torsdag 31 juli 2014

Juli - sammanfattning

Om någon nu missat det, hela juli handlade om Skottland och reseberättelsen börjar här: The Highlands, Glens & Western Isles – dag 1, för att sedan fortsätta med en liten text för nästkommande 4 dagar vardera plus en text med lite tilläggsinfo.

Läs också gärna Peters blogg. Det var Peter, Ari och jag som hängde ihop under veckan och Peter är skribent ut i fingerspetsarna och hans blogg väldigt trevlig att läsa. Här är länkar till de 3 första inläggen, och jag anar att det kommer minst ett par till inom kort: dag 1, dag 2 och dag 3.

För ett annat perspektiv och en beskrivning från ett annat sätt att cykla så läs hemskt gärna den här fina texten av en av britterna som var med. Kul att vi omnämns som “The Swedish Train”. Och till sist ytterligare ett lästips från ytterligare en av britterna, Marcus, just read it.

Totalt registrerat 97 timmar och 26 minuters träning. Galet.

Cykling: 23 mil på cyclocross, 241 mil på Eddy. Finemang.

Löpning: 3 pass på knappa 26 km.

Kost och vikt: Gick ner i Skottland och upp så fort jag kom hem. Skulle tippa att allt är sig likt med vikten men vågen är i Stockholm. Massor med skräpmat den här månaden, men när semestern är över tror jag det är dags för skärpning.

Målsättningar i augusti: Nada!

tisdag 29 juli 2014

The Highlands, Glens & Western Isles–några tillägg

BBC’s dokumentärserie heter alltså The Adventure Show och avsnittet från loppet kommer att sändas i december i år på BBC Two. Keith, som följde mig, är frilans och gammal räv i äventyrssammanhang. Kolla gärna hans hemsida här: http://adventurecamera.co.uk/. Richard hade betydligt kortare tid i yrket och var med mer som lärling och chaufför. Fantastiskt trevliga människor och jag hoppas få träffa dem igen.

Jag har ingen aning om det kommer gå att se avsnittet via någon webbtjänst, men jag har blivit lovad en dvd. Kan bli filmvisning hemmavid om någon är sugen.

När vi anlände till Bed & Breakfast-stället i Killwinning där vi skulle bo första natten insåg vi att vi kommit till Fawlty Towers. Att försöka lämna ett par väskor tidigt fick damen i huset att gå i taket och när vi lät Peter komma in på rummet i 5 minuter för att lämna ett par saker under kvällen blev vi skrikna åt och kallade “rude” multipla gånger. Det var otroligt obehagligt och vi förstod inte vad vi gjort fel. Det blev knappt någon sömn den natten och sämsta tänkbara start inför loppet. Värst var att vi var beroende av dem för lagring av cykelväskan så vi kunde inte bara avboka och dra. Att hitta hotell i närheten av Glasgow var omöjligt på grund av pågående Commonwealth games.

Det var inte kul att på fredagskvällen behöva återvända och det var med stor olust vi checkade in igen. Väl där möttes vi dock av ägarnas son som bad om ursäkt för förra helgen och kunde meddela att damen fått sparken och att de hade ny personal på plats. Lättnad, och i och med det blev stället också riktigt trevligt. Puh, betydligt bättre avslutning än början.

På lördagen fick vi en fin kväll i Edinburgh tillsammans med Ari. En ren lyckträff var att vi gick på restaurangen Whiski Rooms. Supergod mat med rekommenderad whiskey till.

DSC_0246

Anna tog ett whiskey-provarpaket och vi blev alla lite skönt på kanelen.

DSC_0247

Så här sliten och mosig var jag efter loppet. Underläppen ser seriöst botoxbehandlad ut.

DSC_0258

Skönt bränd och flagande nacke också.

FinaNacken

Chips med haggis-smak behöver ni inte testa. Jag har gjort det åt er.

P1010089

Skottarna verkade också ha en fäbless för svensk cider, det fanns att köpa överallt.

DSC_0094

Vad som däremot var märkligt frånvarande var god skotsk öl på pubarna och hotellen. Det finns hur mycket bra bryggerier som helst i Storbritannien, men kanske att intresset stannat vid whiskey.

En storartad resa är över och det här är såklart ett minne för livet med blandning av högt och lågt, underbar cykling och misär, att få vara del i en dokumentärinspelning och härligt umgänge med mina cykelkamrater och Anna. Det här kommer jag att leva på länge.

The Highlands, Glens & Western Isles–dag 5

Sista dagen och längsta etappen med drygt 33 mils cykling från Dingwall till Ardrossan (återigen ofullständigt gps-spår) plus en färjeöverfart.

Dag5

Upp tidigt som sjutton för att cykla in till Dingwall där Peter och Ari mötte upp, och som de gulliga personer de är så hade de med sig en macka till mig som de fixat på sin Bed & Breakfast. Klockan var strax efter 6 när vi äntligen kom iväg.

DSC_0189

Vi kände väl alla att om man ska stanna och kissa så kan man väl göra det vid den här vyn. Tyvärr fick vi inte se Nessie.

DSC_0192

Under tiden fick Anna se fullskalemodeller av odjuret.

P1010171

Vi hade inte ens kommit till ett frukostställe än men slutligen fick vi oss lite krubb.

DSC_0196

Teamet riggade inför tagning vid slutet av en inte särskilt brant men vansinnigt lång backe. Anna tyckte nog att det var lite läbbigt för bara en halvmeter framför grabbarna stupade det tvärt och ett fall där hade inneburit god natt. Allt för konsten!

P1010173

Och så här såg det ut nere på vägen.

DSC_0200

Här börjar jag bli riktigt sliten och kom in i en djup dipp.

DSC_0206

110 mil i cykelsadeln och ont i rumpan, pfft, muskelknutor i ryggen med värk och stelhet, blahablaha, ont i foten på grund av klämda nerver, jajjemänsan. Smärtan mitt på dagen började närma sig det outhärdliga och började bli tung att bära. Peter och Ari fick göra det mesta av dragjobbet en stund och av Ari fick jag ett par Alvedon som jag petade i mig. Efter några timmar lättade det något och jag kunde åter vara med och köra. Första och förhoppningsvis sista gången jag behöver använda smärtstillande för att kunna cykla.

Här står Keith och Richard och väntar på oss. Where are they, where is the Swedish Road Train?

P1010176

Vad de inte visste var att vi stannat på en pub. Pausen var nödvändig för att få lite mer energi och lite mer ordning på smärtan.

DSC_0210

Peter mekade som vanligt med sina flaskor. Bilden får vara med för att de var en av de mest vanliga synerna under veckan.

DSC_0211

Under tiden hade Anna och teamet dragit vidare för att äta sen lunch och invänta oss för en filmsekvens. Keith ser ut att må bra.

P1010178

Richard verkar inte ha det så illa han heller.

P1010180

Det var ett tag så varmt att däcken blödde gummiblandning men det gick ändå lättare nu och vi kunde se att vi skulle klara tiden med hyfsad marginal. För att säkra en bra tid för färjeöverfarten drog vi på en långspurt på dryga milen. Det var ett smart drag och med den lilla vilan vi fick på färjan och den betydligt lättare banprofilen gick de sista fyra milen lätt.

DSC_0223

Väl i mål väntade Anna och ett par av filmteamen. Känslan här är fantastisk. Vilken glädje och vilken ära att ha fått cykla genom Skottland med Peter och Ari. Vi kom in 21:30 och klarade därmed maxgränsen med 1 timme och 45 minuter.

P1010188

Skönt uppsluppen stämning och vi fick träffa de cyklister som kommit in tidigare än oss. John med ryggen mot kameran var först i mål och kom in vid 3-tiden.

P1010191

Uppställning och gruppfoto.

P1010193

Allt i kontrollkortet underskrivet utom Lochinvar, vi hade fortfarande en eventuell diskvalificering och vi behövde ta upp det med Mark, banläggaren och organisatören.

DSC_0228

Mark visade sig vara en hyvens kille och hade full förståelse för vårt misstag. Han menade att en fellagd gps-rutt inte skulle drabba oss. Kanske var det till hjälp att han hade en av BBC-kamerorna upptryckt i ansiktet när vi diskuterade det här men jag tror inte att det spelade någon roll, han var helt enkelt schysst.

DSC_0230

Vi fick en trevlig om än kort kväll, ett par öl räckte definitivt efter den här resan. Det syns inte på bilden men några av cyklisterna är duktigt slitna med svullna ögonlock som gjorde att de knappt kunde se och andra var mest bara borta.

P1010198

Det här är både det roligaste och tyngsta jag gjort och jag är väldigt stolt över att ha klarat av loppet. Jag är också stolt över hur vi klarade av det, det vill säga vi “The Swedish Road Train”. Bra humör och gott kamratskap över hela resan. De dippar vi fick hanterade vi väl och jag är imponerad över hur Ari och Peter klarade tisdagens brist på energi utan en sekunds gnäll. Otroligt starkt.

Över 60 anmälda cyklister, ca 35 kom till start och 20 klarade loppet inom angiven maxtid. Det här loppet räknas som en 100-milare vid anmälning till Paris Brest Paris vilket gör att jag har en i princip given plats där. Målet nästa år är att klara PBP, 120 mil cykling, på under 60 timmar. Men just nu tänker jag mest vila och ta det lugnt och njuta av återstoden av semestern.

The Highlands, Glens & Western Isles–dag 4

Durness till Dingwall, DÖDS-dagen i avlägset obebott land med långa sträckor utan möjlighet till mat- och drickapåfyllning. Lite lättare terräng, den här dagen bara jättebackigt, gjorde att rullsnittet ökade till svindlande 26 km/h med toppfart på 73,4 km/h. Först 10 mil till kontrollen i Trantlebeg och sedan ytterligare 10 mil till kontrollen i Lairg där trakterna återigen började bli något mer civiliserade.

Dag4

Tillägg till förra bloggposten. Sent på onsdagen insåg vi att vi missat kontrollen i Lochinvar och att vi riskerade diskvalificering. Att cykla dit igen och därmed addera 7 mil till rutten var inget alternativ, vi pallade inte efter 3 cykeldagar samt att vi hade en lång dag framför oss. Vi fick inte heller tag i arrangören för att rådgöra kring missen, vi hade fått felaktigt material i gps-filen som vi följde, medan ruttbeskrivningen på papper stämde (som vi inte följde). Missen gjorde att vi endast missade ca 1 mils cykling och vi kände på oss att arrangören skulle acceptera detta med tanke på det felaktiga materialet, men det var irriterande med ovissheten.

Redan under tisdagen hade filmteamet gjort plats i bilen för att kunna erbjuda Anna skjuts och hon antog erbjudandet under torsdagen och fredagen. Vilken grej att få hänga med teamet två av dagarna och se hur inspelningen gick till.

Här är Richard bakom kameran.

P1010143

En av de vanligare kommentarerna var tydligen: “The Swedish Road Train is on the move”. De gillade vår cykling.

P1010144

Stilstudie på en tubaman.

P1010148

Medans teamet åkte jojo för att få till scener så nötte vi på. Bilden ger en liten fingervisning om hur underlaget var. Det var en märklig känsla i går måndag efter hemkomsten, när jag tog en liten cykeltur, att köra på fin asfalt. Ingen känsla av att skaka sönder och allt bara rullade så lätt och tyst. Enorm skillnad med fördel till de sörmländska vägarna.

DSC_0170

Teamet in action igen.

P1010150

Jag anar att de har fått flera bra klipp till dokumentären. Känns som att de kunde satt ner kameran var som helst och det hade blivit en vacker tagning.

P1010155

Ibland går det helt fel också. Här hade de övat en svepning ganska länge, men när vi väl kom missade de tajmingen helt. Ett par timmar förlorade där.

P1010161

Min kropp började ta stryk nu, en del muskelknutor i ryggen och en stjärt som kändes av, men värst var dock hot foot-symptomen främst i vänsterfoten. Nerver i kläm kan göra precis hur ont som helst, men än så länge var smärtan under kontroll. Här har jag börjat få svullna läppar och randonneurpåsar under ögonen.

DSC_0174

Vid det här laget var vi verkligen ute i ingenting och det visade sig att Trantlebeg inte ens var en liten skithåla till by utan ett hus och att det inte ens var det huset vi skulle stanna vid. Missen kostade oss en mils extra cykling men vi ville inte missa ytterligare en kontroll. Här hade vi haft svårt med argumentationen och diskningen hade nog varit given.

Väl framme på rätt ställe och ingen där. Vi hittade ett kylskåp med mjölk och en påse med havregryn vilket fick bli dagens lunch. Hoppas ingen blev arg för att vi tog för oss men ytterligare 10 mil utan mat var inte att rekommendera. Det var skönt att sticka vidare.

Trantlebeg

Här hade vi gärna tagit en avstickare av ren nyfikenhet om orken och tiden funnits. Vad hade vi hittat där?

DSC_0179

Någonstans i de här trakterna valde Ari att bjuda till punkafest, men redan efter andra punkan hittade vi orsaken till problemet. Löstes med randonneurens bästa vän silvertejp.

Punka

Vid kontrollen i Lairg stannade vi för fish and chips, vi visste att möjligheten till mat vid framkomsten till Dingwall var begränsad på grund av den sena tiden.

DSC_0187

Det gällde hela tiden att äta och dricka energitätt, vi började till och med jämföra de olika läsksorternas energiinnehåll för att optimera intaget. Har för mig att sportdrycken vann tätt följd av Coca Cola. Äkta skitmat som man gör bäst i att undvika för det mesta men för cyklingen satt den bra.

Väl framme i Dingwall fanns nästan inget öppet och jag hittade inte till hotellet i Strathpeffer. Här hade jag en stunds känsla av uppgivenhet men strax före midnatt kom jag fram efter ytterligare 5 km cykling och då blev det fest med instant gröt och whiskey, en klockren kombo i vilket läge som helst.

DSC_0188

Alarmet satte jag på 5:20 för att ha tid att göra mig i ordning och cykla in till Dingwall för start klockan 6. Vi hade satt starten så tidigt för att åtminstone ha lite marginal till vår deadline vid 23:15. Vi stod inför den längsta etappen på hela 33 mil och vi ville verkligen komma i tid.

The Highlands, Glens & Western Isles–dag 3

Gairloch till Durness. Om jag var tvungen att välja så kanske, kanske att det här var den absolut vackraste sträckan av alla. Värmen började göra sig påmind och trots att det var en relativt kort dag så skulle vi återigen inte anlända förrän sent på kvällen, dock precis på rätt sida håret för att få en anständig middag och möjlighet att tanka energi.

Dag3

Endast drygt 22 mil men med en banprofil som hette duga. Rullsnittet drogs ner till blygsamma 24,2 km/h.

De vackra vyerna och den dåliga asfalten tycktes oss oändliga.

DSC_0149

Efter någon mil fann vi ett litet hus med en konsthantverksbod där det bodde en kvinna som bjöd oss på läsk och vatten från forsen intill. Hon var sällskapssjuk och hävdade att vi såg “extremely fit” ut och våra hjärtan smälte. Bildkomposition var dock inte hennes starkaste sida (precis som det inte är min heller).

DSC_0153

Vi var henne tacksamma. Hon tipsade oss om att det längre upp längs backen vi forcerade fanns ställen där forsen stod mer still och där vi kunde få oss ett skönt bad. Vi var inte sämre än att vi lydde hennes råd.

DSC_0156

Första kontrollen var Ullapool och Peter verkade sådär nöjd med att återigen käka fish and chips och dricka ett par pints cola.

DSC_0158

Richard hängde i bakgrunden medans Keith gjorde film- och intervjujobb.

DSC_0159

Helt okej restaurang och det var återigen en härlig dag.

DSC_0162

Minnet är lite blurrigt, men jag har för mig att det var någon gång under onsdagen som Aris nedre växeltrisseskruv valde att gänga upp sig. Stor dramatik! Utan spänning på kedjan ingen cykling och risken var överhängande att Ari skulle tvingas bryta. Det gick bara inte att få dit skruven igen, det var som att växeltrisshållarna hade breddats på något magiskt sätt. Efter långt dribblande fram och tillbaka och genant svärande framför en närgången BBC-kamera kom Peter på den geniala idén att den övre växeltrisskurven skulle kunna vara längre och varför inte byta plats på skruvarna. Det funkade! Ari kunde cykla vidare, men stoppet kostade oss 40 minuter och en del energi. Tack till Peter för lösningen.

Aris bild nedan visar att vi nog varit med om en del, och man kan också ana att cyklingen inte varit superenkel. Trots det kände vi oss fräscha och pigga när bilden togs, och vi hade kul.

Slitnagubbar

Med bara några mil kvar till målet började energin tryta igen. Här krävdes kraftfull medicin, och det funkade!

DSC_0165

Ungefär samtidigt i Durness. Tror att Anna hade det bra.

P1010139

När vi kom fram njöt vi i fulla drag av att precis lyckats komma i tid för en riktig middag med riktig mat. Tyvärr stundade en alltför kort natt igen.

DSC_0168

Anna kunde uppleva Skottland på ett annat sätt än vi. Durness var makalöst vackert och hon gjorde en utflykt till en grotta i närheten. Här inloppet.

P1010119

Och här en av grupperna som utforskade grottan.

P1010125