Oktober - sammanfattning

Nu börjar det ruggiga vädret och de kalla graderna komma och det är inte helt lätt att bestämma vilken väg träningen skall ta. Längre pass på cykeln ute i kylan kommer inte ske (nåja, kanske något på cyclocross), men träningen bör ändå ligga till grund för att kunna klara cykling längre stunder. Mitt tänkta träningsupplägg kommer vara 2 löp- och gympass i veckan, fortsatt cykelpendling så gott jag klarar och sedan mtb på helgerna. Eventuellt kan det vara läge att införskaffa en trainer också. Styrketräningen kommer bestå av övningar främst för ben, mage och rygg.

För att se hur jag uppfyller träningsmålen tänker jag köra månadsvisa sammanfattningar av träningen med inspiration från Badgear.

Totala träningsvolymen i oktober blev 34 timmar och 57 minuter, vilket jag är nöjd med. I träningsvolymen inkluderar jag alltid cykelpendlingen, två mil totalt per dag om jag inte tar en omväg hem.

Cykling: Ingen landsvägscykling. En del pendling med cyclocrossen samt något längre pass på grus och en del stig, 33,7 mil totalt på 13:59. Mtb på helgerna har varit kul med pass tillsammans med Anna i blöta Hellas, geggiga Fornstigen och lite av både och i Strängnäs. 8 pass mtb på 13 timmar och 48 minuter. Det har även blivit 3 korta pass på 30 minuter var på motionscykeln.

Löpning: Har legat nere i större delen av september och oktober på grund av smärtor i höger fotsula ut mot långtån. Har dock lyckats klämma två pass på löpbandet och ett kortare pass utomhus (alla under 8 km). Känningarna finns kvar men förhoppningsvis är det här något övergående annars är det dags för läkarbesök.

Gym: Påbörjat gymsäsongen enligt träningsupplägg ovan. Kör styrketräningen i kombination med någon konditionsapparat (löpband, motionscykel eller crosstrainer). Tråkigt men känns som att det borde vara nyttigt. 5 styrkepass på mellan 20 och 50 minuter gör ingen vana, men kanske att jag kan komma igång.

Mentalt: Javars. Avslutade september och inledde oktober med ett 10 dagars uppehåll på grund av förkylning. Sedan kändes träningen inte lika kul som normalt. Kombination av något dålig känsla i kroppen samt att mer träning förläggs inomhus vilket jag inte är så förtjust i. Är jag bara disciplinerad så vet jag att det blir kul igen.

Kost: Äter och dricker av allt utan någon särskild kontroll. Märks på vikten också som börjar bli lite över vad den borde. Spelar dock mindre roll nu men när cykelsäsongen sätter igång i vår vill jag vara 4-5 kilo lättare (här är det kanske läge att inflika att jag är 174 cm lång och att vikten har legat kring 74 under hela oktober).

Mål i november: Att hålla i träning på det sätt jag kommit igång med i slutet av oktober och att försöka få en total volym på cirka 35-40 timmar. Att genomföra mtb-loppet i Strängnäs på under 60 minuter.

Anna har av tradition alltid haft november som bantarmånad inför decembers frossande och jag tänker också ta det lugnt med kaloriintaget. Inga särskilda mål kring detta men det vore skönt om vikten inte drog iväg alltför mycket innan året är slut.

Gotland 360, 15-16 september

Eftersom jag tänker dokumentera inte bara träning, utan även lopp här så är det passande att börja med årets bästa, Gotland360. Gotland360 är ett lopp över två dagar som går 360 grader runt Gotland, är 360 km långt och i nästa upplaga kommer att ha 360 platser. Fokus ligger på att ha trevligt, cykla fint och äta och dricka gott.
Jag har kört loppet en gång förut, 2010, då det blåste 17 m/s och började regna på lördagen. Den kvällen hade jag frossa, svårt att äta och var allmänt sjuk. På söndagen cyklade jag raka spåret till Visby och svor att jag aldrig skulle köra det igen. Några dagar senare funderade jag på om man kanske inte skulle försöka ändå och i år bar det av.
Anna och jag hade den fantastiska lyxen med ordnat härbärge och käk hos min kusin i Högklint. Fredagskvällen ägnades åt kolhydrat-, protein-, fett, och alkoholladdning med sikte på att kunna prestera optimalt under helgens små nätta cykelturer á 18 mil.

Annas mål var att ta sig runt hela distansen åtminstone dag 1, och mitt mål var att vara en så bra hjälpryttare som möjligt åt Anna.
På lördagen sedvanlig tidig uppstigning med samling, inskrivning, fotografering mm. Vi var ganska glada trots den tidiga timman:

Redan då kändes det att detta skulle bli något annat än senaste misären runt Gotland. Något grått och lite blåsigt, men med väldigt lovande prognos. Det är alltid något extra ordnat och den här gången började det redan vid starten då vi blev eskorterade av en riddare tills vi nått ringmuren:

Vad kan jag säga? Resten av loppet var ren propagandacykling. Fantastiskt arrangemang med fantastiskt bra planerat väder. Under hur många lopp serveras man kajpsoppa samtidigt som ett spelmanslag underhåller med musik?

Så här nöjd var min fru vid det stoppet:

Varje depå innehöll godsaker som någon hade lagat/bakat/saftat/fixat på något sätt. Hoppas att alla de som ställt upp också förstår hur glada vi cyklister blir av deras ansträngningar.
Vid ankomst på lördagen serverades vi rökt hälleflundra med gotlandsdricku och öl:

Senare på kvällen blev det helgrillat lamm med tillbehör, öl och vin och efteråt den goda saffranspannkakan som förmodligen aldrig smakar lika gott som efter ett tappert cykelpass. Här kände jag mig tillfreds med tillvaron:

Rejält med käk men endast två glas vin senare var det dags för sängen. De mest härdade cykeltyperna drog ut till partytältet för att lyssna och dansa till kvällens reggaeband.
Under söndagen fortsatte vi tillsammans med de nya kamrater vi träffat under lördagen, Gunnar, Janne, Carina, Karin, Malin, Peter med fler.

Tyvärr var det flera av dem som hade bråttom då de inte vill missa färjeavgången vid 16-tiden. Klantig planering.
Vi andra kunde njuta av lugn cykling i strålade väder. Tror aldrig att jag sett så många leende cyklister under så lång tid tidigare:

Bilden ovan är på väg söderut och väldigt nära Hoburgen, bara någon kilometer kvar till vändningen för att sedan få en välbehövlig lunchpaus på restaurangen vid Holmhällar. Den varmrökta laxen var jättegod.

Slutligen en bild från ännu en depå där det serverades saffranspannkaka för andra gången den här helgen. Gott!

Vi nådde våra uppsatta mål med råge. Anna grejade hela sträckan båda dagarna och jag skötte mig så gott jag kunde i rollen som hjälpryttare. Det här är en helg vi kommer minnas länge och vi kommer definitivt vara redo när anmälningen öppnar till nästa års upplaga.

Château Fourcas-Hosten

Det har varit en intensiv dag idag med barnkalas i Solna för Karl som fyllde 6 år och sedan en lerig och brutalt långsam Fornstig för att sedan komma åter till Strängnäs på kvällen. Meny idag är boeuf bourguignon vilket är omöjligt att stava till men kanske att det blev rätt, och till det Château Fourcas-Hosten 2009.

Doften är fyllig, ungdomlig och fruktig. Smaken kärv, ung och kartig, men ändå andas vinet riktigt bra kvalitet. Det här kan jag tänka mig att lägga i källaren och glömma bort minst fem år för att sedan pröva det igen. Här en bloggning som sammanfattar det bra.

Fornstigenpremiär

Premiär på Fornstigen för Anna. Lerigt, tungt och trögt men faktiskt rätt kul ändå. Vi fick gå mycket och ta flera pauser men efter 2:05 var vi tillbaka på parkeringen vid Drottningholm. När Fornstigen är torr och fin så passar den oss väl, nu var den några grader för svår.

Domaine de la Janasse 2010

Fredagskvällens vin fick bli Domaine de la Janasse Terre d’Argile Côtes du Rhône Villages 2010. Stor bärig doft är det första som möter en, sedan tyvärr en något platt och outvecklad smak. Påminner en anings om Chateau La Tour de By, men inte samma goda balans.

Bara några kvartar senare har dock smaken utvecklats och blivit mer intressant och komplex. Knappt 40% av innehållet har konsumerats under fredagskvällen och nu står flaskan framme, korkad, och skall åter testas under morgondagen. Återkommer med eventuell förändring. Tror helt klart att det här är något för källaren. Betyg? Törs inte uttala mig än.

Vinterdäck

Under visst svärande och surhet åkte dubbdäcken på i morse. Första dubbdäckspendlingen för säsongen. Tjoho!

Stålis

Gamle vännen Gustaf tipsade mig tidigare om L’Eroica, ett lopp som verkligen skapat ett sug i mig. Cykling genom vackra landskap, förbi vingårdar som hör till världens bästa, depåstopp med delikatesser och vin, ingen sportdryck eller släta bullar så långt ögat kan se. Fokus på umgänge, kultur, mat och vin. Som en Gotland360 fast i Toscana. Läs gärna den här artikeln för en bra sammanfattning av vad jag tror L’Eroica handlar om.

L’Eroica handlar också om att återskapa racing som det var förr och reglerna säger att ens cykel får vara tillverkad senast 1987. Direkt efter Gustafs tips började jag leta veteranhojar och fastnade slutligen för den här:

En Virginia, ett obskyrt svårgooglat märke som enligt uppgift tillverkades i Modena och just den här ramen under 70-talet. Nav är Shimano 600, mavicfälgar, Dura Ace växlar och bromsar. Det enda jag gjort är att limma tuber, byta vajrar samt sätta på snygga MKS-pedaler med remmar. Helt klart min finaste cykel och den enda som får hedersplats inne i huset:

Det verkar vara en blandning av tillverkningsår för komponenterna men förhoppningsvis klarar den av kvalificeringen till loppet, annars kommer jag stå där med lång näsa och vara tvungen att besöka en vingård eller någonting sånt. Vilken mardröm.

Le Grand Terroir

För ovanlighetens skull åkte vi hem till Stockholm innan vi ätit, och eftersom jag alltid är chaufför så passade jag på att för en gångs skull dricka vin till söndagsmiddagen. Idag bjöds det på fläsksida som vi körde sous vide, karamelliserad fänkål och polenta. Till det Le Grand Terroir, tillfällig på bolaget, inte så dyrt, men uppskrivet av några skribenter jag uppskattar.

Prisklassen är låg mot vad vi brukar köpa, men oj vad mycket vin för pengarna. När jag stoppar näsan i glaset möts jag av en angenäm parfymig blommighet. Smaken är rund, medelfyllig, någon svårgripbar örtighet typ viol, efter en stund smyger sig tanninerna på och eftersmaken är hyfsat lång och välkommen att stanna längre. Bang for the buck är ett passande uttryck. Jannetuba rekommenderar.

Slänger in en bild från matlagningen också. Här steks och preppas fänkål för karamellisering:

Petalos 2010

Här kommer ett vin vi upptäckte för några år sedan i Barcelona, vilket gladde oss då spanskt vin inte känts så spännande tidigare. Övervärderat på 90-talet, undervärderat på 00-talet, gemensam nämnare har varit Rioja. Halvtrist. Nu verkar dock fler intressera sig för andra viner och områden i Spanien än just Rioja och det finns verkligen en mångfald där. Petalos 2010 kommer från Bierzo, ett distrikt som inte varit representerat på bolaget förrän på senare år, precis som till exempel Priorat.

Vinet är fylligt, moget och fint. Inga kantigheter som sylt eller syra, och vinet är mjukt trots hög alkoholhalt. Annas första tanke på doften var blyerts, men det försvann fort, snarare örtig doft med kanske lite lavendel/blommighet. Vinöst och örtigt i smaken. Neutralt.
Riktigt gott vin men stack inte ut tillräckligt för Jannetuba rekommenderar-taggen. Kommer köpa igen, definitivt prisvärt.
Till vinet blev det lammfärs inrullat i slaksida med frekeh. Inte jättefestligt direkt, men helt okej en lördagskväll på landet:

Hellas, premiär gånger 2

Idag var det premiär i Hellas för mig och min frus nya Scott Spark 29 Elite inköpt hos Sportson Barkarby. Anna cyklade där tidigare i år på kursen med Bike Academy, för övrigt en kurs som hon verkligen gillade. Planen var att vi skulle cykla omkring i skogen i solsken på förmiddagen, fika en stund, för att sedan fortsätta hoja i det fantastiska vädret under eftermiddagen. Gick sådär.

Scotten är purfärsk och så sent som igår kväll färdigställdes den från butik av en glad sportsonmedarbetare:

Efter cykelbutiksmekandet fixade vi till lufttrycket i dämparna och däcken så att det skulle passa Annas smak bättre. Som syns på den obligatoriska cykelmotträdbilden (den nogräknade noterar att cykeln även är lutad mot tegel) nedan så återstår definitivt justering av sadeln.

På vägen från Strängnäs till Hellas hann vi med ett snabbt besök på XXL för inköp av slang, flaskställ, shorts samt vindjacka. Allt givetvis oumbärligt, men i synnerhet slangen skulle det visa sig (fast punkan kom först när vi var tillbaka vid bilen). Väl framme kunde vi imponeras av att prognoserna från både SMHI och YR hade slagit in: rejält med regn. Man ska alltid börja en cykeltur med lite mekande. Varför vet jag inte:

För att vara säkra på att hitta hade vi laddat ner en rutt, som bland annat innehöll A-trail, från random användare av Garmin Connect. Det visade sig vara en rutt alldeles för svår för oss. Lera, surhål, hala stenar och allmänt kuperat gjorde livet surt och vi var bra trötta när vi kommit halvvägs. Paus, påfyllning av energi och en skakig bild:

Delar av A-trail var riktigt kul och borde fungera ännu bättre för oss när det är torrt ute. När vi kom in på gröna spåret blev det äntligen terräng som passade oss, hällar, lite stenigt och lagom kuperat. En svårighetsgrad som kändes utmanande men överkomlig.

Efter två timmar vid 15:05 var vi tillbaka vid fiket där vi möttes av skylten, “Idag stänger caféet 15:00”. Ungefär där tog orken slut. För blött, halkigt och vurpigt. Lika bra att dra till närmsta Statoil för inköp av energi och sedan sticka hem.

Nu vin, ost och torkat kött. Imorgon mtb i Strängnäs.

Georg Breuer Riesling Sauvage

Kvicka moves ikväll, hem från jobbet, packa ihop, dra till Sportson Barkarby och se min fru köpa en heldämpad 29 + andra grejer, och sedan åka hela vägen till stugan. Väl framme rensa efter en utlöst råtfälla utan råtta (läbbigt alltså, det var en del blod inblandat), sedan värma fiskgryta från Hav, som huserar i Hötorgshallen, i micron och grabba första bästa vin som kan tänkas passa till, typ vitt.

Det blev en Georg Breuer Riesling Sauvage 2011 års modell från Rheingau, Tyskland:

Första slatten i glaset direkt från kylen doftar inte mycket och smakar mest syra, oangenämt. Kombinationen med grytan är inte helt lyckad, här hade ett rundare vin med lite mindre syra och större fyllighet passat bättre. Efter att ha fått stå framme ett tag ändrar vinet karaktär. Förmodligen beroende på luftning, temperering och/eller att jag har fått i mig lite alkohol. I doften framträder aningens sötma/honung, smaken helt torr, mineralig, citrusartad. Gott. Kommer nog testa igen men då låta vinet står framme minst 45 minuter innan servering och då även kombinera med annan mat.

Fiskgrytan från Hav var för övrigt mycket god. 85 spänn för 500 gram bra fiskgryta = prisvärt.

Höstsäsong

Ironiskt nog började jag blogga om min träning samtidigt som jag är inne i en svacka efter en intensiv sommar. Nedgången kom efter årets roligaste och bästa lopp, Gotland 360, med förkylning och lite lägre motivation. Nu börjar kroppen kvickna till och det är dags att sätta igång ordentligt igen, att oktober är körd volymmässigt spelar mindre roll. Viktigast är att få tillbaka bra rutin och att fokusera på nästa års mål så kommer nog träningen lösa sig.
Ikväll tog jag första gympasset sedan mars. 30 minuter cykel med korta intervaller, 10 minuter lugn crosstrainer, och 30 minuter styrka. Så här kul och lätt tyckte jag det var med intervaller på cykeln (väldans smickrande självporträtt):

Dessutom en fantastisk utsikt över mina lagom ambitiösa kollegor:

Utomhussäsongen fortsätter givetvis, helgerna är vikta åt mountainbike. Tror dock att jag behöver öka på min fantasi något för att få till bra cykelrutter på vardagarna. I blötan som råder kör jag samtliga pendlingar på cyclocrossen för att slippa för mycket gegghantering på kvällarna, men när det fryser på om någon vecka/månad så kommer mtb:n att åka fram även på vardagar. Lättare då med till exempel kvällskörning i NICK-spåret.
Nedan gårdagens typiska hempendlingsrutt på crossen. Drygt 4 mil i mediokert gubbtempo. Tur att det kan bli bättre.

Masi Grappa Mezzanella di Recioto Amarone

Av någon outgrundlig anledning så är jag förtjust i grappa. Gärna enkla sådana. Regeln är att ju billigare grappa desto mer kommer jag tycka om den. Härligt fräna, alkoholiga dofter och skönt råa petroliumoljor som rullar runt i gommen och gör en glad. Ungefär som att gilla att cykla i lera. Obegripligt.

Masi Grappa Mezzanella är ett undantag från regeln.

I stället för att mötas av den normala kantigheten hos enklare grappa så är doften betydligt rundare och fruktigare. Fyllig druvig smak, men ändå torr och rivig i stilen. Fyllig avslutning, lång eftersmak. Helt klart bra på-maten-dryck.

Med tanke på mina preferenser gällande grappa så är jag förvånad att jag gillar den. Köper kanske igen om andan faller på, den här flaskan köpte jag dock mest i pur förvåning över att det dykt upp grappa på bolaget i Strängnäs. Ibland är det bra med spontanitet.

Brancaia Chianti Classico 2008

Ännu ett bättre vin till förtäring. Brancaia är en gammal favorit och alltid lika välkommen, kvällen till ära välluftad och vältempererad. Balanserat och bra vin med lång syra men något tanninigt. Fyllig smak med körsbär/mörka bär/sylt. Utvecklas under kvällen till att bli något mjukare. Det här vinet kräver av mig att jag skapar etiketten “Janne Tuba rekommenderar”.

Till det åt vi en alldeles utmärkt oxkind som vi tillagat sous vide med hjälp av våra fina apparater. Serverades med morötter, svartrötter och mandelpotatismos med en rejäl dos smör samt rödvinssås med något för hög syra. Kombon fungerade hyfsat bra. Var och en för sig mycket bra. Oxkinden kändes något överkokt men ändå inte tillräckligt mör (den smakade dock väldans gott).

Det var första gången vi tillagade oxkind och det blev 8 timmar i 80 grader. Spontana reaktionen är att vi borde gå ner i temperatur och upp i tid. Nästa gång borde vi satsa på något i stil med 24 timmar och 68 grader och göra en ny utvärdering. Kul att laga mat när experimenterandet handlar om förfining.

Sondraia 2008 Bolgheri

Vinmisshandel ikväll då vi tog fram en flaska Sondraia direkt från källaren garderoben vid 15 grader och ställde fram den direkt på middagsbordet. Sen ankomst till stugan och sugenhet på ett bättre vin satte omdömet ur spel. Synd, för det här är bra. Fylligt, lagom syra, ganska tanninigt och känns lika i stilen mot de toscanare vi brukar dricka. Vi tog vinet till köttfärssåsen från förra helgen, och vilken skillnad i matchning mot förra helgen. Det här satt fint till den fylliga såsen och skarpa parmesanen. Ju varmare vinet blev desto bättre blev det.

Bättre att ta med sig ett tempererat vin från lägenheten nästa gång vi åker till stugan, alternativt låta elementen stå på i veckorna.

Plasttraktorn

Trek Fuel EX 9.7 2012 inköpt på TCM 2012. Extremt nöjd med hojen och allt är original. 26 tum och 120 mm slaglängd fram och bak känns helt rätt med den typ av terräng jag kör, lite stökig och bökig stig med rötter och sten i Stockolms- och Strängnästrakten. Cykeln sväljer mycket och känns rapp och fin i skogen, men på grus och asfalt är känslan trög. Då väljer jag crossen istället.

Pendling med kontraster

Naturen ligger nära inpå Stockholm. På min pendlingsväg från Bromma till Akalla åker jag från storstad till landsbygd på mindre än en mil och då kan man stå på en och samma plats och först titta åt vänster och sedan åt höger och ha följande vyer framför sig:
Först några håriga typer på bete:

Sedan ombyggnationen av Kymlingelänken och E18:

Och sedan båda tillsammans. Dold bakom träden finns skrapan i Kista, och till höger om brobygget ligger Ursvik och Rissne, rätt bakom mig ligger Rinkeby. Allt inom några hundra meter.

FRA-rundan på hemvägen kändes sur och tung på cyclocrossen, men det är bara att vänja sig. Nu blir det racer bara på helgerna.

NICK-tur

Bästa sammanfattning för dagens tur i Ursvik är geggamoja. Riktigt tungt underlag med långa partier av sumpmark som verkligen var motiverande för att trampa på och hålla sig på cykeln. Slippriga hällar och rötter gjorde att jag fick gå mer än vanligt och varvet tog säkert 55 minuter (lite dålig koll på klockan).
Geggan var allestädes närvarande:

Ibland i form av små sjöar:

Det var bara att ta sats och köra rätt igenom. Klarade faktiskt alla sådana här partier galant, värre var det med stenar och rötter och jag gjorde en riktigt snygg vurpa över en fälld liten gran.
Nu så här i efterhand när cykeln och jag tagit en mysig dusch tillsammans i lägenheten så tänker jag mig att det kan vara läge att vänta med efterjobbetturer på mtb tills marken frusit på och underlaget blivit något fastare. Får bli strikt cyclocross på vardagarna framöver med inslag av lvg och mtb på helgerna.

Dagens träning

Hela 15 stycken dök upp på dagens mtb-cykeltur, med allt från förstagångscyklist till nästan elit (och jag mitt emellan) i åldrarna 15-57 år.

Så här nöjd är man i skogen:

Blev 1 timma och 56 minuter i skogen. Sträckningen i Google Earth:

Royal Tokaji Furmint och Sebastiani Zinfandel

Ibland har man tur. Ikväll ska det vara vitt vin i maten och rött vin till maten så därför får vi testa två sorter. Börjar med det som blev över av Royal Tokaji Furmint, ett torrt fint vin med bra syra som jag verkligen gillar, inte särskilt fylligt men ändå fruktigt och med bra ek. Kommer köpa igen.

Kvällens bästa är Sebastiani Zinfandel, grymt prisvärt och välsmakande tycker jag. Dock väldigt stor variation på vad recensenterna anser, allt från underbetyg till strålande omdömen. Typiskt mustig, ekig insmickrande amerikanare som jag tycker håller sig på rätt sida gränsen, och då gillar jag stilen stenhårt. Tycker att vinet påminner mycket om Seghesio Old Vine Zinfandel, en gammal favorit.

Gillar man snipiga fransoser (som också är gott) så kanske den här känns för saftig/syltig. Gillar man vin i stil med Rawson’s Retreat så kommer man förstå värdet av att lägga till lite pengar till vinköpet.

Vinet passade utmärkt till kvällens middag: lammspett tillsammans med polenta med lavendel, broccoli, kantareller och mandelflarn. Ful bild nedan. Notera besticken.

Dagens träning, mtb i Stadsskogen

Första cykelpasset på två veckor på grund av förkylning. Körde Strängnäs cykelklubbs mtb-bana två varv, första på 28 minuter och det andra på 33.

Jämfört med Fornstigen och NICK är banan ganska trixig och stenig, men å andra sidan så är det inte alls lika brutala backar så det går att cykla på. Riktigt kul.

Min plastraket

Cube Agree från 2011 med full Ultegra samt Dura Ace-hjul. Inköpt på TCM sommaren 2011.

Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2010

Fredag kväll. Som vanligt har vi åkt till Strängnäs över helgen, och den här gången hade vi med oss en riktigt god köttfärssås samt de första och sista tomaterna vi lyckades odla fram till moget tillstånd. Anna hade också lyckats köpa en riktigt god pasta av märket Orogiallo. Rekommenderas.
Dryck för kvällen blev Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2010, ett relativt lätt och enkelt vin. Gott, men för den som vill så kan man gå upp lite i prisklass och istället ta en Langhe Nebbiolo Piu Cesare, som är ett kraftigare alternativ. Riktigt gott och mycket bang for the buck.

Vinet matchade inte riktigt den fylliga köttfärssåsen gjord på högrev, fläskkarré, sardeller, rödvin samt sofrito på lök, morot och blekselleri. Vi behöver inte köpa vinet igen.
De sista färska tomaterna för säsongen var ljuvligt goda. Kände en viss sorg efter avslutad måltid. Nästa år kanske vi kan lyckas med att börja driva upp plantorna i tid.

Träningsmål 2013

Min cykelkarriär började 2009, och löpningen några år innan dess. Under tiden har jag lyckats genomföra flera mil-lopp, en halvmara, fyra Vätternrundor, 1,5 Gotland 360 och några mindre lopp som Strängnäsrundan och Roslagsvåren etc. Senaste året har tanken legat och gnagt att jag skulle vilja pröva lite längre sträckor, främst på cykel. Tänker mig målen för nästa år så här:

1. Träna för god hälsa
2. Bli Super Randonneur, det vill säga genomför 20-, 30-, 40-, och 60-mils brevets
3. Genomföra Gotland 360 inklusive avstickaren till Fårö
4. Klara Lidingöloppet på under 2:30
5. Köra en 100-milare (känns avlägset och tufft just nu, men vem vet)

Den träning som jag gör från och med nu kommer vara inriktad på att jag ska klara brevet-serien innan sommaren är över. Känner mig ödmjuk inför längden på loppen, men har också ganska stor tro på att jag kan klara det. För den som vill veta mer om Randonnée kan den här sidan vara en bra start.
Lidingöloppsmålet vet jag att jag klarar med lite löpträning. Men klarar jag att hålla upp löpträningen?
Det viktigaste målet av alla är att hålla hälsan. Även om alla andra mål misslyckas så ska jag se till att klara träningen för den.

Lidingöloppet 2013?

Gode vännen Johan, 48 år, sprang årets Lidingölopp på 2 timmar och 50 minuter. Gemensamma överläggningar gav vid handen att resultatet var rätt sopigt för någon med hans träningsbakgrund. Johan lyckades hålla god fart de första 20 kilometrarna, men efter det tog energin slut. Det som också kändes lite jobbigt var statistiken över segertider för årets lopp. I grafen nedan representerar Y-axeln tiden och punkterna i grafen segertiden i respektive klass. X-axeln representerar klasserna med följande värden: 1 = elit, 2 = H35, 3 = H40, 4 = H45 och slutligen 5 = H50.

Trenden är tydlig och illavarslande; i ett lopp som Lidingöloppet där man ligger på tröskelfart hela tiden så går resultaten snabbt neråt med ökad ålder. På årets Öppet spår på söndagen för Vasaloppet, ett lopp med lägre intensitet, placerade sig Johan som 85:a, mer i linje med vad han borde prestera. Borde det inte gå bra att prestera i Lidingöloppet också?

Det här triggade både Johan och mig och vi funderar på följande mål inför nästa års lopp: under 2:40 för Johan och under 2:30 för mig, de 10 minutrarna som skiljer oss åt är Johans hemsnickrade “ålderskoefficient”. Jag bör hålla igång löpningen, men jag vill inte att den ska krocka för mycket med mina cykelmål för nästa år. Det här tål att tänka på.