så, i helgen, var det dags för matmässan i Älvsjö igen. Mer mainstream än någonsin och mindre mathantverk än jag kan minnas. Anna tog hand om det tuggbara medans jag direkt satte av mot första bästa vinmonter.
Började turen hos Vinunic för deras utbud av Ridge, Gaja, E. Guigal med mer. Det blev också blev det trevligaste besöket, kanske för att jag var där redan när mässan öppnade och då fick frikostigt med uppmärksamhet och strålkastarljus. Bra och kunniga personer som jobbade i montern, och såklart utmärkt sortiment. Minus för att man var tvungen att betala dyrt för delar av utbudet med kort istället för vinbiljetter, å andra sidan kan det inte vara kul på eftermiddagen att hälla upp prestigeviner hipp som happ till salongsberusad pöbel. Började med en Ridge Geyserville och en Sassicaia.
Ridgen var en trevlig bekantskap, mycket frukt, lite kryddor och tanniner i skön mix. Geyserville och Lytton Springs från Ridge kommer båda 17 november på bolaget. Satsar på två flaskor av vardera sorten. Blev ju väldigt förtjust häromsistens i East Bench Zinfandel, och jag är nyfiken på producenten.
Efter det fick jag en riktigt trevlig genomgång av Louis Jadot och E. Guigal av damen nedan.
Först Jadot.
De två vänstra lätta och bäriga med fina syror, det högra, med några år på nacken, fullt av skog, gräs och jordiga toner. Allt gott.
Sedan E. Guigal. Deras vanliga Cötes Du Rhône är en gammal favorit och det är genomgående fina viner från E. Guigal tycker jag. Lite förvånad över hur det dammar till av granit från Crozes-Hermitage-flaskan. Full spätta i stenarna, men god sådan.
Dagens absoluta topp E. Guigal Saint Joseph Vignes de l’Hospice 2011, otroligt gott med kraftigt smak och lena tanniner, fullt drickbar. Röda droppar av ren glädje.
Nedan ytterligare några riktigt goda, lite dyrare grejer från Vinunic, bland annat en trevlig pinot.
Johan Lidby stod näst på programmet.
Calera Pinot Noir stack ut, fin, ganska fyllig med lite mineraltoner, bär och någon godiston. Enkelt att gilla och något att köpa.
Därefter fyra habila toskanare, Brancaia TRE (Brancaia är en gammal favorit), Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Viti Nuove, Casanova di Neri Rosso di Montalcino och Brunello di Montalcino.
På grund av Svenssonsmakarens återkommande ros av Vinlådan (de rockar fett typ) fick det bli ett besök även där. Kul med engagerade, kunniga typer som plockar hem speciella viner från mindre producenter som inte får plats i bolagets sortiment. Överväger deras ickebindande prenumeration med 4 lådor á 6 flaskor per år av rimligt prissatta goda grejer.
Sista och kanske roligaste monterbesöket blev hos Armano’s Deli & Wine. Helt okänt för mig med lattjo kroatiska viner. Först ut Kabola Amphora Malvazija, 7 månaders skalmaceration och jäst i amforor, sedan lagrat på ekfat. Stor doft och smak med russin, aprikoser och honung. Fastnar länge med näsan i glaset. Gott!
Inspirerat av Super Tuscans så har Roxanich gjort en SuperIstrian, cabernet sauvignon, merlot och borgonja. Rent, snyggt och gott.
Roxanich Merlot är kraftig och fruktig med nästan omärkliga tanniner.
Efter drygt två timmars mässande började trängseln öka rejält och vi kände oss rätt färdiga för dagen. Kul att testa igenom ett gäng viner och att träffa kunniga och engagerade handlare. Vad gäller övriga mässan så känns min strategi att göra besök sådär vart fjärde, femte år som helt okay.
Ingen kul sammanfattning att skriva, fortsatt lite småförkylt och numera en liten överbelastningsskada i vänstra hamstrings. Inte värre än att det går att träna försiktigt, men det går inte att köra några kvalitetspass direkt, och självklart gick målsättning med 45 träningstimmar helt åt skogen. Registrerat ynka 31, och stor del av dem är vanlig jämrans jobbpendling. Hoppas på snabb återhämtning.
Inte heller någon jättespännande vinmånad men Birichino Grenache var en trevlig ny bekantskap. Kan bli mer sådant framöver.
Cykling: Drygt 24 mil Eddy, 43,5 mil cx, och så slutligen en liten tur på pendlarjonnen på 3,5 mil.
Löpning: 5 pass på drygt 3 mil totalt. Blev till att vila helt och hållet från löpningen på grund av baksida lår.
Kost och vikt: Vikten upp på dryga 76 kg. Behöver komma igång med träningen bättre för att ligga stabilt. Som tur är har Anna lanserat späkmånad för att kunna frossa ohämmat under december.
Målsättningar november: Att hålla vikten. Att åtminstone inte förvärra skadan, och att förhoppningsvis komma igång ordentligt. Att köra några styrkepass på gymmet. Det borde till och med jag klara.
Blev en trevlig liten shiraz-rackare så här på lördagkvällen.
Vi häller upp i karaffen ungefär samtidigt som vi sätter igång med maten. Doften ur direkt ur flaskan är full av mörk frukt, en del trä och vanilj. Det skvallrar om ett både gott och kraftigt vin.
Kvällens meny är lammracks, morötter och lök, potatis- och blomkålsstomp samt en sås av det lite brunare slaget. Vi började med morötterna och löken sous vide i 85 grader, kanske 45 minuter. Under tiden paketerade vi lammet, enkelt med rosmarin och salt.
Grönsakerna får vara kvar medans vi kyler ner sous viden med kallvatten till 57 grader. Faktum är att grönsakerna får ligga kvar under hela tillagningen av lammet som blir cirka 1 timme och 10 minuter, det spelar ingen roll för krispigheten. Anna ordnar också sås på rotfrukter och kvarbliven fond med hjälp av nya födelsedagspresenten.
Efter vattenbadet grillar vi lammet, bara några minuter, på jättehög värme för att få den rätta maillardiga ytan utan att påverka innertemperaturen för mycket. Helheten blir riktigt bra. Maten är god och vinet fylligt med rätt syra för att möta maten. Mörk frukt och nästan lite lakritstoner. Godis!
Väldigt gott vin men lite för mycket pengar för prestationen så jag vågar mig inte på en rekommendation. Så inleds alltså späkmånaden november. Ser bra ut det här.
